Ett ständigt flöde av historier

Ni ska inte tro att jag ligger på latsidan bara för att jag inte uppdaterar bloggen lika ofta nuförtiden. Fast när jag tänker efter är det just det jag gör när jag är inte jobbar, inte är upptagen av att hämta lämna barn till och från skolan och fritidsaktiviteter och se till så de får mat i magen samt fuskstäda och sköta mina distansstudier. När jag inte är upptagen av något av detta gör jag just det – ligger på latsidan, och när jag ligger där läser jag. Massor.

Jag har tänkt tanken att det kan vara så att det är vad man gör när man får tid över som definierar vem man är. Jag har tänkt på vad jag fyllt min tid med sedan vi emigrerade och jag plötsligt fick oceaner av egentid efter att länge på sin höjd haft någon timme om dagen efter barnens läggdags. Jag har också tänkt på vilket svenskt ord egentid är, men det hör inte hit just nu.

Jag har i alla fall fyllt min alldeles egna tid med frisk luft (löpning, cykling och promenader), skrivande och läsning. Någon annan hade säkert fyllt tiden med något annat. Sverker till exempel fyller sin egentid med att bli ett med havet och att (envisas med att) bygga om huset. Vad fyller du din med om du får välja?

 

Jag läser gärna som sagt. Lite går det i perioder och just nu befinner jag mig i en period då jag läser massor. Jag fullkomligt slukar litteratur. Sverker påstår att det är ett missbruk och att det gränsar till verklighetsflykt och gör mig mindre närvarande i häret och nuet och kanske har han rätt, men just nu kan jag inte sluta. Det ger ju Sverker delvis rätt, men bara delvis. Jag tycker nog det är mer att ge livet en extra dimension än att fly verkligheten. Särskilt som jag inte har någon anledning att vilja fly den, snarare tvärtom. Jag är bara lite trött på mina egna tankar och tycker det är skönt att resa i tanken, men ändå vara här. Och så finns det ju så många bra historier!

 

Länge har jag fått näring till mitt läsbehov via familj och vänner som kommer på besök och när det inte räckt har jag länsat boklådor. När inte det heller räckte skaffade jag en ny kanal, nämligen Storytel. När jag väl vant mig vid att inta historier i form av ett pågående flöde bestående av en människas röst via öronen istället för att ha historien i handen och läsa i min egen takt blev fördelarna tydliga. På väg till jobbet kan jag titta på landskapet jag färdas igenom istället för ned i boken, och när jag kliver av och går till tåget kan jag fortsätta lyssna. Jag kan också lyssna när jag kör bil, lagar mat, torkar golvet, hänger tvätt och putsar fönstren. Det som Sverker kallar missbruk har med andra ord trappats upp.

 

Vi hade en diskussion häromveckan apropå detta med missbruket. En diskussion alltså, inte ett gräl. En diskussion apropå Sverkers vision om att man inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna inta litteratur intravenöst eller på något sätt streama den rakt in i hjärnan, alltså få i sig hela den historia och värld som böcker kan måla upp utan att ta omvägen via orden. Uppleva dessa historier och världar snarare än läsa om dem. Min poäng var att man inte vill gå miste om orden, att de inte alls är en omväg utan att det i en välskriven bok är orden som är själva upplevelsen. Att litteratur är ett hantverk som som det inte finns några genvägar till. Sådant kan man alltså fundera över och prata om ibland när man inte är upptagen av att läsa. Om man har tid.

 

Nu har jag bestämt mig för ett växel(miss)bruk. Lyssnandet har ju inte bara fördelar. Lite störande är det ibland att alltid ha en röst mellan sig och bokens värld. En irriterande röst kan lätt förstöra en bra bok. Lite saknar jag allt känslan av att vara ensam i den värld boken skapar och att vara den som styr den. Att en fysisk bok till skillnad från rösttråden som bär historien på Storytel pausar eller väntar in mig om jag glider iväg eller somnar ifrån den, vilket händer oftare än vad det skulle vara okej att erkänna. Går man omkring med lurar i öronen för jämnan kan man ju få skavsår eller hörselskador också.

 

Växelbruk får det bli. Att det gapade tomt i hyllan där olästa böcker brukade stå löste sig som genom ett trollslag när jag snubblade över ett facebookinlägg av en annan läsande svenska i Lissabon som hade  en massa böcker att skänka bort! Nu kan jag varva, läsa varannan bok med öronen och varannan med ögonen.

 

Så kan det bli när man skriver om det som hjärtat fylls av för tillfället, och när katten spytt på datorn så att man inte kan komma åt bilder till andra inlägg man planerat om diverse ickelitterära äventyr som campingutflykter och surfkurser till exempel. Nu ska jag återgå till litteraturens värld. Vad jag läser? Det får jag berätta om en annan gång. Nu är jag redan uppe i tusen ord.

 

 

Svara nu gärna – vad gör du när du får tid över och om du läser, vad läser du?