När man får oväntat besök..

Bruce Willis av alla människor var i full färd med att ta sig fram genom den afrikanska djungeln när det ringde på dörren. Vi brukar aldrig som i aldrig någonsin titta på TV mitt på blanka förmiddagen men nu var det undantagstillstånd. Vi hade inte så mycket ork kvar efter Fridas 10-årskalas (som jag kanske berättar om senare) och en tur till lagunen.

Barnen var på karnevalsträning och skulle få skjuts hem av grannar. Man ska kunna öppna porten inifrån via porttelefonen men jag var osäker på om den gått upp eller inte, så jag tog trappan upp dit i tre steg och höll på att springa rakt in i magen på ett väldigt oväntat besök som stod på översta trappsteget med en påse i handen. Det var så oväntat så jag visste inte vad jag skulle säga, men jag tror jag sa Oj på svenska. Jag förklarade att jag trodde det var någon av tjejerna som kom hem. Vad sjutton kunde byns gatsopare vilja oss?

Jag tycker ni verkar så trevliga, så jag bestämde mig för att komma och hälsa på, sade han och höll fram påsen till mig. Varsågoda! Det var ju bara att be honom komma in. Sverker blev minst lika förvånad som jag när han fick se vem det var. Det är Sverker som brukar prata med honom när han kommer förbi med sin städvagn. Fråga om han vill ha något att dricka om det är en varm dag, byta några ord.

Sverker fick ta emot presenterna medan jag satte på lite te och tog fram kanelbullar, chokladbollar och tårta som blivit över från kalaset. Sedan satt de där i varsin soffa och pratade om ditt och datt på någon blandning av portugisiska och engelska.

Nu vet vi vad byns gatsopare tycker om det mesta. Han tycker att mammorna ska vara hemma med barnen istället för att jobba, att barnen lär sig för mycket i skolan, att portugiserna är tjuvaktiga eftersom de har moriskt påbrå. Vi försvarade förstås portugiserna, men när gatsoparen sa att han hade blivit bestulen på tre stycken spadar från sin städvagn fick ju Sverker erkänna att han blivit av med två han med. Vi tycker ändå inte att portugiser är tjuvaktiga, men någon i byn gillar tydligen spadar.

Lite fundersam blev jag när fröken Fátima fick höra om vårt oväntade besök och frågade om gatsoparen hade haft svårigheter i livet. Det hade han inte, så vitt jag vet, inte som han berättade om i alla fall, sade jag, men varför undrade hon det? Jo, många gatsopare är människor som kommit ut ur fängelset och ska återanpassas i samhället, förklarade Fátima, varpå min spanska kurskamrat skrattade (bittert?) och sade i att i Spanien står högskoleutbildade i kö för att få gatsoparjobb, eftersom det är ett statligt jobb och alltså ger en viss trygghet, och helt enkelt för att inga andra jobb finns att få och det trots att det liksom här bara ger minimilön, vilket i Portugal är kring 5000 i månaden.

Helt andra gatsopare. Lånade bilder.

Den här lånade jag av Annannan.

Det är ju bara att hoppas att vår gatsopare inte har ett förflutet som styckmördare eller så, och kom och hälsade på just oss för att alla andra i byn vet att han är farlig och undviker honom. Äsch, sa fröken Fátima. Han ville nog bara prata lite, och det tror jag med.

Prata ville han definitivt. Länge. Barnen hann komma hem, få i sig mat, bada och hoppa i säng innan han gick. När jag nattade dem frågade Jonna: ”Mamma, ska gatsoparen sova över hos oss?” Nej. Det skulle han inte.

Innan han gick vände han sig till mig och sa att han ville fråga en sak. Aha, tänkte jag. Nu kommer hans verkliga ärende! Men nej, han ville bara veta om jag varit hemma med mina barn eller haft dem på dagis, och på det fick jag ju svara som det var, att jag jobbat och haft barnen på dagis som alla andra i Sverige. Då såg han väldigt fundersam ut, så det var tydligen fel svar.

Vad det var i påsen? En CD-skiva med italiensk musik, socker – och glutenfri choklad, organiska sesamkakor och torkade lingon. Nästan lika oväntat som själva besöket, men nu vet jag i alla fall varför han knappt rörde fikabrödet. Hembakat och allt.

Så kan det gå när man är trevlig!
Man vet aldrig vad som händer när Sverker börjar socialisera här i byn.
Igår öppnade han tydligen ett abonnemang på kål och koriander hos en gubbe med grönsaksland i byn, och idag kom han hem med en till övergiven katt. Var ska detta sluta? Snart får han utegångsförbud tror jag!