Idag är Bortugal veckans gäst i en av Sveriges största resebloggar. Det är Freedomtravel, som drivs av Peter och Helena som kom förbi oss på besök på sin husbilsresa genom Europa i fjol. I fint sällskap är jag bland tidigare gäster; världsomseglare och norsk äventyrerska och en cool typ som besökt alla världens länder. Inspirerad av alla dessa nomader tyckte jag det passade att fundera lite kring våra resor här i Bortugal. Resor vi gjort och kanske kommer att göra, men jag inser rätt snart att det blir väldigt futtigt. Vi har rest extremt lite sedan vi flyttade hit. Jag skäms nästan.
På de två och ett halvt år (drygt) som vi bott här har vi bara gjort tre resor om man inte räknar dagsutflykter. Vi har som längst kommit 38 mil hemifrån. Vi har bara rest med bil och har som mest varit borta hemifrån tre nätter. (Sverkers sverigeresor räknas inte. De skulle i så fall ge minuspoäng!)
Under 2014 blev det bara en resa, till grannlandet Spanien, till gränstrakterna mot Portugal där vi besökte goda vänner som övertalade oss att stanna hela tre nätter istället för de planerade två. Under 2015 blev det hela två resor, båda inom Portugal, till Coimbra och till Porto, med en respektive två nätter på hotell. Bägge resorna blev av för att jag anmält mig till de fantastiska Urban Trail-loppen i dessa städer. Sammanfattningsvis att vi bara gjort resor till platser där vi haft ett ärende. Att besöka någon. Att delta i ett lopp. Att se jättevågor. Slutsats: Vi behöver tydligen en anledning för att ta oss hemifrån numera!
Jag förutspår inte så mycket resande under 2016 heller faktiskt. Jag googlar ibland på Serra da Estrela, bergstrakterna norrut och Troia, sandudden söderut, två platser som folk har rekommenderat oss att besöka. Det ser ju fint ut och avståndet är minst sagt rimligt. Bägge platserna ligger faktiskt inom 38-milsradien som verkar vara vår smärtgräns, men ärligt talat så är jag inte helt säker på om vi kommer iväg till något av dessa ställen i år. Vi får se om vi får anledning eller om andan faller på ändå.
Jag fick ju frågan i intervjun om ett drömresmål och tog i så jag nästan sprack tyckte jag när jag drämde till med Azorerna bara för att jag inte ville verka tråkig, men om sanningen ska fram känns det alldeles för långt bort fast det bara är någon timme med flyg. Vi har nog definitivt tappat suget efter resor. Kanske kommer det tillbaka, kanske inte. Det kan verka lite trist, men jag försvarar mig med att Bortugal i sig är en resa och att det var väldigt lång resa hit för oss, via fjorton års husbygge och annat som tog på krafterna, hälsan och relationen. Vi håller nog fortfarande på att landa tror jag.
Vi har annat att skylla på också. Det är ofta bra vågor och vindar här i närheten och då kan man inte åka någon annanstans. Då måste det ju surfas. Vi har våra språkkurser att passa ett par gånger i veckan. Barnens går i skola och har aktiviteter här på fritiden som dansen, kalas och kompisar. Det är kålsoppa som ska kokas och föräldraföreningen som har möte och allt möjligt. Det händer nya saker hela tiden, och så vill vi väldigt gärna ha tid för att bara vara. Vi har inte riktigt tid att resa, hur konstigt det än låter. Och inte riktigt den reslust som krävs för att boka, packa och hålla på. Det är rätt bökigt att resa med surfbrädor också, och tråkigt utan, tycker vissa av oss.
Nu har jag försvarat mig färdigt, men känner ändå att jag behöver hävda mig lite och få oss att verka intressantare i det celebra sällskapet av globetrotters så jag har letat fram lite bilder från resor vi gjort i våra tidigare liv, då när vi fortfarande längtade bort och innan vi hittade hem.
Det var roligt att rota i gamla bilder, men nu räcker det. Nu har vi inte bara en karneval att gå på utan två, och det flera dagar i sträck! Titta in under veckan så berättar jag mer!
Har ni någon reslust förresten? Och vad är ert drömresemål?
Pingback: Bortugal | Lucka 23: Nattåg från Lissabon
Pingback: Bortugal | En fyra års hemester
Vi kom tillbaka idag efter en liten sväng till Azorerna, du får titta på våra bilder (kommer snart) och se om du blir avskräckt eller inspirerad 🙂 Förutom att det var lite för dimmigt så de ställde in vår valsafari så är nog ett tips att åka off-season, om man inte åker dit av sol- och badtörst, flygbiljetterna var galet billiga och överlag så var det väldigt lugnt och avslappnat!
Sol – och badtörst lider man inte av på samma sätt längre ju, och dimma gillar jag ju. Håller med om att det nästan alltid är bra att resa off-season. Jag har sett att det finns galet billiga biljetter, men till påsk till exempel är det dyrare. Inte superdyrt, men i alla fall. Vi måste ju ha skollov också. Jag ser fram emot att se era bilder, Linda!Synd på valsafarin! /Åsa
Staycation ska inte underskattas, jag kan själv tycka att jag är ganska dålig på det. Sverige (i mitt fall) har ju hur mycket som helst att erbjuda när det kommer till upplevelser. Fjällvärlden står exempelvis högt upp på listan och även om jag gjort några vändor där ute så finns det oändligt med platser att utforska. Bara allt från några få mil bort till 100 mil norrut.
Ja Staycation är ju ett bra ord, Dryden! Hemester såg jag också för första gången denna vecka! Att resa är ju fantastiskt, jag säger inte annat, men just nu har vi nog som sagt tillräckligt att upptäcka och uppleva på hemmaplan. En ny känsla för mig som alltid längtat någon annanstans, vidare. Det beror förstås också på klimatet. Skiner solen på en är man rätt nöjd där man är. Ganska stor andel av svenskars resande går ju ut på att söka sig till sol och värme. Vissa årstider vill man ju gärna resa ifrån. Fina vinterbilder från Östersund har du på din blogg har jag sett. Vinter är ju otroligt exotiskt när man tänker efter! Jag kan tänka mig att det finns mycket att utforska i de trakterna för den som gillar friluftsliv! /Åsa
Ni är ju hela tiden ute på ”livets resa”, en resa som de flesta aldrig gör.
Ännu en gång blev jag av dig påmind om mina resor till Portugal på 70-talet. Vid ett tillfälle bodde jag i Setubal och besökte då förstås Troiahalvön.
Ja fast är inte alla på ”Livets Resa?” Kanske bara att vår är i en spännande fas nu som gör att behovet av resor blir minimalt. Så du har besökt Troiahalvön? Var det värt ett besök? /Åsa
Visst, vi gör alla ”Livets resa”, som ju dock kan fyllas med flera ”resor” om man tar det där steget. Att bosätta sig i ett annat land kan förstås tillfredsställa spänningsbehovet för lång tid.
Troiahalvön var tveklöst värd besöket med sand, sand, sand så långt ögat nådde. En sällsam naturupplevelse även om minnet bleknat något på 40 år.
Ett annat minne från den resan som oxå bleknat, men ändå alltid sitter kvar är detta: Ett hotell som jag skulle bo på var nybyggt med innovationen att man med båt skulle köra ända in till receptionen och lämna av gästerna. Emellertid hade kort innan min ankomst en olycka skett och båten hade kraschat in i receptionen. Ingen ville dock prata om olyckan utan allt verkade medvetet tystas ner. Jag fick aldrig veta mera om denna händelse.
Men oj, vilken olycka, Steve! Jag kan tänka mig att man inte pratade så högt om det. Stackars den som körde båten! Det kanske ser annorlunda ut där nu än då för 40 år sedan, det borde ju ha hänt en del. En sällsam naturupplevelse låter i alla fall fint. Det blir nog en tur dit i sommar! Jag är lite nyfiken. Det sägs finnas delfiner där kring Setúbal också, fast inte så många som förr i tiden, sägs det. /Åsa
Enorm igenkänning på det här. Vi åkte till Argentina i höstas, för P hade en kongress. Det var förstås helt fantastiskt när vi väl var där. Men innan dess hade jag så kraftig motvilja mot att åka att vi blev ovänner flera gånger. Jag fattade ju att det var en chans jag inte kunde missa, och P ville inte åka med någon annan än med mig, men jag avskyr långa flygningar och jag ville verkligen inte resa. Jag reser i jobbet var eller varannan månad, inom Europa, och P reser nästan inte alls, så vi är väldigt olika trötta på att resa, vilket väl spelar roll.
Men det är nog också helt klart ”Antingen ska man verkligen känna behov av omväxling, av att åka ifrån, och då kan nästan var som helst duga, eller så måste det vara något särskilt som drar som man vill till.”.
Och jag hade ingen aning om att jag ville till Argentina. Men nu vet jag att Argentina är alldeles fantastiskt.
Ja det brukar ju vara värt det när man väl kommer iväg, Annannan! Min reslust är kanske bara vilande, min upptäckaranda upptagen av annat. Jag har alltid tyckt att det verkar lyxigt att resa i jobbet, men det är nog rätt jobbigt i längden kan jag tänka mig! Tur att P fick med dig till Argentina! Här lär det nog dröja tills jag får in idé till en resa innan det blir något. Det är alltid jag som hittar på resorna. /Åsa
Jätteglad att du ville vara med som Veckans Gäst hos oss! Att resa kan ju vara många olika saker, inte minst att stanna någonstans och göra en ordentlig resa in i den platsen – inte bara skrapa på ytan. Det var intressant att ha er med eftersom ni vågat ta ett stort steg, som många inte vågar, och särskilt inte med barn. Om ni trivs nu och vill stanna så är det väl utmärkt. Resa ska man göra när man känner för det! Och tack för bilden med campingbilen, äääälskar den! 🙂
Tack för att jag fick vara med, FreedomTravelHelena! Den ligger nog där och lurar, reslusten, Freedomtravel. En resa som er genom Europa med husbil blir man ju inspirerad av helt klart, men jag känner väldigt tydligt att jag inte skulle vilja dra iväg på den just nu, och tur är väl det, eftersom vi sitter lite fast i barn och deras skolgång. Hade vi inte haft barnen hade vi nog sålt huset och luffat runt i världen några år tror jag. Varit länge på ställen med inte lika bofasta.Livet har ju olika perioder, allt går i vågor. Just nu gör vi den här resan som heter Bortugal och trivs väldigt bra med det! /Åsa
Hej Åsa,
Jag är sugen på Portugal, men vi har också blivit mer som ni. Vi är gärna hemma.
Barn och familj samt hem/boende man är nöjd med bidrar mycket till det. För att resande ska bli riktigt kul – eller snarare ska bli av – så ska vi känna behovet av att komma från stället vi är en stund.
Jag tänkte på dej, Onkel Tom, och ditt inlägg om den där fjällresan, för eller emot. Antingen ska man verkligen känna behov av omväxling, av att åka ifrån, och då kan nästan var som helst duga, eller så måste det vara något särskilt som drar som man vill till. /Åsa
Hur mycket man än globetrottar och upplever så tycker jag att man gör en ytterligare resa när man blir kvar på en plats och kommer under ytan i stället för att bara skrapa uppepå. Sedan är ju livet sådant att det går i vågor, hur livet ser ut, vad man kan göra och vad man vill göra. Portugal är ju en bra hemmahamn att utgå ifrån när man vill se mer, vare sig det är inom Portugal eller längre bort.
Tänkte på er och alla andra portugisiska föräldrar som ska ”genomlida” en vecka av karneval. Här hos oss har småbarnen haft karnevaler under veckan, men den stora blir nu i morgon. Hoppas det blir uppehåll. På ”Agora Nos” hade de käcka tips på gör-det-själv karnevalskläder av sådant man har hemma. Vill man kan man ganska enkelt bli t.ex. ett trafikljus…
Här har vi sytt på dräkter länge, Ulla! Vi är laddade för karnevalsfirande! Vi har redan haft skolans karnevalståg med alla barn i full utstyrsel. Folk är väldigt kreativa, eller så köper de hos kinesen. Jag tycker det ska bli roligt men det är ju lite av ett maraton, flera timmar med hög musik, flera sena kvällar..
Det ska nog bli uppehåll tror jag. Trist annars.
Ja det är väl lite det också, med resandet, att man bara är på visit och inte riktigt deltar när man ”Bara” är någonstans på semester. Och så är det så flyktigt. Jag gillar inte uppbrott längre. Jag har alltid velat vara kvar, och har varit kvar i flera länder uppåt två år. Det blir en helt annan sak. Men som sagt, det kanske slår till rätt som det är, att jag bara måste se något annat rätt som det är. Skönt i alla fall nu att inte lägga energi på att längta bort, jag har gjort det så länge. /Åsa
Det låter så fantastiskt allting i Portugal om man som jag och min man tänker pensionera oss där. Få se om man kan lyckas lära sig portugisiska för det tycker jag man måste!!
Ja det underlättar ju i alla fall, Catrine! Börja lite redan nu med CD-kurs och appar och sådant, så har man i alla fall lite fraser och ord att börja med! Lycka till! /Åsa
Intressant att se hur andra utlandssvenskar har det och hur de kom dit de kom. Jag bor i Wales och delvis i Spanien.
Trevlig intervju hos Freedom, vilka jag följer.
Jag har jobbar som reseledare i över 25 år och tycker det är väldigt skönt att vara hemma nu och göra lite små utflykter. Har sett och gjort så mycket.
Borta bra men hemma bäst ibland ju, Lena! Har tittat in hos dej ibland också. Wales är ju lite ovanligt att hamna i. Jag har varit där en gång, om Chester ligger i Wales. Jag liftade med någon som levererade bildelar, till både Skottland och Wales. Om Chester är Wales. (Måste kolla upp det!) /Åsa
När man har mycket att upptäcka på hemmaplan finns ingen anledning att resa. Såvida man inte ändå har ett annat ärende. Vi är likadana nu. Trots att vi bara flyttat inom Sverige så finns det hur mycket nytt som helst att upptäcka. Jag är rätt nöjd med det men kan tänka mig att det stora suget kommer tillbaka om några år. /Linda
Ja ni håller väl också på att landa, Mary af Rövarhamn! Och så har ni ju fina omgivningar där ni bor! Vi får väl se om den kommer tillbaka, reslusten! Ni ska väl ut och segla igen i alla fall, men det är ju så mycket mer än att resa. /Åsa
Hej
Vårt resmål har kommit att bli Portugal.
Vad mer kan man begära. Vackra platser
Och trevliga människor. Avspänd stämning.
Portugal here we come!,????
Ja Portugal är svårslaget tycker vi också, Karin! Har allt man kan drömma om! I alla fall just nu. Få se om man börjar drömma om något annat någon gågn i framtiden! /Åsa