Portugisisk magi

Varje dag när vi går till skolan svänger vi in på en liten gränd där det brukar blomma otroligt vacker klematis eller passionsblomma eller vad det är. Sedan ett tag tillbaka hade promenaden genom gränden förgyllts ytterligare av en liten siamesdam, som alltid kom springande och ville hälsa på flickorna. Ivrigt jamandes brukade hon komma oss till mötes och villigt låta sig lyftas upp och kelas med. Nästan varje morgon och varje eftermiddag.”Jag vill ha den här katten mamma!” sa Frida var och varannan dag när hon stod där med den spinnande lilla katten i famnen. ”Jag önskar att den var min och att jag fick ta hem den!”

Ja det kunde hon ju önska tills hon blev blå utan någon som helst framgång för vi hade ju redan för många katter och dessutom var det ju tydligt att just den där katten tillhörde någon, och inte var en av de skygga gatukatterna i byn. Den här hade någon som kelade med den och som till och med hade försett den med ett litet rött halsband. Annars finns det minsann gott om gatukatter och gatuhundar i byn. Men skulle kunna välja och vraka eller helt enkelt ta med sig en hel flock djur hem, men nu hade vi ju bestämt att det räckte med tre katter. Tre och en halv om man räknar utekatten. Att skaffa ännu en katt kom helt enkelt inte på fråga! Särskilt inte någon annans!

Frasse och Elsa hade vi med oss från Sverige

Loppan, som också har en historia

Frasse är 17 år gammal och hur pigg som helst

Elsa som tyvärr fått en stroke och är halvblind

Lilla siamesfröken. Fin, men…

Minst sagt förvånad blev jag därför när Frida en dag kom hem med den lilla siameskatten i famnen. Frida hade burit den hem, en halv kilometer ungefär. ”Mamma, det funkade!” sa hon med tindrande ögon. ”Jag fick det jag önskade!”. Sverker slog ut med händerna som för att visa att han var oskyldig eller hjälplös inför faktum. Vi hade fått en till katt. Hur hade hon fått igenom det? Hade de snott den eller? Jag tyckte nog att en förklaring var på sin plats!

”När jag satt under bordet och bet i ljusen var det det jag önskade mig!” sa Frida ”Att lillkatten skulle bli min och att jag skulle få ta med den hem. Ingen såg mej!” När du gjorde vadå sa du?!

Tydligen är det allmänt känt att om födelsedagsbarnet gömmer sig under bordet och biter i tårtljusen efter att man blåst ut dem och ingen ser honom eller henne kommer önskningen att slå in, och inte var det någon som såg Frida gömma sig under bordet i den allmänna villervallan på hennes tionde födelsedag häromsisten när vi hade hela klassen här på kalas en lördagskväll. Hade jag sett henne hade jag nog undrat vad sjutton hon höll på med, okunnig som jag är om portugisisk magi, men tydligen funkade det!

Precis innan the magic happened!

På väg hem från dansen någon vecka efter kalaset tog Frida och Sverker som vanligt vägen om siamesgränden och när Frida stod där med katten i famnen kom en granne fram och sa till Frida att hon gott kunde ta med sig katten hem om hon ville, för ägarna hade flyttat och lämnat katten kvar. Nu gick den där och undrade och var övergiven och hemlös sedan någon vecka tillbaka och jamade och tiggde mat i grannhusen. Vad är oddsen för det?

Sverker hade fått situationen översatt för sig och kunde ju i det läget knappast säga nej. Någon annan kanske hade kunnat, men inte Sverker. Är det något han är svag för är det Frida och övergivna katter! För säkerhets skull dubbelkollade jag i siamesgränden så det inte var så att Frida hade översatt lite fritt för Sverker, men det stämde faktiskt, hur otroligt det än verkade.

Nu heter katten Ilse, efter en dagisfröken i Sverige och Ilse kom snart bra överens med övriga katter i och utanför huset, fast det var bra nära att det blev ännu fler katter. Det var tydligt att det fanns en ömsesidig attraktion mellan utekatten, den fula stora katten som ockuperat vår uteplats och som Sverker börjat mata och fortsätter mata fast den fräser åt honom när han ställer ut mat åt den. Vi har döpt honom till Svartenbrandt och han får inte komma in i huset. (Katten alltså, inte Sverker!) Några små Svartenbrandtare vill vi inte ha, så Ilse fick steriliseras illa kvickt.

Svartenbrandt

Loppan och Ilse busar i det nakna fikonträdet

Blue Steel!

Nu är de överallt!

Så. Nu vet ni hur det gick till när vi fick en till katt som vi inte skulle ha. Man kanske ska vara glad att Frida inte önskade sig en enhörning eller att allt skulle bli ”regnbågigt”eller nåt ännu värre! Nu vet ni i alla fall vad ni ska göra  i smyg nästa gång ni fyller år! Jag kan inte lova att det funkar utanför Portugal, eller ens utanför Bortugalbubblan, men det vore ju dumt att inte försöka tycker jag!

Nästa inlägg blir det nog mer från karnevalen! Jag har ju alla karnevalsbilderna här och till och med den utlovade filmen med min favoritkarnevalsgrupps framförande, men jag håller på den ett tag till. Jag tror jag ska titta på den nu faktiskt för sjuttielfte gången! Ni får vänta lite till!

M v H

/ Crazy Cat Lady

PS. Även om ni inte gillar katter vore det kul om ni ville rösta på Bortugal som veckans blogg på Besökstoppen! Vi är fem bloggar som tävlar och man får rösta en gång per dygn och IP-adress. Ni hittar tävlingen en bit ned till höger på den här sidan.