Kärlek vid första ögonkastet

Man kan tycka det är konstigt att kolla på hus på semestern när man håller på att bygga ett hus hemma. Jättekonstigt faktiskt. Man kan likna det vid att vara förlovad eller gift, vara bunden vid någon och ha investerat känslor, drömmar och år av sitt liv i ett förhållande, men att ha för vana att flörta med andra på nätet och på semestern.

Vi tyckte kanske att förhållandet mellan oss och vårt bygge hade kostat på för mycket, hade blivit allt mindre på våra villkor… och började fantisera om andra…hus! Våra flyttfantasier gjorde att vår situation med bygget kändes lättare att leva med, fick lite extra krydda rentav… men inget allvarligt hände.

Jag vet inte riktigt när vi slutade att drömma om att bo i det färdiga bygget och började drömma om att bara slippa bygget, men antagligen skedde det gradvis, och kanske gick det lite i vågor. Vi hade många lyckliga byggdagar, och många dagar då vi fick en känsla av vilket fantastiskt hem bygget kunde bli. Men det var något som liksom fattades. Så på semesterresor flirtade vi med tanken på att börja om i ett annat hus.

Vi var väl medvetna om att det inte var möjligt att ge sig in i något nytt förrän vi färdigställt bygget och kunde sätta ut det på marknaden, men när vi hittade vårt drömhus blev vi störtförälskade och struntade i allt vad förnuft heter. Plötsligt blev det bara viktigt att inte låta detta tillfälle gå oss ur händerna.

Första gången vi såg Huset såg vi det på håll, från ett gated community på kullen intill kullen där Huset ligger. Där är det, tänkte vi. Perfekt. Synd att vi inte kan köpa det! Den slipade mäklaren hade säkert helt medvetet lagt upp strategin för att vi skulle tycka att huset var ett fynd: först visade han dyra lägenheter i gated communities och sedan ett helt hus med egen pool och havsutsikt för en bråkdel av summan. Men det var inte bara därför vi föll. Huset hade allt det som vi ville att det hus vi ritat själva och byggt på under de senaste tolv-fjorton (tappat räkningen !) åren skulle ha. Det påminde till och med om Bygget. Men inklusive surf och sol. Året runt. Minus snöskottning och mörker halva året. Vi kunde se oss själva leva i det här huset. Det var vår dröm, en dröm som inte gick att bygga i Sverige.

Ägaren till huset var hemma, hade tänt en brasa, bjöd på vin och ost och visade oss runt. Barnen var ovanligt tysta och när vi skulle gå undrade om vi inte kunde stanna. Kan vi bor här? Kan vi åka hem och hämta katterna och bo här? Nästa dag tog vi bussen till byn där huset låg och gick omkring hela dagen. Gick förbi huset. Promenerade ner till havet och tillbaka. Dagen därpå ringde vi och bad att få se huset igen. Vi kunde inte släppa det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När man är förälskad är man förstås blind för föremålets fel och brister, och det var vi också, men framför allt tänkte vi inte så mycket på konsekvenserna av det steg vi tog när vi skrev under dokumentet och förband oss att inom 21 dagar betala en fjärdedel av köpesumman och inom en tidsrymd av tre månader betala hela köpesumman, eller förlora den första fjärdedelen. Pengar vi förstås inte hade. En liten första femsiffrig sudd skulle dessutom in redan vid upprättandet av kontraktet, vilket gjorde att vi fick leva rätt knapert den sista veckan på semestern.

 

 

När vi kom hem igen och klev in i vårt svenska hem som vi slitit med i så många år kändes det nästan som om måste be huset om förlåtelse för att vi skulle lämna det för en semesterförälskelse, men bara nästan. Sedan hade vi helt enkelt fullt upp med allt som måste ordnas innan vi äntligen kunde få återse vårt nya hem. Det var intensivt, stressigt och nervöst non-stop i ett halvår och även om vi knappt hann tänka så var det mycket känslor. Tvivel. Oro. Nervositet. Åtta kilo gick jag ned på köpet, av bara stressen. Men vi tvivlade aldrig på att vi gjort rätt. Vi hade tänkt på det här huset och ångrat oss resten av livet om vi inte slagit till.

 

 

Ändå är det kanske inget jag rekommenderar, att impulsköpa ett hus på semestern.