Alla dessa solnedgångar

”Alla dessa solnedgångar!” kommenterande någon på mitt instagramkonto när jag lade ut min senaste solnedgångsbild, och visst var det många solnedgångar där ett tag.  Är det fortfarande. Det verkar vara solnedgångssäsong helt enkelt för det är ju inte bara jag och mina bilder av solen som går ned i Atlanten utanför Portugals kust gång på gång utan massor av andra människor som känner att de måste dela med sig av bilder av exakt samma sol som sprider sitt sista guld på andra håll. På västkusten, i min barndoms sjöar i Hälsingland, i skärgården, eller var nu folk tillbringar sommarkvällar och njuter av solnedgångar, men andras solnedgångar får ni se någon annanstans. Här är några av mina. Är ni redo?

 

 

 

Visst är det något speciellt med dem? Alla dessa solnedgångar, samma sol som går ned, gång på gång. Överallt. Egentligen är det ju samma ständiga solnedgång som pågår hela tiden, allteftersom klotet snurrar. Samtidigt går samma sol ständigt upp någon annanstans, men det är en annan historia. Nu håller vi oss till solnedgångar, och sådana har vi väldigt vackra i Portugal. Vi flyttade ifrån en vacker solnedgång som hann spegla sig lite i Stockholms inlopp innan den smälte ned över Bogesundslandet men här bor vi granne med den vackraste sortens solnedgångar. Den sorten som speglar sig i havet ändå från dess horisont.

 

 

Kan man tröttna på solnedgångar? Ja, tydligen. Jag hade en gång en kompis som skrev ett vykort till mig när hon luffade runt i Asien. En klassisk bild på palmer i silhuett som inramning till solen som går ned i ett glödande hav någonstans i Asien. På vykortet stod det ”Nu är jag trött på dessa klyschiga solnedgångar, nu vill jag hem till vardag och tvättstuga!”, och så reste hon hem. Jag har inte kvar vykortet och inte kompisen heller, men jag lovar. Det är sant.

Klyschigt eller ej, själv tror jag inte jag tröttnar på alla dessa solnedgångar. Jag tycker gott man kan kosta på sig att visa fler bilder av dem.

 

 

 

 

Man kan också kosta på sig att ta en extra lång kvällspromenad för att se solnedgången från första parkett.

 

 

 

Det ser ut som vi var ensamma där, men det var vi inte. Där satt eller låg ju tjejernas idrottslärare och hånglade på en filt! Titta, vår gympafröken! sa barnen och sprang fram om hälsade och förstörde totalt den romantiska stämningen för pedagogen på sommarlov. Sverkers surfkompisar flumsurfaren och spanjorskan med hunden var också där i olika sällskap. Spanjorskan i sällskap med sin hund och kompis med hund och flumsurfaren i sällskap med fru och en alldeles färsk baby och kompis med fru och lika färsk baby, men de fick inte vara med på bild.

 

 

Apropå gympafröken, på portugisiska heter solnedgång pôr-do-sol och uttalas då alltså porr-do-sol. Med det i bakhuvudet och min svaghet för ordvitsar var det nära att jag kallade inlägger för ”solnedgångsporr”, men jag ville inte skrämma bort känsliga läsare, så det fick bli det mindre tvetydiga ”Alla dessa solnedgångar” i stället.

Alla dessa solnedgångar som egentligen är samma eviga ständigt pågående solnedgång.

 

PS. Har du också ett blogginlägg om solnedgångar får du gärna lägga in det i kommentarsfältet, som annars förstås också är öpppet för lovord för mina fina solnedgångsbilder och andra glada tillrop!