Allt du önskar ska du få

Plötsligt är alltså min yngsta dotter fjorton år! Hon är också ett par centimeter längre än mig, men ändå min lilla tjej. I morse stod jag och tittade på henne när hon sov och kunde nästan inte låta bli att väcka henne, men jag lät henne sova. Jag visste ju att hon hade varit uppe sent och pluggat till ett prov, och att hon hade en lång och fullspäckad dag framför sig och jag hade bråttom. Jag lade presenten på kudden och smet i väg.

I morse hade jag nämligen fått en läkartid tidigt, som jag varit så nervös för att jag knappt kunnat sova. Hur det gick ska jag skriva om en annan dag. När jag kom hem hade Jonna stuckit, inte till skolan utan till thaiboxningen, för idag började inte skolan förrän efter lunch.

Sedan sågs vi som hastigast vid lunch, men då satt jag samtidigt i ett teamsmöte. Jag hade i alla fall hunnit laga hennes favoriträtt, som konstigt nog är risgrynsgröt. Sedan stack hon till skolan och sedan var hon bara hemma och vände och skulle sedan gå på yoga. Jag följde henne till stora vägen och lyssnade på när hon berättade om sin dag.

Så här låter det när min fjortonåring pratar:

Först hade vi portugisiska och franska i turnos och på portugisiskan rättade vi några exercicios och fröken pratade om vad som kommer på teste. På franskan höll vi på med adjetivos. Sedan hade vi ciências och där hade vi ficha. Vad hade vi sen? Sen hade vi engelska och då var det först en avaliação med verbos irregulares och sedan läste vi en text om en som höll på med parachuting.

Jag ska gå och hämta henne halv nio och sedan ska vi i alla fall äta middag ihop hela familjen. Imorgon ska Jonnas kompisar sova över, för på torsdag är de lediga då lärarna har planeringsdag. Då ska de käka brunch på Jonnas favoritställe. Det hade hon önskat sig.

Hon hade också önskat sig att vi skulle gå på Tjuvarnas marknad så det ska vi på lördag om det inte är ensaio (dansträning) på förmiddagen inför reprisen av föreställningen vi var på i lördags.

Annat hon önskat sig var en grön soffa och en brun kofta. Det fick hon också. Allt hon önskar får hon och lite till. Inte alltid, men den här födelsedagen får hon det.

När jag skrev det där sista kom jag att tänka på en dikt av Kristina Lugn som jag tycker mycket om, och som jag brukar läsa med mina elever. De flesta av dem tycker också om den, och kanske gör ni det med?

Jag avslutar med den, för nu ska jag gå och möta födelsedagsbarnet och så ska vi gå hemåt hand i hand och jag ska lyssna på henne när hon berättar om yogan och yogaläraren, med minst ett ord i varje mening på portugisiska.

Det är allt jag önskar mig idag.