Äntligen karneval igen!

Det var den näst sista helgen i februari. Dräkterna var klara, väderprognosen lovade uppehåll och 16 grader, och äntligen var det dags för karneval igen, efter två års uppehåll. Tänk att det bara var ett år sedan jag skrev om köer för covidtest i den annars öde byn, bara ett halvår sedan ungarna äntligen fick gå till skolan utan munskydd igen, och nu är det som om inget av det där någonsin hänt, nästan. Tre år efter pandemiutbrottet dansar folk på gatorna och kindpussas igen, och det gör de rätt i, tycker i alla fall jag.

Som vanligt var det dubbla karnevalståg, ett som ena dottern var med i, och ett som den andra var med i, och på söndag och tisdag fylldes byns gator med utklädda på temat “leksaker från förr” från ena hållet och “kulinariska favoriter” från andra hållet. Det var ett enda färgglatt gungande myller och högtalarna brassade på för fullt.

Musiken dånade, det kastades konfetti och det doftade farturas, friterade mojänger som såldes längs bygatan, och så öl att skölja ned den med. Någonstans där i myllret var mina barn. Den ena i en konstig rymdräkt som Sverker och hon sytt, och den andra som ”crepe” med vispgrädde, chokladsås och bär på.

 

 

 

Jag har skrivit flera kilometer om karnevaler tidigare år, och det finns inte så mycket mer att tillägga om denna mer än en massa bilder, och så detta att det var en fantastisk känsla att äntligen få fira karneval igen, efter uppehållet. Speciellt för barnen. Eller ja, tonåringarna, numera.

Det märks att tiden gått, att vi blivit äldre. Ja inte Sverker och jag, för vi är ju evigt unga, men barnen är ju inte längre barn. Visst har det varit en hel del sena nätter tidigare karnevaler också, men i år var de ute till fem fyra nätter i rad, och sov antingen borta eller här hemma med ett helt gäng ungdomar.

När det hela var över, på tisdag klockan elva på kvällen efter de sista uppvisningarna och prisutdelningarna och det till ungdomarnas besvikelse skulle sopas rent och stängas igen för nästa dag var arbetsdag och skoldag, då var de bra slut egentligen. Frida hade tappat rösten och Jonna fick vi nästan bära hem. Ändå hade de säkert stannat till fem på morgonen en gång till om inte kalaset varit slut för i år.

 

 

Fridas grupp vann första pris för bästa kläder och Jonnas grupp vann första pris för bästa dans på sin Sociedade. Det var välförtjänt, för det var mycket jobb bakom crepe-klänningarna, och ingen lätt grej att dansa i de otympliga dräkterna Jonnas grupp hade gjort. Ändå tyckte jag nästan att det borde varit tvärtom – Jonnas grupp hade ju lagt ned otroligt mycket jobb på sina dräkter också, och Fridas grupp dansade så bra och effekten med de gula kjolarna som snurrade runt var fantastisk. Tyckte jag.

Kolla om ni vill!

 

Lite kaotiskt där i Jonnas dans, men det var för att det var sista kvällen och detta var efter att de vunnit – då passar andra på att dansa med lite. Hur som helst – härligt med karneval igen, och nu dröjer det bara ett år till nästa! Som vanligt börjar vi redan nu undra vad de kan tänkas hitta på för tema nästa år så fort årets karneval är slut!

Rätt slut var tjejerna efter årets karneval alltså, då de verkligen gett 200% fredag till tisdag. På onsdagen var det surf efter skolan, och på torsdagen hade bägge två stora prov. På fredagen skulle Frida ha både basket- och volleyturnering med skolan, och sedan på kvällen skulle vi flyga till …… Budapest!

Där skulle vi ligga i blöt i termalbad och vila upp oss, trodde jag. Det gjorde vi också, men inte bara. Vi var också med om en massa läskigheter och kom knappast hem utvilade Den där resan blev en riktig rysare på flera sätt. Om det berättar jag mer snart! Jag har skrivit, men måste fixa med bilder också!

Det blir reseblogg ett tag här framöver, med inlägg på kö från Budapest och Londonresan i november och det efterfrågade inlägget om den blå staden, som jag nästan skrivit klart – om det inte händer något annat spännande härhemma under mars månad, men det hoppas jag inte. Nu vill jag ha det lugnt och skönt och händelselöst ganska länge tror jag.