frågar Clara, min klasskompis på språkkursen. Clara är från Colombia och näst efter mej är hon den mest konstanta eleven i vår grupp. Jag är alltid där. Andra kommer och går, reser till sina hemländer eller på andra resor eller har förhinder. Clara är nästan alltid där, men ibland, särskilt på ”vintern” kan det hända att hon är hemma för hon mår dåligt. Hon har Sjögrens syndrom. En sjukdom med ett svenskt namn på alla språk. Clara fryser mycket och det beror på sjukdomen.
Ibland när det bara är jag och Clara och fröken där börjar Clara prata, om sin man och hans otrevliga tonårsbarn och sin svärmor. Om sin hemlängtan. Om hur stolt hon är över sin son. Om sin familj i Colombia. Om sin oro över sina föräldrar.
Clara lämnade sitt jobb och sin familj i Bogotá för att följa sin nye man till Portugal. Han är läkare och tydligen är det brist på läkare här, så läkare från till exempel Colombia erbjuds jobb i Portugal.
Nu har hennes man läkaren hört att i Sverige behövs det läkare, och eventuellt skulle det kunna vara intressant för honom. Han ber henne ställa några frågor till sin svenska väninna. För det första: Är språket svårt? För det andra: Är det kallt i Sverige?
Ja. Språket är svårt. Svenska och spanska har inte mycket gemensamt. Man får börja från noll, men i Sverige finns SFI; som invandrare har man rätt till undervisning i svenska. Massor av människor från olika länder har lärt sej svenska tack vare – eller trots – SFI.
Ja. Det är kallt i Sverige. Det är varmt i Sverige ungefär lika mycket som det är kallt i Portugal. Det är ovanligt. Ett par veckor om året klär man av sej i Sverige, ett par veckor om året får man klä sej varmt i Portugal. Men å andra sidan har man det varmt och skönt inomhus i Sverige, till skillnad från här. Många portugisiska hus saknar uppvärmning, många portugiser väljer att inte lägga pengar på att värma upp sina hus, utan går varmt klädda även inomhus, de kalla veckorna.
Claras tredje fråga handlar om kläder. Hur klär man sej för att inte frysa? Clara fryser som en hund även under de portugisiska ”vintermånaderna”, klär sej i lager på lager med ylle och fleece om vartannat och fryser ändå.
I Sverige måste man ha mössa, vantar och fodrade stövlar med sockor i, säger jag. Hålla huvud, fötter och händer varma den stund man är ute i kylan och sedan kan man värma sej och slappna av inomhus.
Vi fryser!
I Sverige kan det också vara kallt på andra sätt än mer klimatmässigt, tänker jag, såhär någon vecka efter valet. Här i Portugal tittar ingen på Clara och tänker att hon kostar samhället pengar och borde åka till sitt hemland. Här är hon bara en av alla som försöker göra det bästa av det liv hon har. Som vill ge sin son en bättre framtid.
Men jag säger inget om den sortens kyla. Sverige tar emot så många, hjälper så många, försöker inkludera så många olika i sitt lilla kalla land, menar så väl, gillar så olika, jämfört med så många andra länder. Det vore fel att säga att Sverige inte är ett land som välkomnar. Jag vägrar påstå att svenskar är kalla och främlingsfientliga.
Det känns konstigt att vi möts här, i Portugal. Två kvinnor som vill göra det bästa av de liv vi har. Som vill ge våra barn ett bra liv. Att Clara kanske kommer att flytta till det land jag flyttat ifrån. Jag vet inte om hon skulle trivas bättre där. Det skulle i så fall vara för att hon slipper frysa inomhus.
På portugisiska SFI ,på ”PFI”, här möts vi!