Nu börjar det bli ett par årsringar på vårt liv i Bortugal. Detta är vår fjärde sommar här, på många sätt lik de tre första, men ändå inte. Vi rör oss mellan samma ställen, fast nu och kanske med lite mindre av nyhetens behag och desto mer en känsla av tillhörighet, också den behaglig. Vi känner nästan att det bildas rötter också, i takt med att årsringarna blir fler. Vi lär känna traditioner och skapar egna nya. Platser och årstider har fyllts av minnen.
Vi har också nästan bott här så länge att det börjar bildas ett nostalgiskt skimmer, men inte över blåbärsskogar, knäckebröd och ljusa nordiska nätter. Det är annars en vanlig typ av nostalgi bland utlandssvenskar och onekligen lät det rätt mysigt när jag skrev det men det är inget någon av oss går och suktar över till vardags. Det nostalgiska skimrar istället över vår första tid här, när allt var nytt och färskt och spännande. Spännande är det förstås fortfarande, men inte på det där första pirrande sättet.
Första veckan. första sommaren, första magin.
Våra ställen, då för första gången. Allting för första gången. Här första gången vi gick till stranden. Och hem.
Barnen så små!
Stranden innan den försvann och kom tillbaka.
Vår första sommar här kan nog mest beskrivas som en lång semester, en flera månader lång smekmånad. Allting präglades av en särskilt känsla av äventyr, magi, förälskelse och förväntan den sommaren men det var också nervöst. Vi oroade oss mycket, helt i onödan skulle det visa sig över hur det skulle bli när barnen började skolan. (Peppar peppar! Det är många skolår kvar och om framtiden är osäker här i Bortugal) Så mycket vi inte visste något om ännu, så mycket vi inte förstod. Bortugal var ett oskrivet blad med några frågetecken på den där första sommaren.
Den första sommaren skiljde sig från kommande somrar också i det att vi inte kände någon här då. Vi kunde knappt heja på grannarna och än mindre förstå vad de sa. Vi spanade ivrigt efter barn i byn som kanske skulle bli klasskamrater till våra tjejer, men utan någon större framgång. Såg vi någon potentiell klasskompis kunde vi ändå inte prata med honom eller henne. Vissa saker blir definitivt bättre med tiden!
Den andra sommaren startade jag bloggen, men först i augusti. Allt har redan börjat flyta ihop lite i minnet innan det, så nog är det bra att jag har bloggen nu där jag kan sortera alla minnen. I mitt fotoalbum här i datorn ser det ut som att vi badade och surfade mest hela tiden.
Men nu kunde barnen prata och leka med barnen på stranden.
Och Frida surfade redan andra sommaren bättre än jag nånsin kommer att göra.
Den andra sommaren var också sommaren då vår pool fylldes med barn från byn, på gott och ont.
Vad jag inte skrivit om men ser i mina fotoalbum här i datorn är att vi gick en kitesurfingkurs också. Anledningen till att det inte blev något inlägg om det var nog att det gick så otroligt dåligt. Jag började med att flyga upp i luften och landa med ett faceplant i sanden och sedan stod instruktören och höll i min sele halva lektionen, så jag inte skulle flyga iväg. Den andra halvan av lektionen stod instruktören bredvid mig och upprepade mer eller mindre tålmodigt : ”Do not move the bar towards you!” medan jag envist och instinktivt gång på gång ja, drog ”the bar” emot mig, vilket gör så att draken kraschar.
Ser coolt ut men kan vara förnedrande.
Kul för de som kan. Jag tror det är Sverker närmast på bilden.
Nästa lektion, samma sak igen. Efter ett antal lektioner som avlöpte ungefär likadant men kanske med något färre krascher fick jag prova ”dragging”. Man ligger i vattnet och försöker styra draken därifrån, vilket är ungefär lika lätt som träna tyngdlyftning med tuttarna. Slutömdömet från instruktören blev att jag kanske är för LÄTT för att kitesurfa, vilket man ju kunde ta som en komplimang om man var lite korkad, men jag har ju sett små portugiser som borde ha blåst bort för länge sedan svischa fram hur lätt som helst, så jag kan inte riktigt köpa det, tyvärr.
Det gick bättre för Sverker, men han har inte blivit helt frälst. Han säger att det är en farlig sport och det är det nog. Kräver full kontroll.
Och så då förra sommaren, den tredje som till stor del förstördes av den hudlösa mardrömmen. Det är ganska exakt ett år sedan jag skrev om hur det känns att ömsa skinn, och sedan om om sömnlösa nätter och rastlösa dagar. Sedan har jag inte skrivit så mycket om det, men det går inte en dag utan att jag tänker på det. Vad som inte syns på bilder från cykelturer och stranden och andra äventyr (om man inte zoomar in väldigt mycket) är nämligen att jag fortfarande inte är frisk, men nu ska det inte handla om min hud. Det får det handla om en annan gång, kanske efter nästa besök hos min vackra dermatolog (som jag är lite rädd för)
Vi hann med en hel del ändå förra sommaren, men nu behöver jag inte rota i fotoalbumet för att minnas, utan kan läsa förra sommarens blogginlägg. Det kan ni också göra om ni vill.
Nu är vi i alla fall inne på vår fjärde sommar. Det är svårt att tro, men enligt den portugisiska almanackan börjar den först idag. Ute är det torrt och överblommat, och värme har vi haft i flera veckor. Även om både maj och juni varit ovanligt svala detta år känns det som om sommaren börjat för ganska längesedan.
På sommarens första dag och elva dagar in på sommarlovet skulle man kunna göra upp lite planer för sommaren? Eller så kan man strunta i det och bara låta sommaren vara ett stort hav av ledighet, av dagar då vi kanske åker till stranden, kanske inte. Dagar då det kanske kommer kompisar och badar i poolen, kanske inte. Dagar då det kanske händer något och andra då inget alls händer. Så får det bli. Det får bli planen.
På sommarens första dag och elva dagar in på sommarlovet har vi redan, helt planlöst, hunnit med en hel del. Cykeltur i skogen, vandring längs havet, surf, snorkling.
Vi har ju för sjutton också hunnit uppleva Marchas Populares inte bara en utan två gånger. Hur det var får ni se snart!
Mindre roligt är att vår fina Ilse blivit överkörd. En katt som vi trots att vi inte hann ha henne så länge hann fästa oss vid väldigt mycket. En riktig önskekatt. Sverker hittade henne vid vägkanten vid stora vägen där hon av någon anledning envisades med att vara. Vägkanten som vi går förbi nästan dagligen har plötsligt blivit en sorglig plats. Inte alla bortugisiska minnen är glada minnen längre. Så blir det oundvikligen med tidens gång.
Nyss ett glädjeämne, nu ett sorgligt minne.
Den lilla gula som vi tror heter Doris verkar i alla fall må bra.
Mot slutet av sommaren skymtar eventuellt en kurs jag halvt anmält mig till och ett jobb, Inget är spikat eller påskrivet ännu, så jag väntar med att berätta.
Idag är det förrsten surfens dag , har jag fått höra. Om ni går in på Bortugal på facebook kan ni få se Fridas första surffilm som hon gjort själv med GoPro-kamera, dagen till ära. Gilla gärna sidan så får ni upp nya inlägg där och lite annat emellanåt. Se även instagram
Vad har ni för sommarplaner, förutom att kommentera flitigt här på Bortugal?
Jag måste ha missat att kommentera ett tag nu 🙁 Ja ja, jag läser iaf 🙂
Återblickar är alltid roliga tycker jag. Det blir liksom så tydligt hur livet flyter och hur mycket det händer trots att man tycker att allt står stilla ibland 🙂
Jag kommenterar inte alltid hos dej heller, Lanclin-Linnea (Varför står det Lanslin?). Jo det är bra att man hinner stanna upp och sammanfatta. Men stilla tycker jag aldrig det står. /Åsa
Nu är vi i Lissabon och anpassar oss till värmen. Jag är i min hemstad och njuter av den tillsammans med min dotter. Om några veckor kommer min man och med hyrbil ska vi åka runt. En del strand kommer det att bli. Det är havet jag saknar mest.
/Manu
Låter härligt Manu! Njut! Det är ju så härligt här nu och vackert med blommande jakaranda och girlanger från São João-firande. Och havet, som alltid är fantastiskt. /Åsa
Jag har skrivit det tidigare, att din blogg är oerhört inspirerande! Det är alltid lika roligt att läsa dina texter och se dina fina bilder, men jag är otroligt dålig på att lämna kommentarer. Våra sommarplaner ser för övrigt ut så här: Lämnar vårt nuvarande hus i Sverige, och flyttar in i det nyinköpta huset i Bortugal (Parede) i november. I all fall om allt går som vi planerat, men vad kan gå fel nu! Trevlig midsommar på dig 🙂
Det låter som en perfekt plan, Annica! Parede är fint! Lycka till med allt!/Åsa
Förstår att det är lite nostalgiskt att tänka tillbaka på den första tiden! Ungefär som när man tänker tillbaka på de första månaderna tillsammans med sin partner, då man var sådär nykär, haha 😉
Ja det är en rätt bra liknelse, Freedom! /Åsa
Så små barnen var! Sååå söta!
Älskar titta tillbaka på bilder…
Vi åker ju också till samma hus, plats varje år och allt känns hemma. Jag älskar det, att göra mest ingenting. Bada, äta gott och läsa böcker i skuggan…
Kurs och jobb lät spännande…
Ja, jag skulle nog vilja lära mig nån vattensport men vet inte vilken och om jag vill vara den som inte kan… nybörjare… men åka SUP ska jag göra i sommar.
SUP är poppis här med, Backstage. Det finns till och med SUP Yoga, vilket verkar lite kul, om man inte ramlar i. Fast Yoga med ett spänningsmoment verkar vara lite motsägelsefullt. Ditt spanienliv verkar mysigt, med all god grön mat. Visst är det skönt att göra ingenting! /Åsa
”Tyngdlyftning med tuttarna” haha ?? Vilka fantastiska bilder jag ser framför mig! Otroligt tråkigt med kissen också, var det hon som hade så mycket loppor först? Som låg i eldstaden? Att Frida kan surfa så bra, hon ser ruggigt proffsig ut, tuff som tusan ? Surfar Jonna också? Vår sommar blir lugn, måste aktivera Isabella tre veckor i juli med lite utflykter och liknande…annars blir vi hemma i föräldraledighet och tvillinggos.
Ja, Susanna, ta i med tuttarna om du kan 😉 Loppcirkusen lever, det här var vår fina siamesfröken som Frida önskade hem. Bägge tjejerna paddlar ut och tar vågor som bara den nu, lite olika stil men lika solida. Jag förstår att det mesta kretsar kring tvillinggos nu. Njut, fast det är jobbigt! Gostiden kommer aldrig tillbaka! /Åsa
Visst är bloggen ett underbart forum när det gäller att komma ihåg och sortera minnen. Jag gjorde ju likadant, började blogga några månader efter flytten till Singapore och det är vansinnigt kul att påminnas den första tiden och hur jag tänkte och vad jag gjorde. Allt hamnar i en helt annan dager när man vet hur allt ser ut och hänger ihop… En underbar bild på tjejerna framför havet!
Ja det är en riktig favoritbild, Marina, Jag tror den varit med förut, men det kan inte hjälpas. Den tål att återvinna. :)/Åsa
Vilket härligt inlägg! Och jag skrattade högt åt kitesurfingkursen! Det ser himla roligt ut att kitesurfa, men verkar svårt.
Jag ser fram emot att följa er sommar. Och väntar på att få höra mer om kurs och jobb.
Så tråkigt med Ilse bara.
Min sommarplan är först en liten födelsedagsresa till Portugal (!) till helgen. Sagres siktar vi på. Och sedan Sverige. Två långa, härliga månader i Sverige. Jag ska jobba nästan hela tiden, men det ska bli roligt att få bo där (och jobba) och slippa hettan i Sevilla, som börjar gå mig på nerverna.
Stackars lilla katten, men spännande med det eventuella jobbet! Jag kan tänka mig att det inte är helt lätt att ro hem ett sådant som immigrant i ett land med så hög arbetslöshet. Här brukar jag mäta vinden med att titta ut över havet. Ser jag kitesurfing-”ballongerna”(det finns säkert en cool fackterm här 🙂 ovanför träden vid havet vet jag att det blåser rejält ute. 🙂 Vinterplaner har vi inte jättemånga förutom att vi snart åker till Fiji såklart.
Fiji låter härligt förstås! Vad gäller jobbet så är det något där jag inte har konkurrens av portugiser! 😉 Åsa
Tråkigt det där med Ilse … Vi fick en liten siames ca 6 veckor gammal med oss hem från marknaden i Miranda do covo , det är verkligen mysiga kaxiga katter.
Våran första sommar här blir det nog att ta dagen som den kommer , att njuta över att vi faktiskt har sommar , och vi kommer få en del främmande från Sverige .
Åh, det låter ju hur gulligt som helst, en så liten siames! Vi har ju några kvar, men saknar Ilse ändå. Ta dagen som den kommer och njut av sommaren låter som en bra plan! /Åsa
Om en månad så är vi på väg ner genom ett somrigt Europa med alla tre kidsen som både jobbat och förhoppningsvis (en av dem kanske) tagit körkort. Alla vi längtar då förra årets resa blev kort. Ser fram emot sol och bad, god mat och lite upplevelser också.
Det kommer ni säkert att få, Lena! Låter härligt! /Åsa