Hur hittade ni det här huset? frågade någon oss som bodde i vårt kvarter men inte hade haft någon aning om att huset varit till salu i minst ett halvår innan vi köpte det. Vi hade tur, hittade en mäklare som tog med oss hit i stället för till det hus vi bett att få se. Hade han inte gjort det hade vi aldrig hittat det. Någonstans på nätet fanns det väl också en annons, men det var inte via den vi hittade hit!
I Portugal finns inget Hemnet, beklagade jag mig en gång när jag fortfarande gick på språkkurs och beskrev denna sajts förträfflighet på haltande portugisiska för min fröken, fransyskan och spanjorskorna. Jag fick den att framstå som guds gåva till både säljare och köpare av hus och lägenheter, vilket den ju också är. Att leta hus utan Hemnet är lite som att leva utan mobil eller GPS eller självaste internet. Har man väl vant sig fattar man inte hur i hela friden man klarade sig utan, hur världen ens kunde fungera utan dessa hjälpmedel som numera känns som självklarheter.
Folk köper och säljer ju bevisligen hus utan Hemnet också, men de gör det utan den överblick Hemnet ger och får anstränga sig lite mer. Gå runt in real life och titta efter Till Salu-skyltar eller höra sig för med lokalbefolkningen.
Fönstershoppa i mäklarfirmors skyltfönster kan man också göra och irra runt på olika mäklarsajter som ofta är svåra att navigera på och är dåligt uppdaterade. Man har ingen möjlighet att jämföra. Ingen hel överblick. Det innebär att när man har nosat upp ett objekt har man ingen aning om i fall det finns ett likadant eller mycket bättre hus på samma gata till ett bättre pris. Det innebär att grannens hus kan vara till salu utan att man vet om det. Det hände våra grannar och nu har det hänt oss i nästan alla väderstreck.
Man kan också ibland se tydligt att ett hus är till salu men ha svårt att få tag på mer information. Ofta är det den minst intressanta informationen det skyltas mest med, nämligen hur mäklaren ser ut. Inte sällan pryds hus som är till salu med ett stort porträtt av mäklaren, och hans eller hennes namn i stora bokstäver, samt telefonnumret i lite mindre bokstäver.
Om man vill veta lite mer innan man ringer får man googla på mäklarens namn. Ofta möts man av ännu ett jätteporträtt av mäklaren med armarna i kors och ett segervisst leende på läpparna. Ja ja, så ser hen ut, jätterelevant verkligen, men vad kostar huset? Det får man veta om man scrollar riktigt länge och tålmodigt och klickar på rätt ställe på sidan, mycket längre ned. Lite jobbigt alltså. Och mycket hemligare.
Det finns faktiskt försök att skapa något liknande Hemnet i Portugal. Liten som världen är visade det sig faktiskt att min klasskamrats make drev just en liknande sajt ganska framgångsrikt. Idealista heter den och den har ju den fördelen att man kan ha den som app så när man är någonstans där man skulle vilja köpa ett hus kan man kolla på appen, som då visar hus till salu (eller för den delen uthyrning) i just det området.
Jättebra verkligen på sitt lilla vis, men sajten är dåligt uppdaterad och inte på något sätt heltäckande. Hus som är sålda ligger kvar, alla hus som är till salu annonseras inte på just den här sajten. Samma hus ligger ibland ute flera gånger till olika priser eller under fel rubrik. Man kanske får nys om något bra objekt den vägen men man får inte hela bilden här heller.
Att leta hus utan Hemnet är definitivt svårare, men det har sina fördelar. Med Hemnet blir det som att handla i fiskdisken. Där ligger fiskarna prydligt uppradade och ordnade efter typ. Man kan jämföra kilopris i lugn och ro, titta på dem och känna på dem innan man bestämmer sig.
Utan Hemnet blir det som att ställa sig med fiskespöt på en klippa och kasta ut. Sedan får ödet, turen och slumpen göra sitt och man får helt enkelt se vad man får på kroken. Så var det i alla fall för oss, och vi hade ju verkligen fiskelycka. Hade Hemnet funnits i Portugal hade någon annan säkert köpt vår fisk innan vi hunnit till fiskdisken!
Igår fick jag detta meddelande från vår mäklare snart sex år sedan han visade oss huset vi köpte, och snart fem år sedan vi hördes av sist.
Han hade i och för sig kunnat vara mer truthful i samband med försäljningen, men det är en annan historia. Hade han varit det hade vi nog inte hade köpt huset, och det hade vi definitivt ångrat så länge vi levde.
Hej, ibland kan man tro att det är huset som hittar den nya ägare, istället för tvärt om. Vi googlade MYCKET på Casasapo.pt. Där hittade vi det utmärkta huset vi hyrde i Idanha, och även detta huset vi köpte och nu bor nöjda i. Hyreshuset dök upp från ingenstans just när vi behövde det. Och detta hus lockade oss fast vi egentligen tänkt vänta något år till på att köpa. Tror husen bestämmer ?.
Ja precis så är det! Hoppas ni trivs i huset som hittade er!
Extra spännande när man inte vet vad man kan få?
Precis! ?
Ja den trenden har inte kommit hit. Det blir utan tvekan mindre inspirerande att kolla runt på annonser! Jag har skrivit om det också! https://www.bortugal.se/homestylat-eller-ej/
Man får ha mer fantasi! 🙂
Ja jag tittar dagligen både på Idealista och casa sapo och ibland även på andra siter. Är precis hemkommen från Portugal efter nästan tre veckor där. Vi var där för att kolla upp två samhällen Baleal och Nazare vilken och om någon av dem eventuellt kan passa oss att köpa ett boende i. Vi hade inga planer på att titta på några objekt men hittade några vi blev intresserade av. Men det blev inte så mycket tittande för en var såld redan, 4st radhus som ligger ute var 1st kvar men den var vi inte intresserad av. Vi blev även intresserade av ett parhus som byggdes och fick via en mäklare planlösningen på huset (som inte finns ute på nätet ännu vad jag vet) som var helt konstig. Sedan var det ett annat som vi tyckte kanske skulle bli bra men när vi stod där med dubbla mäklare så kunde man bara köpa det med hyresgäster i som drev ett hostel i fyra år till så det var ju inte intressant man vill ju kunna bo i sitt egna hus. Men då hade den andra mäklaren ett till till salu som som nyss kommit in som de inte lagt ut som vi kunde titta på utsidan och nu väntar vi bara på lite mer info om det för att se om det kan vara något. Så det är spännande jämt som tur är har vi inte bråttom, förutom att man vill hitta något snart, så tar det två år går det bra och det känns ganska skönt.
Ja det är bra om man inte har bråttom, eller om man har tur. 🙂 /Åsa
Ja hanteringen av husförsäljningar i Portugal är i vissa delar helt skild ifrån vad vi är vana vid från Sverige.
I Sverige säljs objekten bara via en mäklare, som dessutom har ett rätt stort ansvar kring informationsgivningen,
även om det sviker ibland. I Portugal är det OK och ganska vanligt att objekten läggs ut av olika mäklare, dessutom då också med olika priser och olika information.
Sen verkar det finnas en klar tendens att objekten inte tas bort från siterna när de är sålda, speciellt om försäljningen gått via en annan mäklare.
Då vi spanade på hus så var många objekt redan sålda när vi började ställa frågor.
En site som har varit till stor hjälp och som kan liknas vid HemNet (till viss del) är https://casa.sapo.pt/
Ja den har vi också sett men den är ännu rörigare tycker jag. Mycket krångligare och lite mer sport! 😉 /Åsa
Här finns ju Idealista med samt ett helt gäng andra siter med mer eller mindre bra uppdaterad information. Samma hus finns till salu under olika mäklare, en riktig j-a soppa!
Tänk om de liksom kunde samla allt under fastighetsbeteckning och sedan lista mäklare som är kopplade till objektet? Vi var och tittade på samma objekt två gånger med olika mäklare för hur lätt är det alla gånger att se att det är samma radhus? Man blir ju gaaalen!
Men det ena utesluter ju inte det andra. En bra mäklare ska ju ha koll på läget och kunna tipsa om sådant som man kanske själv ratat för man inte såg helheten. Har ni sett det där engelska programmet där de ger en budget och så får de visa olika objekt. Min plats i solen tror jag det heter. Lite så, tänker jag. Ibland blir det ju det mest överraskande som blir helt rätt.
Ja min klasskompis var ju spanjorska och hon flyttade väl hit med sin man för att de skulle etablera idealista här som jag förstod det. Jag kan tänka mig att det händer att man hamnar på samma ställe flera gånger! Haha!
Min plats i solen var jag torsk på innan flytten, så när vi fick tag i en mäklare som visade oss några objekt här kändes det som att vi var med i programmet! Bara på skoj liksom, fast sedan blev det ju allvar, på fjärde visningen! Det funkade som sagt för oss! /Åsa
Mannen min satt också och dräglade över det där programmet i flera år innan jag lät övertalas …
Fjärde visningen! Wow, då har man hittat rätt! Vi var på 19 för att HYRA. En pappa i sonens klass i Sv Skolan var på 40 visningar innan han köpte. Jisses, måste ha snurrat i skallen till slut.
Ja vi visste det så fort vi klev innanför dörren, fast det rent inredningsmässigt var fult och kanske arkitektmässigt något av en mardröm, plus att taket behövde bytas och allt möjligt (Det har vi inte gjort än). Det var och är hemma!
Vi är nog otroligt lata. Huset vi hyrde bokade vi på distans, innan vi sett det IRL. Huset vi köpte var det första huset vi tittade på. Men då tokstuderat bilder och kartor och kollat Google Maps innan.
Ja om man vet ungefär vad man vill ha och åker och kollar och det inte är några konstigheter så funkar ju det! Hyra är ju inte lika drastiskt heller som att köpa, så då kan man ju hyra ”osett”.