Blå moln och bacalhau (Lucka 15)

Söndag i Bortugal. Himlen var blå igen och fönstren immfria igen. Barnen ville vara hemma och leka och Sverker ville gjuta en stolpe, så det blev en tvåtimmars cykeltur på egen hand, men det blir kanske liiite tjatigt med ännu en lucka med cykeltur och blå himmel. Inte kan det bli ett till inlägg om hur jag susade fram längs vägarna med svindlande vyer över Atlanten, såg Jesus igen, hittade svamp igen… !?
(Låter det inte välbekant får ni bläddra bakåt i bloggen!)

Men jag hittade ju en väldigt stolt fjällskivling! Stor som en cykelhjälm!

För variationens skull får det i dagens lucka i stället bli blå moln och bacalhau.

Från vårt hus har man bra koll på vilket väder som är på väg in från Atlanten. Man kan se flera väder på en gång. Sol över klipporna på andra sidan inloppet till Lissabon och lokala skurar ute vid horisonten. Ofta är det klart över havet, men mörka moln som blåst in mot land fastnar  i bergen bakom byn.

Våra grannar bodde två kilometer bortom byn åt bergen och skogen till men flyttade hit till vår gata på grund av klimatet. På vintern såg de aldrig solen där i bergen sa de, och frun i familjen hade astma eller något, som blev sämre av luftfuktigheten, så de flyttade hit till vår gata istället, där molnen skingras av vindarna. Vi flyttade ju också hit mycket på grund av klimatet, så det var ju lite av ett sammanträffande, på samma gata och allt! Fast vi hade ju flyttat lite längre än två kilometer. Vi hade ingen aning om den klimatgränsen när vi köpte huset här men det var ju tur att vårt hus låg på rätt sida av byn om det är så. Och det verkar vara så.

Moln bakom byn!

I lördags var det i alla fall moln och skurar över havet också. Skurar från mörkblå moln över mörkblått hav, som om molnen och havet vore samma element.

Mellan skurarna  gick jag in till byn för att köpa mjölk (till barnen, jag har slutat med mjölk efter fitness-spanjorens predikan) fastnade jag vid fiskdisken och blev övertalad att köpa bacalhau. Portugiserna älskar bacalhau. Sardiner på sommaren och bacalhau på vintern. Bacalhau är också vad man äter på julen här i Portugal. Nu tror jag inte att vi kommer att äta bacalhau på julafton, varken svenskt julbord eller bacalhau faktiskt, men jag köpte i alla fall bacalhau. Egentligen är det ju samma som lutfisk som man äter i Sverige till jul, men det har jag aldrig gillat. Portugisisk bacalhau, däremot, importerad från Norge, har jag ätit på restaurang i olika former och tycker ibland att det är riktigt gott. Men hur tillagar man den?

Först ska den ligga i blöt i tre dagar, och vattnet ska bytas varje dag.

Torrfisk från Norge!

Nu i första vattnet!

Jag får återkomma om ett par tre dagar med resultatet helt enkelt. Under tiden får jag googla lite på recept! Det blir inte med vitsås och kryddpeppar i alla fall! Kanske jag ska göra

Bacalhau com natas – en sorts gratäng med potatis och grädde

eller bacalhau à brás, med  potatis och lök

eller bacalhau a lagareiro, med olivolja och vitlök..

Spänningen är nästan olidlig, jag vet! Men först ska den ligga i blöt och avsaltas!