Bloggjulkalender Lucka 1: Surpresa! (Överraskning!)

Jag sitter i ett av gästrummen på översta våningen och skriver idag, för där jag brukar sitta kan jag inte vara nu. Idag när jag kom hem från kursen och öppnade dörren luktade det annorlunda i huset. Jord? Sten? Nej, betongdamm! Den borde jag ha satt direkt! Det var ju liksom vår hemmalukt i Vikingshill! Min glädje över att vara hemma förbyttes genast i en välbekant känsla av undran och oro. Vad hade han nu hittat på?

Jag ställde matkassarna i hallen och tassade in i vardagsrummet, lämnandes spår i det fina dammlagret som lagt sig likt nysnö (fast tunnare) över alla ytor i huset, så här lagom på decembers första dag.  Jag tänkte först lite hoppfullt att det ”bara” var så att han bilat lite extra på andra sidan av den provisoriska väggen och dörren som leder ut till poolen, och att det dammat in genom springorna som det brukar, men såg ganska snart att så inte var fallet.

Vad som pågår bakom den provisoriska dörren och väggen har jag tänkt skriva om länge men eftersom min strategi i renoveringsfrågan är att förtränga det hela är det lite svårt. Man kan inte förtränga något och skriva om det samtidigt. Nu var det i alla fall ganska svårt att förtränga att renovering pågår. Det var inte bara dammet utan också att det ser ut som om någon byggt en galen koja i ett hörn av vardagsrummet, och så oväsendet av klingan eller bilmaskinen eller vad det nu är.

Jag lyfter försiktig undan en av filtarna och tittar in och där står han i dammet och ser nöjd ut. Han tar bort masken (som förhoppningsvis gör någon nytta) och säger: Jag har bilat bort trappan! Det är bara en bit kvar! Han ser väldigt nöjd ut och väntar sig nog beröm. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag går och plockar upp matvarorna och lagar en soppa till lunch.

Kanske känns det bättre med lite soppa i magen?

Han har ju pratat om att trappan måste ändras för om man är lång kan man slå i skallen när man går ned för trappan. Ingen av oss är lång och hittills har ingen lång besökare skadats, men tydligen kändes det angeläget för vissa av oss ändå och tydligen var det just idag det skulle ske. Vilken överraskning!

I övermorgon eller i förrgår firar vi tioårig bröllopsdag beroende på hur man räknar. (Första advent eller tredje december) Tänk att man fortfarande kan bli överraskad efter så många år tillsammans, och då hade vi ändå varit ett par i elva år innan vi gifte oss.

Överraskad blev jag också i fredags då det ordnades ett litet danspass på skolgården på eftermiddagen och även föräldrar var bjudna. Sverker ville absolut inte gå sa han men när han väl var där var det ingen som dansade med sådan inlevelse som Sverker! Låt efter låt! Inte visste jag att han var sån! Jag tror inte någon annan visste det heller, men nu vet de.

Så bra, då blev det lite feelgood i första luckan fast dagen inte blev som jag tänkt mig.

Hoppas ni är med och öppnar luckor!
Jag går och dammsuger nu. Jag tror han har dammat färdigt!