Idag är det fyra år sedan Bortugalbloggen föddes! Fyrahundrafyrtiosju inlägg har det hunnit bli sedan dess och detta är det fyrahundrafyrtioåttonde. Det blir drygt hundra inlägg om året, eller ungefär två i veckan. Utöver det har jag också besvarat varenda en av de dryga 3000 kommentarer jag fått och säkert 400 mail från läsare. Man kan tro att jag inte gjort så mycket annat än bloggat men uppenbarligen har jag hunnit med en hel del annat också. Det framgår ganska tydligt av text och bild i bloggen.
Jag har lärt mig portugisiska och fått diplom för det, blivit med jobb, blivit med hund och adopterat katter.
Jag har hjälpt barnen med skolarbete, åkt på skolutflykter, brottats med byråkrati, , blivit sjuk, upptäckt närområdet och även gjort ett par längre utflykter.
Vi har gått på karnevaler, lärt känna grannar och bybor, åkt skidor och snowboard i portugisiska fjällen, vindsurfat och varit på sponsrad SPA-vistelse och två sponsrade campingbilsäventyr.
Jag har vandrat, cyklat och sprungit hundratals mil .
Det är roligt att ha så många minnen dokumenterade i ord och bild. Lite som en kombinerad dagbok/fotoalbum, fast varken hemlig eller dammsamlande. Det är många som tittar in och bläddrar runt här. Jag bläddrar själv bakåt här lite då och då och ler och förundras över allt vi hunnit med och hur fort tiden går. Särskilt tydligt ser man det på barnen som hunnit växa och utvecklas och lära sig otroligt mycket under de här åren.
Bloggen har också vuxit. Fortfarande är det flest som kan tänkas vara av konkret och praktiskt intresse för folk som planerar eller drömmer om att flytta till Portugal som har flest läsare.
1 | Flyttning till Portugal oslagbart prisvärt och säkert | 136 | 21282 | |
2 | Levnadskostnader i Portugal | 95 | 20902 | |
3 | Svenskar i Portugal | 59 | 15837 | |
4 | Att köpa hus i Portugal | 18 | 13823 |
Jag skulle säkert få fler läsare om jag skrev mer om sådant, men jag skriver om vad som faller mig in så får folk läsa vad de vill. Jag tittade mycket på besökssiffrorna i början av mitt bloggande och såg det som ett kvitto på om bloggen ”gick bra” eller inte. Nu har jag slutat tänka så och ser detta som ett framsteg i sig.
Roligast är det förstås med de läsare som följer med länge och kommenterar. Jag brukar säga att jag skriver för min egen skull, för att jag tycker det är kul men nog behövs det en viss respons för att driva det hela framåt också och det är där ni kommer in i bilden. Ni vet att jag uppskattar enormt när ni tar er tid att kommentera! (Det är det kommentarsfältet är till för! Just idag är det till för gratulationer förstås.)
Jag uppskattar också att Sverker låter mig hållas med mitt bloggande trots att jag ibland framställer honom som den halvgalning han är. Det är mycket om Sverker! Vad mycket tråkigare livet vore utan honom. Vad mycket tråkigare bloggen vore också!
Jag uppskattar också all teknisk hjälp jag får av evensson.it. Den besparar mig många svordomar. Tack Thomas!
Här är det allra första inlägget om hur allting började. Hur det ska sluta vet vi förstås inte men äventyret fortsätter. Varje dag är ett nytt äventyr och ibland blir det ett blogginlägg om det, ibland inte. Den här veckan har varit extra äventyrlig med tågresa till Frankrike och en campingtripp som vi nog är på väg tillbaka ifrån nu. Jag skrev innan vi åkte och tidsinställde till födelsedagen eftersom jag visste att vi skulle vara ute på äventyr hela dagen. Det äventyret får jag berätta mer om nästa vecka. Nu ska jag packa upp frankrikepackningen och börja packa till camping.
Fortsättning följer!
(Fira gänra med att klicka lite på länkarna i inlägget så jag inte lagt in dem i onödan!)
Grattis på 4-årsdagen!
Alltid kul för mig att få följa med på era äventyr.
Nu när vi ärvt ett litet hus (10min från Sao Pedro-Estoril ungefär) så har vi lite lösa tankar om att eventuellt flytta dit vid pensioneringen. Dina vackra naturbilder har gjort mig ganska sugen faktiskt. Vi har tid att fundera dock för vi är bara 52 i år 😉
Jag är också bara 52 år faktiskt, men bloggen är ju åtta år. Jag tror att jag inte skrev något om åttaårsdagen då det var lite körigt i augusti och inte blev så mycket bloggat, men jag tror jag skrivit om alla andra bloggfödelsedagar. Sjuårsdagen trodde jag skulle bli den sista, men vi överlevde tydligen, och kanske blir det en nionde fast jag skriver mer sällan nu. I juni har vi bott här i tio år och jag började blogga andra sommaren. São Pedro de Estoril är ett favoritställe – bra vågor och bra vibbar! Där är vi ganska ofta, periodvis. Det låter som en bra idé att pensionera sig där.
Haha, det var ngt knas i morse när det såg ut som det här gamla inlägget var nytt. Jag tyckte tjejerna såg väldigt små ut… Helt klart för trött för att läsa ordentligt (det står ju datum på inläggen :-)).
Det känns delvis konstigt att fundera på pensionering, men å andra sidan känns inte USA som en långtidslösning. Vi har bott i Houston i nästan 20 år (18 mån i NY innan dess) och det är ju nästan längre än vi bott i Sverige eller Portugal – vi flyttade båda till England när vi var 22 – och även om vi trivs just nu är inte USA ett land för mig när jag blir gammal.
Sverige lockar inte, inte på heltid i alla fall, och vi har som sagt det lilla huset i Portugal som av tekniska (läs byråkratiska) anledningar är väldigt svårt att sälja. Min svärmor var ingen naturmänniska men bla genom dina inlägg har jag ju sett hur mycket fint och tillgängligt det finns runt hörnet.
Många amerikaner flyttar hit nu. Det verkar vara poppis att lämna USA och Portugal ligger högt på önskelistan.
Alltid roligt när någon snubblar över gamla inlägg. Lite recycling liksom!
Grattis i efterskott! Hoppas få följa er ett bra tag till.
Tack Phil! Just nu är det lite mjölkstockning i bloggen, mycket att berätta men det kommer liksom inte ut. Men fortsättning följer, det brukar den ju göra. Rätt som det är blir det något skrivet igen! Äventyret fortsätter../Åsa
Hoppas på 4 mer år!
Det låter mycket, men när jag började trodde jag inte jag skulle hålla på så länge, så man vet aldrig! /Åsa
Stort grattis! Keep up the good work. Vi tycker om ditt språk och hur du uttrycker dig. Har läst alla bloggar från start. Roligt att ta del av er vardag medan man fortsätter här hemma i ekorrhjulet.
Tackar! Tycker jag kºnner igen signaturen! /Åsa
Stort GRATTIS til dig, familjen och bloggen. Fortsätt blogga, är du snäll. Följt din/eran blogg sedan starten, vi har haft mycket nytta av dina inlägg och berättelser om er vardag har stort underhållningsvärde – tack fpr det. En av två bloggar (den andra har gått ur tiden ?) som vi haft stor hjälp av före och efter vår flytt. Vi har nyligen firat 3 år i Portugal och stortrivs, både Idanha-a-Nova och Pombal har fungerat för oss. Och för att härmas så planerar jag just nu en tågtripp med nattåget till Paris (kanske måste läsa boken baklänges nu) och vidare till Sverige, och sedan via Bernina Express åter hem. Andra gången med Interrail, förra gången var 1976.
Tack Ingrid för gratulationer och för alla kommentarer genom åren. Pombal passerade vi flera gånger förra veckan. Två gånger med tåget och (tur och retur) och en gång med bil när vi åkte norrut. Ha en fin tågtripp! Måste googla på Bernina Express. Låter bekant…/Åsa
Grattis!
Jag har faktiskt bloggat ännu längre och har samma tankar om att det är fint för en själv att ha detta kvar som en liten dagbok. I min blogg ryms mer vardag och familj än på Instagram, många fler inlägg än på Facebook, mer träning, mer mat, mer resor, mer av allt. Det är så kul att ha kvar! Men ibland undrar jag om jag inte måste tänka om från det anonyma, för att kunna göra lite reklam för mig själv och få fler läsare…
Men måste du ha fler läsare? Huvudsaken är väl att du trivs på din blogg! 🙂 /Åsa
Grattis och tack
Började läsa bloggen aug 2016 och plöjde igenom den från början och framåt under några månader. Vi hade avskrivit tanken på flytt till Portugal efter en resa till Algarve samma år på våren, men din blogg fick oss att omvärdera och i våras var vi på andra resan till Portugal och kollade in Silverkusten och kom fram till att här kommer det bli i framtiden. Ska på nästa resa i okt/nov 3v och provbo Baleal och Nazaré och sen får vi se vad som händer. Det är fantastiskt roligt och intressant att läsa din blogg så hoppas den fortsätter länge.
P.s Jag är en Googlare och har listat ut var ni bor med hjälp av bloggen och körde igenom er by på våra utflykter i våras.
Ja provbo kan ju vara en bra idé om man inte känner sig helt säker på var man vill bo. Det är ju en sak att tillbringa semestern någonstans och något helt annat att bo där permanent. Hoppas ni hittar er plats. PS. Jag vet var du bor också! ;)/Åsa
PS. Skojar.
Stort GRATTIS på bloggfödelsedagen! Jag älskar att läsa dina blogginlägg och sparar dem oftast till ett tillfälle då jag har tillräckligt med tid och ro 🙂
Ja de är lite långa! 🙂
Stort GRATTIS på bloggfödelsedagen! Jag älskar att läsa dina blogginlägg och sparar dem oftast till ett tillfälle då jag har tillräckligt med tid och ro 🙂
—men det är för att man ska läsa dem i lugn och ro. Precis som du gör. 🙂
Stort grattis och stort tack för allt du har velat dela med dig i din blogg:) Jag har läst alla inlägg och nästan alla kommentarer och känner fortfarande samma glädje att läsa bloggen nu som för två och halvt år sedan när jag upptäckte den.
Absolut den bästa bloggen och jag har följt detta från början.
Tack Ulle!
Stort grattis. Din blogg är lite som terapi för mig ? känns tryggt att få hänga med er lite. Det är ju inte bara bara att emigrera
Haha, Christian! Jag bjuder gärna dig på lite terapi! Det är verkligen inte bara att emigrera! Bloggen är terapi för mig också! /Åsa
Grattis till 4 år!
Galet vad tiden går fort!
Läst alla inlägg och alltid lika kul att följa er härliga familj och att se alla fantastiska bilder. Både Lissabon och Sintra står högt på min bucket list efter dina inlägg om dessa platser.
Hälsa familjen!
/Niklas
Ja och då ska man ändå tänka på att det är hela fem år sedan vi flyttade. Det första året bloggade jag inte, fast jag bloggat om det i efterhand. Tiden går fort när man har roligt! /Åsa
Är så kul att få följa med på er i Portugal. Sonen Jonathan hälsar. Han frågar emellanåt vad du/ ni gjort.
Fortsätt blogga…Då vi kan fortsätta följa med.
Aila
Grattis till din fina blogg. Har läst allt och är lika glad varje gång det kommer nya inlägg. Toppen att få lära sig så mycket om livet i Portugal.
Kul att kunna glädja dig! /Åsa
Grattis på födelsedagen, typ! Vi leker lite med tanken att köpa hus i Portugal, men inte ännu, vill gärna bo i Colorado först. Kanske. Först ska vi bo klart i Connecticut.
Ja det är bäst att bo färdigt på en plats först. En plats i taget! Vi var väldigt färdiga med en plats när vi impulsköpte här. Det krävs nog antingen det eller att man ramlar på något oemotståndligt som man inte kan motstå. För oss sammanträffade bägge sakerna. /Åsa
Stort grattis till fyra fantastiska bloggår. Jag älskar bloggen och blir lika glad varje gång jag får ta del av livet i Bortugal. 🙂
Tack Camilla!
Grattis på fyraårsdagen Bortugal!
Jag flyttade till Portugal för 20 månader sedan. Har läst din blogg både före och efter flytten och haft stor nytta och mycket nöje av det du skriver.
Tack!
Då förstår jag att du har extra glädje av bloggen! Hoppas du trivs! /Åsa
Jag förstår precis hur du menar, det är kul att bläddra sig bakåt ibland. Man ser så mycket man har gjort men också hur skrivandet har ändrats. Ibland kan jag läsa ett inlägg hos mig eller en kommentar hos någon och reagera: har jag verkligen skrivit det där?!
Grattis till din fina blogg! Vi ser alltid fram emot nästa inlägg!
Ja ibland är det så att man nästan glömmer vad man skrivit! Man kan nog se en förändring inte bara i skrivandet (som förhoppningsvis utvecklas fast ibland kanske lite ojämnt beroende på tid och inspiration) men också i sin sinnesstämning under olika perioder. Det lyser igenom i det man skriver. /Åsa
Grattis! Det har varit fantastiskt att få följa med!
Tack Onkel Tom! Kul att hänga med dig också! /Åsa
Ni är modiga och lite galna och underbara!
Så roligt att följa era äventyr.
Vi har också gjort lite galna saker, åkte på en semester till Rhodos, under de två veckorna köpte vi en lägenhet (som vi tittat på) i Sverige och ett hus på Rhodos, som vi aldrig sett tidigare.
Nu har det gått 12 år, och vi har inte ångrat oss, och vi kommer fortsätta att dela vårt liv mellan två länder.