Bortugal fyller sju år!

Så har den då kommit! Den stora dagen då bloggen Bortugal fyller den magiska siffran sju! Många gånger har jag tänkt att det vore en bra ursäkt för att avsluta bloggen, eftersom den nu överlevt en hel sjuårscykel. Här kunde man sätta punkt helt enkelt, speciellt som både ni och jag vet att jag inte har lika mycket tid att skriva och att det ändå är rätt mycket som jag liksom redan skrivit om. Man vill ju inte riskera att bli tjatig!

Det är också så att vi liksom har landat. Vi bor här helt enkelt och de lustiga kulturkrockarna blir allt färre. Vi jobbar och hinner inte längre hitta på så mycket nytt och äventyrligt, än mindre fundera och författa så mycket. Det är mycket vardag. Havet är fortfarande lika blått och solen skiner fortfarande nästan varje dag, men den där första spännande förälskelsefasen när man skrev om varje cykeltur och föräldramöte är kanske över. Man skulle rentav kunna sluta lite hoppfullt med ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Man skulle kunna sluta lite snyggt här helt enkelt i stället för att riskera att (som sagt!) bli tjatig eller att bloggen bara rinner ut i sanden. Samtidigt tycker jag ju att det är så roligt att skriva. Det är något jag aldrig gjorde förut, eller bara för mycket länge sedan och då hellre än bra. Det är helt enkelt något jag upptäckt sedan jag startade bloggen, att det är kul och skönt att då och då knåpa ihop en liten text till ännu en lucka. Man skulle kunna skriva något annat, börja på något nytt – men inte nu.

Var skulle jag förresten göra av alla fina bilder om jag inte lade ut dem här? De skulle ligga och skräpa osorterade i fotomappen i datorn eller mobilen tills de bägge kraschar. Några få skulle få ett filter och hamna på Instagram, men det känns ändå lite futtigt och falskt. En snygg bild på Instagram säger inte alls mer än tusen ord, som ju brukar vara omfånget på mina inlägg på ett ungefär.

Bläddrar man tillbaka kan man också få en överblick över väldigt mycket av det vi varit med om sedan vi flyttade hit. Det är bra att kunna kolla här och få veta när det var jag började jobba, hur gammal hunden är egentligen, när det var vi var till Spanien på besök och annat viktigt och oviktigt som annars skulle vara en enda osorterad röra i våra minnen, som gulnande foton i en byrålåda, eller glömmas bort helt.

Framför allt är historien inte slut än. Kanske kommer jag inte att orka och hinna berätta lika mycket som jag gjorde i början, men det är bra om den här kanalen finns kvar, för dagar när inspirationen finns och en ny historia vill berättas. Fortsättning följer alltså, som vanligt. Följer du med?

Även om man alltså inte ska avtackas med buller och bång kunde man ju fira denna fina födelsedag med någon sorts fantastiskt jubileumsinlägg, men tyvärr infaller födelsedagen på en typisk sådan där dag då man inte orkar och hinner göra något märkvärdigt. Man har varit uppe lite för sent, vaknat lite för tidigt, jobbat och jobbat, sprungit med hundarna, suttit i telefonköer med skatteverket och försäkringsbolag bland annat, dammsugit och våttorkat och fortfarande har man ingen plan för middagen fast klockan är halv åtta. Kanske något med kyckling, om vi nu har kyckling alltså. Hm. Hungrig.

Jag är också vansinnigt trött efter en onödigt dramatisk tisdag och en oväntat fantastisk onsdag. Veckan har varit lite som en berg- och dalbana, men det kan jag kanske berätta om en annan gång, nu när bloggen alltså inte går i graven. Fortsättning följer, som vanligt.

Lite antiklimax här som jag försöker avhjälpa med lite bilder. Sju ganska slumpmässigt utvalda bilder, dagen till ära. Mer än så blev det alltså inte. Det blir alltså inget fantastiskt jubileumsinlägg på sjuårsdagen och inte heller sätts det punkt här, fast det kanske hade varit snyggt. Istället fejdar vi ut här, hungriga som vi är, med flera punkter….. och lite bilder….