Brunch på Kvarnen

Idag tänker jag vara både lat och fräck och skriva om en plats som jag redan skrivit om förut. Gammalt tema på dagens inlägg alltså, men bilderna är i alla fall nya! Visst, det kan tyckas futtigt, med ett inlägg som mest består av bilder av en plats dit jag dessutom tagit med er tidigare, men ifall någon har missat eller glömt det så är O Moinho (Kvarnen) värt ett besök om man har vägarna förbi. Det tycker till och med Ronaldo, som brukar dyka upp där när han är i våra trakter.

Vi kanske inte är där så ofta, men varje gång jag är där blir jag jätteinspirerad och tänker att jag måste måla väggarna hemma i härliga mexikanska färgtoner och hänga upp en massa lyktor och lampor och fåglar och fiskar och tavlor, men jag får inte för Sverker och kanske skulle det gå en på nerverna i längden, och så skulle det bli ännu jobbigare att städa. Enligt ungarnas kompisar tycker alla deras kompisar redan att vi är hippies, inte bara för hur vi ser ut utan även på grund av hur det ser ut härhemma.

Jag får också lust att skapa gångar och ”rum” och fiskdammar i trädgården. Hänga upp hängstolar och lyktor och göra en massa mosiak…grejer, plantera kaktusar och palmer och hänga upp nät och korgar med suckulenter, ormbunkar och orkidéer, men det vet vi alla att jag aldrig kommer att göra. Jag behöver bara titta på en spade så tröttnar jag och kan ha ihjäl den tåligaste växt förvånansvärt snabbt. Trädgården är Sverkers domän, och han har ju lite annat att göra än att gräva dammar och lägga mosiakgångar.

Men vad gör det? Är man sugen på en dos av icke-minimalistisk, kreativ och inspirerande, på gränsen till överväldigande dekor både utomhus och inomhus så kan man ju åka till Kvarnen. eller O moinho Dom Quixote som den heter. Det ligger egentligen på cykelavstånd och någon gång har vi cyklat dit faktiskt, men idag tog jag bilen för jag hade med mig fyra tjejer varav en gick på kryckor.

 

 

De hade ändrat en hel del grejer sedan vi var där sist. Det fanns en liten butik som sålde kaktusar i färgglada krukor och liknande, och var det inte fler bord? Ännu fler grejer? En ny katt? Svårt att avgöra, men det var i alla fall ännu snyggare än vanligt överallt, kanske för att det var ett tag sedan nu. Någon gång pre-corona, så säkert minst två år sedan var det.

 

Det allra bästa var ändå att de ändrat menyn, för den var annars vårt starkaste argument för att inte åka dit och käka. Hamburgare, paj och tacos kan vi äta hemma, tack så mycket. Nu fanns det mycket mer att välja på! Nytt var att de hade brunch på menyn, vilket vi slog till på eftersom tjejerna sov till elva och sedan ville åka dit direkt.

 

 

Nu känner jag mig väldigt sugen på att åka dit vid halvfemtiden någon dag och se solen gå ned i Atlanten. Solnedgångarna har varit mer fantastiska än vanligt på senare tid och jag tror att så här års när solen sjunker ned i havet lite längre söderut än på sommaren sitter man på första parkett för att insupa o põr-do-sol, som solnedgång heter på portugisiska. Då tänder de väl också lyktorna i trädgården, och det tror jag aldrig jag har varit med om. Kanske på min födelsedag, om inte innan!

 

 

 

 

Detta är inte ett sponsrat inlägg tyvärr. Jag fick betala 87,50 för kalaset, faktiskt!

Kommentera gärna, om så bara med ett ”Åh!” När ni ändå håller på kan ni då kryssa för att ni vill ha ett litet meddelande till er mailadress när det kommer ett nytt inlägg här. Det är gratis!

Länk till förra inlägget om Kvarnen, med ännu fler bilder!