Vi behövde bada och vi behövde äta, helst i den ordningen. Av stämningen i bilen bedömde jag dessa behov som akuta, så skylten mot Foz de Égua alldeles innan vi kom in i byn Piódão kom som en gudagåva. Jag visste ungefär vad som väntade oss i Foz da Égua men eftersom jag var den enda i familjen som suttit och dreglat över bilder på denna fantastiska badplats och memorerat dess namn blev den en fullständig överraskning för Sverker och tjejerna.
Genast var jag väldigt populär igen och min temaresa ”byar och bad i bergen” var en succé. Det var nästan synd att åka vidare tyckte vi alla men vi kunde ju inte sätta upp tältet här, hur gärna vi än ville. Dels befann vi oss långt från allemansrättens land och dessutom hade jag fler platser inristade i min inre karta över vår temaresa. En karta som övriga i familjen inte hade en aning om och ändå följde de snällt med.
Uppdelningen är alltid så. Jag gör all research inför resan och de andra packar. De vet inte vart vi ska och jag vet inte vad vi har med oss. Det brukar funka bra.
När vi sedan fortsatte mätta och nybadade var det i riktning mot campingen. I alla fall hoppades vi det, men vi hade varken karta eller GPS-signal så vi fick följa min inre karta igen och den ledde oss till en by vid en flod. Planen var att vi skulle fika i nästa by men det var så varmt så vi hoppade i floden i stället.
Under bron i byn flöt en luftmadrass omkring med man på. Honom kastade jag mig över. Inte bokstavligt och fysiskt förstås utan med frågor om vår fortsatta väg i GPS-skuggans land. Vi var tydligen på rätt väg, men han tyckte ändå att vi skulle vända om. Några kurvor tillbaka hade vi nämligen missat ett helt fantastiskt badställe. Jag hade svårt att föreställa mig att det skulle slå den förra badupplevelsen, men hade blivit nyfiken.
Sverker och barnen röstade för att vi skulle fortsätta mot campingen och sluta ta omvägar, men innan vi kommit iväg från byn var de redan svettiga och badsugna igen så det blev en ny omröstning. Vi styrde mot ännu ett badstopp, följandes instruktioner som med lite tur ledde oss rakt i famnen på detta paradis.
Vid detta tredje naturäventyrsbad fick jag ytterligare några tips om ställen vi inte fick missa men nu började vi bli hungriga igen efter allt badande och dessutom behövde vi skynda på om vi skulle hinna till campingen innan solen gick ned. Även om vi egentligen tyckte att vi redan var framme och redan hade uppfyllt resans mål var det många kurvor och höjdmeter kvar.
Fortsättning följer…
Pingback: Den här sommaren – Bortugal
Pingback: Bortugal | I Russindalen
Ser helt fantastiskt ut! Tack för tipset, detta behöver utforskas?.
Vi har varit i Monsanto ( där du också har inlägg från) och Monsaraz och tycker dessa byar är magiska?.
Vi har också kört utan GPS och karta! Ett bra sätt om man vill köra 10 mil på sådär tre timmar ?.
Tack igen för denna trevliga och informativa blogg som vi alltid läser med samma behållning
Varsågod!
Det kan ju vara lite spännande att hitta vilse också! Man kan snubbla över något man inte hittat annars. Monsanto är ju fantastiskt! Monsaraz har Frida varit i men inte vi. Ännu. /Åsa
Hej, trevligt med turer i inlandet. Jag har märkt att vissa mobiler kan börja spåra ur i funktioner om de har varit igång lång tid, min Huawei kan sluta ta emot samtal om den har varit igång några veckor, så numera startar jag om den varje vecka. Det kan ju vara något sådant med er mobil-GPS, jag har inte observerat några problem med den. HERE-appens offline-kartor är också väldigt bra, även om navigeningsförslagen ibland blir lite väl mycket grus-stig.
Åhh, vilken härlig resa ni gjort och vilka fantastiska platser ni hittat till.Helt annorlunda än södra Portugal där vi brukara vara. Jag förstår att bad lockade mer än att vandra runt i en stekhet by?
Ja varje region har ju sin charm, men eftersom vi bor vid kusten är det extra kul att åka någonstans där det är annorlunda. Bad var perfekt! Skönt med sötvatten också som omväxling, fast vi älskar havet! /Åsa
Åh så fint! Jag vill också åka dit men eftersom vi har husbil går det väl inte att ta sig fram på dessa smala krokiga vägar….
Det beror ju på hur stor den är, men på vissa håll kan det ju bli lite krångligt! Det finns säkert info om vilka vägar man kan ta på någon husbilsapp eller så. /Åsa
Ser helt fantastiskt ut och passar väldigt bra med kalla bad när det är så varmt. Till och med jag hade nog badat en stund även om jag är en badkruka 🙂 Ska lägga inlägget på minnet för när vi åka till Portugal vill vi uppleva saker och gärna även sådant som inte alla andra gör.
Ja det är bra att sprida ut turismen lite! Portugals president var nyligen i media och uppmanade folk att resa mer i inlandet. :)Han var själv på bild badandes i en flod någonstans i det område där det brann som mest i fjol. Det var gott om folk på badplatserna vi besökte men mest portugiser. Det var lite för varmt för att göra något annat än att bada. Helst skulle det ha varit mindre folk, men nu var det ju augusti! /Åsa
Fantastiskt att se allt detta vackra på bild. Då inser man hur häftigt Portugal är. Och vad som gäller frågor om ansvarsområden, så får man ju lära sig att ha ryggen fri och inte lova något som helst som kan
vändas emot en, helst skriftligt ?
Ja och ändå tycker jag inte badplatserna kom riktigt till rätta på på bild! Det blev flera nya favoritställen! Kanske vi måste ha en skriftlig överenskommelse, ja. Fast det gick bra ändå. Kaffe på fik och tändare till campingköket fick vi när vi bad att få låna! /Åsa
SAGOLIKT VACKERT! Hittar vanliga turister till såna här byar?
Ja byarna ligger ju längs vägen, så om man kringelikrokar sig runt kommer man till flera fina byar. Baden är lite krångligare, men ibland är det skyltat till bad. Vi hade inte hittat dem om inte jag kunnat namnet på det första och fått tips om det andra. ../Åsa
Hej Åsa!
Fantastiska bilder från en fantastisk resa! Jag har också tänkt att göra en likadan resa men ännu inte kommit till skott.
Men jag har en fråga till dig då det gäller det där med GPS. Vilken typ av GPS använder ni? Är det kanske så att ni använder ett GPS:program för mobiltelefonen eller har ni en ”riktig” GPS i bilen? Jag har nämligen en GPS i bilen och en på motorcykeln och har aldrig varit utan signal/mottagning som du beskriver att ni har varit.
För mig så är GPS:en det absolut viktigaste tillbehöret under mina resor i landet då det formligen kryllar av vägar hit och dit och det är väldigt lätt att åka vilse.
Vi har bara den i mobilen, Med en riktig är det nog inga problem. Men internet försvann också. Lite mysigt faktiskt! /Åsa
OK.
Nej för mig så har det fungerat alltid. Med mobilen så är man ju beroende av att ha täckning och när man åker lite utanför ”allfartsvägarna” så beror det ju på vilken mobiloperatör man har. Med en ”riktig” GPS så har man ju full mottagning var man än befinner sig, och den hittar dessutom omedelbart en ny väg om man missar en avfart. Jag vet inte hur effektiv en mobil-GPS är i detta avseende.
Det brukar funka för oss med, utom i tunnlar vilket är ett problem när man kör i Lissabon. Fast det blir ju lite mer spännande när man kör utan GPS. Själv älskar jag kartor men det vill ju till att man har en riktigt bra och uppdaterad karta. Bra med GPS är ju att det står hur långt och hur länge man har kvar!
Man har ju även några fler val med en GPS. Man kan välja höjd över havet, tid till ankomst, avstånd till målet samt att man kan mata in ”avstickare”. Dessutom går det att se EXAKT hastighet, medelhastighet och totaltid. Man kan dessutom välja snabbaste väg, kortaste väg, undvik betalvägar, färjor och grusvägar samt på min MC-GPS så kan man välja kurviga vägar om man nu föredrar detta. Och inte att förglömma så får man varningar om hastighetsbegränsningar och fartkameror.
Den enligt mitt tycke bästa kartan är ”Portugal, Livro De Estradas” utgiven av förlaget Edições Palma Lda. Finns bland annat att köpa i tidningsshopen i ankomsthallen på flygplatsen i Lissabon.
Okej, du har övertygat mig! Jag tror jag behöver bäggedera! /Åsa