Hej november!
Jo, jag lade märke till din ankomst. Det gick inte att undgå. Ena dagen var det oktober och jag gick i klänning och sandaler och sedan kom du och så var det bara att säga ”Hejdå, vi ses i maj!” till alla somriga klänningar och rota fram byxor och strumpor och riktiga skor och tröjor som legat på vinden sedan i maj. Från uppåt 25 till 30-gradig oktobervärme (den varmaste oktober på 87 år) till novemberdagar då det knappt når upp till 20 och nätter då det kryper ned mot tiogradersstrecket.
Solen går ned = temperaturen droppar 10 grader.
Den allra första dagen i november var jag tvungen att gå jag upp på vinden och leta fram varmare kläder och tjockare täcken. Det var inte alls så lätt att hitta dem som jag trodde det skulle vara. Vad hade hänt med vårt rymliga vindsutrymme? När vi flyttade in hade vi inte mycket att förvara där. Vi ställde vi in våra skidor och snowboards och gratulerade oss själva till så stort förvaringsutrymme att det nästan ekade nästan därinne. Nu är där fullare än i vår novemberkalender och den är väldigt full, med bortugisiska mått mätt.
Jag hade nog märkt att du var här även om du inte gjort en sådan dramatisk entré att jag behövde byta ut hela garderoben, november. Du är dig lik. Inte alls så som jag minns dig från Sverige förstås, men så som jag lärt känna dig här. Full av födelsedagar och spektakel. Inte en helg utan dansuppvisningar och kalas, och under veckorna extrainsatta dansträningar och därtill möten med föräldraföreningen varje fredagskväll, klockan nio och trettio.
November = spektakel fyra lördagar i rad!
November = diplomutdelning
November = minst ett kalas per helg. Bland annat Jonnas!
Ett mer socialt aktivt liv verkar dra igång automatiskt varje år vid den här tiden. Lika naturligt som att hettan ger med sig och luften blir kyligare hopar sig sociala evenemang i kalendern. Då vet man att det är november. Den sociala årstiden har börjat!
Det är nu det märks som mest att vi fyllt det tomma blad vårt liv i Portugal var när vi flyttade ned med allt möjligt, ungefär på samma sätt som vi fyllt den tomma vinden. En röjning av vinden har jag hunnit med i november, men kalendern kan jag inte rensa i. Jag vill ha kvar allting. Allt behövs. Mina kvällskurser (lagom många!) vill jag inte avvara,och sammanhanget och den sociala gemenskapen som aktiviteterna i byn ger är viktigt, särskilt för barnen. Jag vill till och med fortsätta vara med i föräldraföreningen, nu när min grannfru slutat. (en annan historia, ett annat inlägg!)
De kvällar jag är hemma med barnen går mest åt till läxläsning, så det blir inte många kvällar i soffan framför teven. Det känns som att det kommer att dröja till våren innan jag och tevesoffan kan återförenas.
Hej tevesoffan! Vi ses i vår!
I december drar det igång med terminsprov och julfester och i januari är det dags att börja planera och träna inför karnevalen. I mars brukar det bli ganska lugnt igen. Sedan är det inte långt tills det är dags att ta fram klänningarna och sandalerna, men det är då det.
Nu är det mitt i november, och därmed är den påklädda och sociala årstiden här. Säkert skulle man komma fram till att det kindpussades minst dubbelt så mycket under de (något) mörkare och kallare månaderna än under de månader när solen är som hetast.
Från november till mars alltså. Den tid på året då jag var minst social i Sverige och tillbringade mest tid i tevesofffan är alltså den sociala årstiden här i Bortugal.
Hur har ni det i november?
Kul att läsa och det låter som en intressant kontrast till Sverige! Där verkar de flesta gå i ide och bara försöka härda ut till december, då man äntligen kan gripa efter julstämningen och får gå loss på pynt och shopping?
Jag måste hålla med om att även min november plötsligt blivit full av aktiviteter och sociala sammanhang, konstigt men jag älskar det. Och det är så fint att uppleva en riktig höst, som smyger sig på långsamt och ger en tillfälle att njuta av den. I Göteborg ser man de vackra lövskiftningarna men sen kommer plötsligt allt regn och det finns inte så mycket tillfälle att njuta av det fina som naturen bjuder på när den växlar ner. Hösten är så mycket brutalare i Sverige. Jag vet dock att jag haft ”tur” som lyckats pricka in en väldigt mild årstid i år, i Portugal. Det är bara att njuta! Både av naturen och alla sociala sammanhang som plötsligt uppstår den här månaden 🙂
Ja visst brukar november vara ganska tom, som en transportsträcka till december, som väl är en ganska social månad med glögg och julbord. Jag är ju egentligen ingen social person så jag skulle inte orka ha så här mycket i kalendern hela året, inte sådant som involverar en massa folk. Men det vore också trist att inte vara med! Jag kan ju inte läsa och promenera jämt. Efter sommaren då alla gör sin egen grej och skolan är stängd och aktiviteter ligger nere brukar jag börja längta efter bylivstiden, och nu är den här. Och visst är det en vacker höst! Har alltid gillat hösten! Kanske är den mer höstlik i färgerna norrut där du är, men den är vacker här med! /Åsa