Vi var på stranden när vi kände brandlukten och såg en rökpelare som såg ganska oroväckande ut på kullarna mellan vår by och havet. Det var het dag och det var ganska mycket folk på stranden. Alla tittade oroat åt det håll röken kom från. Ville det sig illa skulle vägen till stranden kunna skäras av, men ännu oroligare var jag för att branden skulle nå byn. Det hade brunnit ända fram till kanten av byn men brandkåren hade alltid lyckats rädda husen hittills, men det kändes inte bra
Branden tilltog helt uppenbart i styrka och det blåste ganska mycket den dagen, vilket förvärrade situationen. Sotflagor började regna ner över stranden och det blev svårt att andas, så vi gav oss förstås iväg därifrån och det gjorde förstås alla andra också. Min mamma som var med har inget lokalsinne och kommenterade käckt att det var ju tur i alla fall att havet låg emellan branden och byn… hur det nu skulle ha kunnat göra det om vi inte bodde på andra sidan Atlanten i Amerikat!
Väl hemma i byn stod det klart att elden mycket riktigt härjade på vår sida av Atlanten och hade tagit sig ännu mer. Jag lämnade mina föräldrar och barnen i huset ( Sverker var på besök i Sverige ) och gick ut. I utkanten av byn, dvs tre hus ifrån vårt hus, var det avspärrat och en polis vaktade avspärrningen. Där hade en hel hop grannar samlats för att bevaka utvecklingen. En av dem bodde i huset närmast branden och hade just kommit hem från semestern. Hon sa att hon inte skulle bry sej om att bära in väskorna utan tänkte sova någon annanstans.( Det visade sej också att hon hade en dotter som skulle bli klasskamrat med Frida. Jaha?! Är du mamma till den utländska flickan som ska börja i klassen?! Ja, det är en från Brasilien också men hon har släkt i byn…)
Inte särskilt betryggad gick jag hem och höll utkik från balkongen till långt in på småtimmarna.
Nästa morgon tog jag cykeln med mej och gav mej ut för att se hur det gått Brandbilar och brandmän var fortfarande kvar i området och de jag pratade med sa att de jobbat utan avbrott hela natten och att området skulle bevakas då risken att branden skulle blossa upp igen var stor.
Den här filmen visar brandens omfattning och den förstörelse den åstadkom ganska tydligt:
Det cirkulerar en hel del rykten om att ”maffian” startar bränder i naturskyddsområdet kring Guincho för att de har chans att få igenom bygglov på den skyddade marken om det brunnit där. Två gated communities i området sägs ha kommit till på just det sättet, efter en stor brand år 2000. De är i och för sig fina, men försämrar accessen från byn till stranden. Förr låg där en vacker skog som korsades av en gångväg från byn till stranden, säger de som minns.
Borgmästaren som satt då blev avsatt men brann gjorde det och bygglov fick de, vilket ju skulle tänkas kunna uppmuntra andra att prova samma sak.
Nu springer och går vi ofta igenom området som brann förra sommaren och växtligheten kommer tillbaka, men de stora träden som dog i branden kommer nog att stå där som skelett tills de faller i någon storm.
Eld och hav. Naturen är stark.
Ja, verkligen! Båda kan vara skrämmande! Några år senare kom ju elden ännu närmare, så vi fick evakueras…
Pingback: Efter branden – Bortugal
Pingback: När världen stod i brand – Bortugal
Pingback: Bortugal | Varför brinner Portugal?