Diplomdrama och curlingvarning

Om någon förtjänar diplom är det Frida, och om hon inte får något är det jag som dyker upp på skolan igen och skäller ut dem, hade Fridas förra fröken skrivit till mig i ett meddelande på Facebook, apropå att hon inte skulle komma tillbaka och undervisa klassen i trean. Frida ville veta, och nu visste vi att hon inte skulle komma tillbaka, men att hon skulle vara där på på diplomutdelningen i oktober. Då fick hon ju träffa Frida, skrev hon. Ja, om hon får diplom…skrev jag tillbaka, med lite falsk blygsamhet och futurum i konjunktiv fast jag nog var lika säker som fröken Graca på att Frida skulle få diplom i år också. I fjol kom det däremot som en överraskning, med tanke på att det var hennes första läsår här och hon startat från noll.

Frida på diplomutdelning i fjol med lite av ex-fröken i högra hörnet

I Fridas klass finns det ett tvillingpar. I fjol fick en av tvillingtjejerna diplom och den andra inte. Det kan ha varit lite jobbigt, både för den tvilling som inte fick och för hennes föräldrar. Jag tänkte att så kanske det blir för oss nästa läsår om inte Jonna blir en av de utvalda ur sin klass. Därför blev jag så lättad när Jonna kom hem redan i våras och sa att hennes fröken satt upp henne på listan över dem som skulle få diplom till hösten för sina insatser under årskurs ett. Det var faktiskt inget jag väntat mig.

Det är många som frågar om våra tjejer är tvillingar för de är liksom lika på något sätt, men på andra sätt är de väldigt olika. Frida är väldigt mån om att göra sitt bästa och vara till lags. Jonna är väldigt mån om att göra på sitt sätt. Hon är individualist. Eller oresonlig, för att citera en av hennes svenska förskolefröknar. Om jag ska vara ärlig var jag lite orolig över det och jag trodde knappt det skulle gå att få henne att anpassa sig till skolkulturen här i Portugal. Det har jag skrivit lite om förut.

Syns det vem som är vem?

Minns ni den här? Nobody puts (my) baby in the corner!

Nej, här finns inget utrymme för individualism, eller i alla fall väldigt lite. Samma gäller för alla. Inga om och men och är det någon som är oresonlig så är det fröken! Det kan man in alla fall tycka när man hör Jonna berätta att en klasskamrat fick sitta inne på rasten för att hon skrivit dagens datum på fel sida. Man får ju inte hoppa över sidor! förklarade Jonna! Okej…?

Till vår stora förvåning och lättnad så inte bara lyder och accepterar Jonna utan tycker att det är kul. Jag älskar min skola! säger hon nästan varje dag, och är så ivrig att göra läxorna när hon kommit hem att hon inte ens hinner sätta sig ned. Jag vet, visst är det lite konstigt. Konstigt också när hon säger att Mamma, på skolan har vi ju regler, och dem kan jag ju, men varför har vi inga regler härhemma? (Vi har regler, men hon har tydligen mer uppfattat dem som rekommendationer, eller tjat) I skolan vet hon i alla fall vad som gäller, och gillar det och gör det bra, så nu skulle hon få diplom. Jag kunde dra en lättnadens suck. Det hade nog blivit en del drama annars!

Man kanske ska tillägga, när man ändå håller på och skryter, att det inte handlar om prestation i förhållande till elevens förutsättningar utan helt enkelt om vem som haft bäst på proven samt skött sig på lektionerna. Får man röda prickar (anmärkningar) får man inget diplom, även om man har bäst på proven. Ungefär som med betygen. Inte så stort utrymme för subjektiv bedömning med andra ord.

Vad jag inte väntat mig var följande. En dag för några veckor sedan när vi hämtade på skolan var Frida inte sitt vanlig skuttande glada jag utan alldeles tyst och ledsen. Till slut kröp det fram. Fröken hade läst upp namnen på de elever som behövde ta med sig foton till diplomen, och Frida var inte med på listan. Jag tröstade och lugnade och sa att det gjorde väl inget, det var väl någon annans tur att få diplom i år, och hon kunde ju få ett av mig, men i bakhuvudet undrade jag varför.

Hon borde faktiskt få diplom. Vad hade hänt? Hon böt ju lärare flera gånger under förra vårterminen, men det verkar ha gått bra ändå. Hon fick muito bom ( mycket bra) i alla ämnen på alla proven. Till och med portugisiska! Men nu skulle hon inte få diplom och var ledsen och grät. Vad gör man? Mailar till fröken? Ber att få tala med rektorn? Kräver att hon ska få diplom eller att hela påhittet med diplom ska avskaffas? Jag försöker ju lägga mig i så lite som möjligt – det vill säga inte alls – och är inte speciellt curlingbenägen, men detta kändes varken rätt eller rättvist. Jag kände mig lite som alla (svenska) föräldrar som ifrågasätter sina barns betyg, eller som att jag drabbats av dålig karma för att jag som lärare inte ens tyckte att lärare skulle behöva diskutera med dessa föräldrar. Nu stod jag där, med skägget i fel brevlåda, eller annat passande uttryck.

Men nu handlade det ju om min Frida, och hennes diplom och det var ju liksom en helt annan sak. Vad skulle jag göra? Jag vågade inte maila till Fröken AngelinaJolie. Plötsligt kom jag ihåg Fridas förra fröken och hennes löfte, som hon väl aldrig trott hon skulle behöva infria. Svalde all stolthet och alla principer och skickade iväg ett meddelande till ex-fröken med frågan om hon visste något om det där med diplomen och att det verkade som om Frida inte skulle få något i år i alla fall. ”Jag kollar upp det i morgon, jag ska ändå vikariera i Jonnas klass. Det måste vara fel!” blev svaret.

Vilken otroligt lyckosam slump att hon ändå skulle till skolan just följande dag, när hon inte satt sin fot där på sex månader! ”Lita på mig, men säg inget om att vi haft kontakt”, lade hon till, så nu kändes det väldigt konspiratoriskt. Nästa dag fick jag ett meddelande om att hon fixat det, att Frida skulle få diplom och att det – mycket riktigt – varit en miss av den vikarien som skickat in listan i våras, och Fröken AngelinaJolie också hade undrat men inte ingripit och ändrat eftersom hon ju inte hade klassen i fjol, och det ju var förra läsåret det handlade om. En miss som antagligen inte hade blivit upptäckt om inte jag hört av mig till fröken och om inte hon just den dagen skulle dit och kunde fixa det, i elfte timman!

Frida fick också diplom! (men ex-fröken var inte där…)

De utvalda från de olika skolorna som hör till samma …agrupamento. Vad nu det heter.

Vilken tur att jag frågade! Jag hade inte velat bråka om ifall det var rättvist eller inte, men om det nu bara var en miss hade det ju varit dumt om Frida fått gå och vara ledsen i onödan. Fått åka med och se Jonna få diplom och undra varför inte hon fick, hon som kämpat så. Tappat lusten att anstränga sig, fyllts av självförakt, börjat skära sig i armarna, hamnat i dåligt sällskap… nä kanske inte, men i alla fall. Rätt ska vara rätt!

Poserar med diplomen. Jonna är lite sur för att hon inte hunnit göra sin läxa – vi åkte direkt från skolan till diplomutdelning.

Vi skulle fira på kinarestaurang precis som i fjol tyckte Frida. Jonna fortfarande inte nöjd – när skulle hon få göra sin läxa?

Nu! Äntligen!

Nu är det bara synd om alla andra barn som också kämpat men inte fått diplom.