Nästan varje dag springer jag där det brann, med början 100 meter från vårt hus och alla två kilometrarna till havet. Om jag vänder mig om ser jag bergstoppen där elden startade, och om jag ser mig omkring finns det fortfarande ärr i landskapet som påminner om branden. Stora träd som ligger välta och förkolnade. Hela dungar som ligger som en hög plockepinn och spretar, sotiga och döda. Svarta skelett av buskar, som påminner om branden.
Som tur är det mesta grönt igen, men det går inte en enda löprunda utan att jag påminns om att allt detta stod i brand, en dag i oktober för 2 år sedan.
Varje gång jag hör brandbilar går jag in på fogos.pt och kollar var det brinner och minns den där kvällen då jag det visade sig att det var nära oss det brann, och att elden dessutom kom närmare och närmare i rasande fart. Jag minns känslan av att köra härifrån mitt i natten och inte veta om elden skulle nå vårt hus och vår by.
Det var nära den gången, men som tur är gick det bra. Vi hade tur att vinden inte vände hitåt och vi hade dessutom ett effektivt brandförsvar med över 200 brandbilar, 700 brandmän och i när gryningen kom även 3 flygplan. Jag glömmer det aldrig och hoppas jag slipper uppleva det igen.
Något som jag egentligen minns med ännu större fasa är branden i Pedrógáo Grande, och den var inte ens i närheten av oss, men det var en sådan fasansfull katastrof att den berörde hela Portugal djupt. Det var verkligen en mörk dag, och den största och dödligaste branden i Portugals historia med 66 dödsoffer varav 65 var civilpersoner, en brandman och 254 skadade, varav några allvarligt. Mer än 500 djur dog och mer än 500 hus förstördes.
Dödens väg
47 av dödsoffren dog på vägarna, i sina bilar eller i närheten av dem när de försökte fly från branden och istället hamnade i en dödsfälla.
Detta var alltså i juni 2017, men jag skriver om det just idag eftersom jag läste en notis idag om att ingen mindre än Leonardo di Caprio har producerat en ny dokumentar som han presenterade på klimatmötet i Glasgow just om denna brand. Filmen heter ”From Devil´s Breath” och beskrivs så här:
FROM DEVIL’S BREATH tells the unlikely story of two remarkable narratives that come crashing together; the extraordinary, inspiring community of survivors of the deadly 2017 wildfires in Portugal, fighting to ensure what they’ve lived through can never happen again; and a revolutionary, world-changing scientific discovery which could help protect us all from the climate emergency.
Filmen ska tydligen ha premiär (utanför klimatkonferensen) i 2022 om jag förstått rätt. Jag kommer inte att se den tror jag. Det räcker mer än väl med de historier jag hört och de bilder jag sett för att jag ska känna mig berörd nog, men om filmen kan komma med någon sorts svar på hur liknande katastrofer kan undvikas i fortsättningen är det bra.
Här är en artikel på engelska om filmen
Länk till annan liten film om branden (10 minuter, engelsk undertext)
Här skrev jag om branden i vår by
Och här.
Här skrev jag om varför det brinner i Portugal
Fy så hemskt!
Är de tre översta bilderna tagna från ert hus? I så fall var det ju verkligen väldigt nära… Vilken tur att vinden inte vände mot er!!!
Ja, de första bilderna är härifrån. Fler bilder om du läser det inlägget som jag länkar till längst ned.
Svaret är väl att vi inte har gjort tillräckligt för att stoppa klimatförändringarna och att vi behöver göra mer, mycket mer, att alla behöver vara med och om inte alla är med behöver vi andra göra dubbelt mycket, och hjälpa till. Men det känns som att alla vet att vi förstör planeten, att jorden är överbefolkad, att man inte ska äta kött, konsumera nya saker, elda i öppna spisen, eller ta bilen, köpa polyesterplagg, att det krävs samarbete, och en mer enkel, minimalistisk livsstil, men att vi nästan alla är för egoistiska för att ge upp den västerländska livsstilen, individer, företag och stater. Till och med vi som har barn som borde bry oss om deras framtid gör väl ganska lite. Det ser dystert ut, och det är inte helt enkelt att avgöra om vi hinner komma med tillräckligt bra och snabba lösningar eller hur vi drabbas när vi inte gör det. Det enklaste är kanske att stoppa huvudet i sanden för att det är för stort att tänka sig in i. Eller man gör det lilla man kan och det är frustrerande att det tar tid men man ser det som att det är positivt att vi i alla fall har en ökad medvetenhet jämfört med för ett par decennier sedan.
Ja alla kan tänka mer på miljön men även stora politiska beslut behövs tror jag, till exempel stopp för fortsatt tillverkning av skräpprodukter och förorening. 🙁
De är verkligen ett djävulstyg alla dessa bränder. Gör som du och plockar fram fogos.pt varje gång jag hör en tur-tutbil, åtminstone på sommarhalvåret. Och håller tummarna för att vi ska slippa samma närkontakt ni har upplevt.
Ja huga. Här brann precis intill byn den kvällen vi flyttade in och mellan oss och havet har det brunnit 3 gånger sedan dess, varav den senaste branden var värst.
Läskigare i de delar av landet som har mer skog – eller ännu värre eucalyptusplantering. Tycker de har en poäng i klippet där att det är för stora ytor med skog, så det blir ohanterbart. En gnista räcker och det brinner som fnöske!