Efter hamnstrejken…

…dök äntligen bohaget upp. Vi hade hunnit bli rejält oroliga och jag hade ringt min kontakt på den portugisiska flyttfirman och och hört mig för. Han brukade svara SIM? SIM? SIM? ( Ja? ) i någon lokal där det ekade väldigt. För säkerhets skull upprepade han allt han sa tre gånger. Jag tänkte mej att han stod i en stor lagerlokal i hamnen. Han talade helt okej engelska som tur var och sa alltid att han skulle kontakta oss när det var dags för leverans.

Hallå! Har ni vår container där?

Eftersom jag drömt mardrömmar om att det skulle bli som i andra ändan av det hela, i Sverige, när containern hamnade en kilometer från vårt hus, tvingade jag honom att lova att detta inte skulle hända igen. Jag var ändå inte riktigt säker på att det var att lita på.
TÄNK om de ställde containern nere i byn, och vi fick släpa våra gamla möbler och lådor och hela vägen till huset själva i 40 graders värme! I Sverige hade vi ju haft släpvagn och folk som kunde hjälpa oss. Här hade vi just då inte ens bil. THANKYOU! THANKYOU! THANKYOU!(3 gånger!) ropade kontakten på den portugisiska flyttfirman innan han la på, varje gång jag ringde.

Middag på golvet

Sova på luftmadrass i tre veckor

Vi hade bott i huset utan möbler tre veckor när de ringde från flyttfirman och sa att i morgon bitti kommer containern. Mycket riktigt var det 40 grader varmt. När vi vaknade dagen därpå hördes röster utanför på gatan och när vi tittade ut stod där tre killar och en flyttbil. Vi lyckades förstå att de sa att de väntade på att själva containern och att de hade flyttbilen med ifall containern inte kom ända fram, vilket den antagligen inte skulle göra på de smala backiga vägarna. Men det skulle ordna sej! Puh.

Flyttbilen måste ha gjort grannarna nyfikna, för nu kom de ut ur husen och presenterade sej och ställde en massa frågor. Mer om grannarna i ett annat inlägg.
När containern äntligen anlände hamnade den mycket riktigt en bra bit bort, så killarna hoppade in i flyttbilen och skulle åka dit och hämta grejerna. De behövde bara nyckeln… Sverker och jag tittade frågande på varann och det var helt tomt i huvet.
Det enda vi kom ihåg är att vi stått i det tomma huset i Vikingshill och sagt ”Här är nyckeln. Den får vi absolut inte tappa bort!!” Och så hade vi skrattat lite åt hur TOKIGT det skulle bli om vi stod där i Portugal med containern och inte kunde öppna den.

Sverker tog med sig ett järnrör som som den förre ägaren till huset tydligen lämnat kvar, åkte med grabbarna i flyttbilen och jag började leta genom de tomma resväskorna efter nyckeln. Vi har fortfarande ingen aning om var den rackaren tog vägen. Den försvann i en minneslucka. Men järnröret funkade och det blev tre vändor med flyttbilen och mycket bära innan allt var inne.

Efteråt ångrade vi att vi inte gav flyttgrabbarna ordentligt med dricks. Det ångrar jag fortfarande. Vi glömde bort det i röran. Men det hade de förtjänat. I slutändan var vi väldigt nöjda med vår flyttfirma. THANKYOU! THANKYOU! THANKYOU!
När vi packat upp och möblerat började huset kännas ännu mer som vårt hem.

Om ni skulle behöva en flyttfirma som kan flytta ert bohag till Portugal, Spanien eller Frankrike kan jag varmt rekommendera flyttfirman vi anlitade. Maila mig på asa@bortugal.se eller skriv i kommentarsfältet nedan så får ni mer information.

Hemma!