En full helg

Ordet ”full” brukar vi ha roligt åt varje gång det dyker upp nästan, jag och mina portugisiska elever. Eller jag har i alla fall roligt. Dels är det roligt att ”full” enligt dem låter exakt som ”ful”, så vi får öva några extra vändor på det där med lång och kort vokal. Vilket är vilket nu igen? Fullllll, fuuuuuul. Sedan är det också roligt att det kan betyda både full som i ”ryms inte mer” och berusad. På portugisiska säger man att man är full (cheio/cheia) när man inte orkar äta mer, och då blir det lätt tokigt på svenska, där vi har ett eget ord för ”ryms inte mer mat” och ”full” betyder ”full av sprit”. Det har hänt både en och flera gånger att barnen, som nu pratar bättre portugisiska än svenska, sitter vid middagsbordet och säger att de är fulla, men de säger i alla fall inte ”ful” utan ”full”.

Det där har jag säkert skrivit om förut någon gång, men ni har säker glömt det. Nu skulle det i alla fall handla om en full helg. Alldeles nykter, utan minsta lilla nubbe fast det var midsommar och allt och fast vi hade anledning att fira att det i fredags var på dagen nio (9!) år sedan vi damp ned här, utan att ha någon aning om hur det skulle gå med allt. Med facit i hand har det som sagt varit en dans på rosor, och vi tycker nog att vi har anledning att fira en massa saker som gått bra, men det hann vi inte med eftersom det var så fullt upp.

 

Det började med att Frida och den klass hon gått i nu i nio år (med bara små ändringar), och trivts fantastiskt bra i skulle fira ”Festa de finalista” innan de nu skiljs åt och går åt olika håll i höst, beroende på vad de valt för inriktning. Frida har – som första person någonsin i sitt släktträd, tror jag – valt ”ciências” med inriktning på matte, fysik, biologi och kemi och sådant obegripligt. Det är tydligen det man ska välja om man vill bli idrottslärare, vilket verkar vara vad hon vill just nu i alla fall (trots den bedrövliga situationen för lärare i Portugal!).

 

Fest skulle det bli i alla fall, med finklänning och middag och dans och allt, på fin lokal nära byn. Efter festen skulle inte mindre än 10 tjejer sova hos oss, så det blev till att städa och bädda och fixa och skjutsa flera vändor någon gång på småtimmarna och göra våfflor till dem när de vaknade till liv framåt förmiddagen.

 

I ärlighetens namn var det mest Jonna som städade, och Frida som gjorde våfflorna, men ändå. Sverker? Han har varit i stugan i stort sett hela juni och fixat, och varje gång jag pratat med honom har jag blivit alltmer orolig, eftersom jag vet hur han är och till skillnad från honom har en fungerande tidsuppfattning. Jag visste att sommargästerna skulle komma den första juli, och då skulle alltså allt vara klart för inflytt. Jag visste att det var en dålig idé att börja bygga en ny uteplats och att det skulle dra med sig mer jobb än väntat och ta längre tid än beräknat. Jag visste att det skulle bli tajt om tid, men hur illa det var upptäckte jag först igår, när vi äntligen fick tid att åka hit och kolla vad han höll på med efter några veckor som varit fulla av aktiviteter, och då framför allt Marchas Populares, fyra gånger om och extra repetitioner av dans och sång däremellan och utöver det nationella prov, Jonnas dans och dykning och kompisar som fyllde år och jag vet inte allt.

 

 

 

Sverker var hemma på blixtvisit och var med på första Marchas i mitten av juni och sedan har det alltså varit tre till. På den andra fick jag faktiskt sällskap av dansmormor, som verkar ha känt på sig att jag behövde någon att gå med och ringde mig. Sedan var det två till där jag hade Jonna som sällskap, när hon äntligen kommit hem från sitt äventyr i norra Portugal.

 

Hur som helst. Tio tjejer och våfflor var det, och så fort de åkt behövde vi skynda oss in till Lissabon för en casting, minsann! Det ringde nämligen en människa i torsdags och sa att de hade valt ut Frida för casting för en roll i en teveserie. Ni har VAD sa ni? var min reaktion. Ungen hade inte ens berättat det för mig, så fullt upp har hon haft, men det var tydligen när hon var i stan halva natten med pojkvännens familj på Marchasfirande i Madragoa som någon hade kommit fram till henne och pratat med henne om detta, och hon uppgett mitt telefonnummer och plötsligt ringde de, så mitt i en redan full helg åkte vi in till Lissabon för fem minuters casting.

 

 

Vi hann också med en glass i trendiga LX-factoryområdet under bron, där även castingen ägde rum. Jag hade aldrig varit där förut, men tänkte att om jag hade varit yngre hade jag nog hängt där varje helg, som jag hängde varje helg på Notting Hillmarknaden eller Camden Lock när jag var just yngre. Tjejerna hade redan varit där med kompisar. Utan mamma.

 

Sedan snabbt tillbaka från stadens sus och dus till vår lilla by i bergen där bägge barnen skulle ha dansträning och sedan var det dags för månadens och årets sista uppvisning av den sällsamma marchasdansen, till den ännu mer sällsamma musiken som jag gått och nynnat på sedan första uppvisningen. Verserna om poeten Camões och hur han reste vida omkring i världen, och verserna om vår by där det alltid blåser och alla kan dansa.

På söndagen när allt festande och marchande var överstökat var det så äntligen dags att packa bilen full och åka till stugan. Det hade känts fantastiskt bra om det inte varit för den där oron över vad Sverker nu ställt till. Jag trodde och hoppades att jag lyckats avstyra badrumsrenoveringen han pratat om, och att han höll sig till utsidan av huset. Sist jag pratade med honom hade han beställt jord och sand. De flesta dagarna hade han tydligen också haft hjälp av en granne, som tydligen hade tråkigt och ville lära sig något nytt. De verkar ha haft fullt upp hela juni, men vad hade de gjort egentligen? Vi hann med en promenad till stranden och bad i floden, men sedan var det bara att kavla upp ärmarna och hjälpa till.

Nu är det fyra dagar kvar tills vi lämnar över till sommargästerna, och det som hade kunnat vara nästan en veckas stugsemester (fast jag jobbar halvtid) blir nu en ganska stressig vecka. Sverker ska hinna putsa och foga både här och där och avsluta allt han påbörjat trots mina protester, och vi kanske kan hjälpa till att måla, plantera och städa. Men kommer det att hinna bli klart? I skrivande stund är det fortfarande väldigt oklart, så det är kanske bäst jag loggar ut och gör lite nytta de timmar jag har mellan jobb och annat jobb idag. Eventuellt får vi också besök från Australien i mitten av veckan….

Lite som en repris av förra september. The guests are arriving…

Vi får se hur juni slutar, och sedan är det juli igen, som det heter i visan. I juli har jag bokat in en helg i Spanien och i augusti en helg i Marocko (!), men först ska vi överleva juni.

Hur var er helg?