En månad med bloggen Bortugal

Idag har bloggen Bortugal funnits i en månad! Trettioen inlägg har det hunnit bli om man räknar detta och nästan 1600 ”visits”. En del besökare har tittat in flera gånger och några bara en gång. En del har stannat länge och en del bara tagit en snabb titt. De flesta av er har hittat hit genom Facebook och är folk som känner mej eller har känt mej en gång i tiden. Men inte alla. En del har kanske halkat in på här på Bortugal av misstag?

Ibland kan jag själv tycka att det känns lite utlämnande att publicera minnen, bilder, känslor, åsikter och så vidare på nätet. Till vilken nytta, egentligen? Lite känns det som att skriva brev, och lite samma syfte har det nog, fast nu är breven inte specifikt adresserade till någon utan till vem som helst som vill läsa. Som flaskpost?
Några har kommenterat på bloggen eller mailat till mej med frågor och uppmuntrande kommentarer, och det blir jag nästan larvigt glad över! Det blir lite som att få veta att flaskposten kom fram!

Eftersom jag är lite neurotisk och smått paranoid tänker jag att det säkert finns någon eller några som tänker att ”Nu skryter hon om sitt märkvärdiga liv i Portugal igen den där människan! Vem tror hon att hon är? Har hon förresten inte alltid varit lite märkvärdig den där Åsa Winald…? Kanske fick jag med mej lite jante-känslor från Sverige? Bloggen får vara lite anti-Jante-terapi, för jag tar tar ju faktiskt lite plats här på nätet. Väldigt lite, men ändå. Det känns lite läskigt. Men det får det göra.

Lite märkvärdig?

Oavsett hur många som läser och gillar eller dissar och kanske rentav ogillar har jag haft en rolig första månad med bloggen. Jag har upptäckt att jag tycker det är kul att skriva, att det känns bra att försöka formulera färdigt det jag går och funderar på. Bloggen gör att jag reflekterar lite extra över saker omkring mej, försöker ta reda på mer om saker omkring mej, och skrivandet gör att jag får lite mer ordning på tankarna.

Nu går jag också runt och fotograferar i tid och otid, ännu mer än jag gjorde innan, och det måste jag kanske sluta med om inte folk ska tro att jag är spion eller något. Jag har till exempel blivit tillsagd att man absolut inte får fotografera inne på butiker. Väldigt pinsamt! ”Men jag har ju en blogg som jag behöver foton till!” tänker jag och tjuvfotar lite till i alla fall! Hur sjukt är inte det?

Jag har ett papper där jag skriver upp nya idéer till inlägg, när de dyker upp. Papperet är fullt både på fram- och baksidan! Där står saker som: Flaskkorkar och rullstolar, Bruna har dyslexi, Sverige-sjön, Offra håret för Portugal, Dagens outfit i Nazaré, Carcavelos knarkavelos, Bakfyllemacka, Städar frun själv?, Manlig vänskap, Hemspråksundervisning, Två år i varje klass, Betygshets, Semestertips och mycket mer.

Du som läser bloggen och har synpunkter, lämna gärna en kommentar! Idag är jag till exempel nyfiken på om du har något favoritinlägg eller något som du tyckte var onödigt, om det är något du tycker jag ska skriva mer eller mindre om.

Jag kommer såklart att skriva om precis vad jag vill i alla fall även i fortsättningen, men det är ju viktigt med utvärdering och feedback, det vet jag från mina år som lärare!

Skriv och tyck gärna något som sagt! 
Jag kommer i alla fall att fortsätta skriva och tycka ett tag till

Inte så ergonomiskt heller..