En portugisisk bakfyllemacka

Jag ska väl inte falla på målsnöret nu när jag fått ihop hela 29 av de 30 luckorna i novemberkalendern, men det är nästan så jag gör det. Det har varit en lång månad med mycket oro kring både stort och smått och ganska många bollar i luften, som man brukar säga, och idag har varit en väldigt lång dag som inleddes med en löprunda när solen nyss gått upp.

Sedan har det varit möten och samtal och mejl och meddelanden hela dagen, plus en skogspromenad där vi konstaterade att vi missat medronhosäsongen och att det är för tidigt att plocka svamp. Sedan en sväng till min hallonlangare och nu sitter jag här och väntar på att maten ska bli klar i ugnen.

 

Under tiden ska jag fylla den sista luckan, och jag ska fylla den med mat. Närmare bestämt ska den fyllas med en portugisisk maträtt som man kan säga är Portugals svar på både hamburgare och lasagne, men inte riktigt har blivit lika berömd och populär internationellt. Här i Portugal är den dock en riktigt paradrätt, och värd att tas upp här bara därför.

Jag har faktiskt tänkt ägna den ett inlägg ändå sedan urminnes tider, redan i september 2014 när bloggen var bara en månad gammal, men då hade jag ändå inte provat rätten. Nu har jag provat den, men sedan dess har det hunnit gå ett antal år också, så nu är det hög tid!

Rätten heter Francesinha, som kan översättas med ”den lilla franska”, och det heter den för att den uppfanns av en fransman som var på besök i Porto och lekte lite med de ingredienser han hade till hands. Detta var på det glada 60-talet. Jag tänker mig att den lille fransmannen uppfann rätten dagen efter en grillfest, och det han då hade att ta till var det kött som inte gått åt och lite överblivna slattar och annat som de flesta har hemma. Namnet och upphovsmannen till trots är det ingen liten rätt, utan tvärtom en ganska bastant sak det handlar om och inte är det mycket franskt över den heller. Det skulle i så fall vara formfranskan!

Detta är ingredienserna:

Olivolja

Vitlök

Krossade tomater

Lagerblad

Paprikapulver

Chili

Portvin

Öl

Brandy

Salt och peppar.

Detta är vad som behövs för såsen, men innan man häller över såsen gör man en jätteköttmacka av följande, lite lager på lager som en dubbelburgare eller en lasagne:

Formfranska

Olika sorters korv

Nötkött

Skinka

Överst lägger man på några ostskivor och eventuellt ett stekt ägg och häller på såsen.

Detta är alltså inget för den som är liten i maten eller bantar, och man behöver komma till bordet med stor aptit för att få ned hela. I videon här nedan kallar man rätten för en perfekt bakfyllerätt, mättande, tröstande och fet som den är, och det var precis min tanke om den här rätten. En bakfyllemacka för en storätare är vad det är!

 

 

Helst ska man tydligen äta en francesinha i Porto, staden där den uppfanns, men det gjorde inte jag och hade det inte varit för mina elever hade jag nog inte provat denna rätt än! Jag tror att vi hade pratat mycket om mat i den här gruppen, både portugisisk och svensk och de var väldigt bekymrade över att jag bott så länge i Portugal och till och med besökt Porto utan att prova denna typiska rätt. De hade därför bokat bord åt oss allihop på en populär francesinharestaurang i Lissabon, som avslutning på en lyckad kurs, innan de flyttade till Sverige hela gänget.

 

Där låg den och simmade i sås och var mat nog åt en hel familj. Jag orkade förstås inte äta upp den men uppskattade det hela gjorde jag verkligen! Det var en av de trevligaste luncher jag varit med om och det vill inte säga lite. Kanske mer för sällskapet och själva gesten än för själva rätten, som kanske var lite för mycket för en liten person och för den nästan 40-gradiga värmen i Lissabon den dagen. Jag var ju hungrig och såsen var jättegod men efter de första tuggorna som slank ned som guds ord i en tokig tog det tvärstopp. Det var verkligen gott, men hälften var mer än nog. Maken till mäktig rätt har jag sällan råkat på!

 

 

 

Jag rekommenderar absolut den som är bakfyllehungrig och stor i maten och vill prova något typiskt portugisiskt att prova denna rätt! Här kan ni se hur man gör en francesinha om ni är nyfikna (på engelska)

Såsen kan man också köpa färdig i portugisiska affärer!

 

Med detta tips om en typisk portugisisk bakfyllemacka har jag avslutat novemberkalendern och tar ledigt från bloggandet ett par dagar i alla fall. Det har varit roligt att skriva varje dag men ibland också lite stressigt och svårt att få till. Jag känner mig i alla fall ganska nöjd med det jag fick ihop och hoppas att ni som hängt med också fått ut något av det hela!

Här är alla inläggen – kanske har ni missat något! Berätta gärna om det var något inlägg ni uppskattade lite extra!

Nu är maten klar! Det blir inte francesinha idag heller!