Plötsligt händer det! Vi kliver ur mysbyxorna och lämnar hundar, katter och barn, kör förbi byn (!) och svänger ut på motorvägen in mot Lissabon (!) för en utekväll (!) med underhållning (!). Det kändes ungefär som när Fantomen lämnar grottan och djungeln och går på stadens gator som en vanlig man, fast det var hemmet och byn vi lämnade och ingen av oss är någon vanlig man, men ni fattar. Det händer inte ofta. Faktum är att det aldrig hänt, förrän nu. Inte på alla år vi bott här.
Som Fantomen
Om man tänker efter har det blivit så att vi allt mer sällan åker in till Lissabon överhuvudtaget. När var vi där senast? I somras en sväng, kanske, i något ärende. I Cascais är vi inte heller så ofta. Faktum är att vi inte ens är i byn så ofta, om det inte är för att se våra barn dansa eller för att nödhandla något. Nu när de är ute på egna äventyr jämt blir vi liksom oftast kvar hemma, med hundarna och katterna.
Vi rör oss i allt snävare cirklar, kan man konstatera. Lämnar vi hemmet är det oftast för en runda i skogen med hundarna. Asociala skogstroll är vad vi har blivit, men nu skulle det bli ändring på det. Av med tofflor och mysbyxor, som sagt, och på med utestassen. Eller ja, vi böt i alla fall mysbyxorna mot jeans och slätade till frisyrerna lite. Man ska inte överdriva.
När lämnade vi senast soffan för en utekväll, bara vi på tu man hand, om man inte räknar när vi måste gå och se barnen dansa eller sjunga eller spela teater på folkets hus i byn? Ja, det måste ha varit 2012, när vi såg Jimmy Cliff på Gröna Lund. Plötsligt och helt oväntat, elva år senare hände det i alla fall igen, en onsdag i januari och sedan en gång till, samma vecka!
Vadan detta? undrar ni nu. Vad kunde vara så lockande att det överträffade att sitta i soffan och klappa hundar och katter, med brasan sprakande i hörnet och en bra film på teven? Inte mycket faktiskt, men nu har vi sett nästan allt på både Netflix och HBO, och så dök det upp en liten grej på instagram som fångade min uppmärksamhet och vips så hade jag bokat, och en timme senare var vi på väg, lite fnissiga och uppspelta nästan. Barnen (som inte längre är barn) trodde knappt sina ögon eller öron. Varför ser ni ut så där Vart ska NI? Till LISSABON? NU? På KVÄLLEN? SJÄLVA? Nästan som om rollerna varit omvända.
Vi skulle gå på ståuppkomedi, en onsdagkväll i januari! Vi skulle se André de Freitas live på en bar! Jag hade skrattat så gott åt några av hans klipp på instagram. Jättekul ju, med en portugis som skämtar om Portugal på engelska, så även Sverker förstår! Och precis den där onsdagen bjöd han på en liten provkörning av nyskrivet material och vi ställde mer än gärna upp som försökskaniner.
Exempel på klipp jag skrattat åt:
Det kunde ju bli kul! En bonus att baren dit vi skulle låg i vår ända av Lissabon, och i ett kvarter vi gillar. Det var kul att återse Gröna gatan i högform! (Finns med på bild här) Sist vi var där var i juni – kanske var det rentav sist vi var i Lissabon? – i sällskap med australienbesök och då hade vi otur. Hela gatan låg öde och tom, och ingen av restaurangerna var öppna. Visst, det stod några blomkrukor här och där, men den var en besvikelse sist vi var där. Nu däremot, levde den upp till sitt rykte och förväntningarna vi inte ens hade. Folk satt ute och åt och drack i den ljumma januarikvällen, reggaemusik dunkade från någon bar och det luktade lite knark också kanske, men inte på ett otrevligt sätt.
Sverker kollar på byggnader som vanligt!
Det var en halvtimme tills baren öppnade, så vi knatade runt och påmindes om vilken cool och fin stad Lissabon kan vara, tills det var dags.
Här kunde vi ha ätit, intill restaurangens monter med korv och kött, om vi inte ätit hemma, innan.
Här hängde portugisiska gubbar.
Här var det tomt, men blir nog livat i juni, när de firar Santo António i Madragoa.
Hit skulle vi!
Och så var det dags! I en liten mysig bar fick vi ett perfekt hörnbord, där vi tyckte att vi kände oss trygga och kanske inte skulle bli utvalda som offer för påhopp av komikern. Vi sippade förväntansfullt på varsin drink och skickade en fånig selfie hem till barnen, som svarade PAHAHA och LOL!
Kanske inte så bra på att ta selfies, eller så är det sådär vi ser ut. Haha!
Här såg vi bra men syntes inte alltför mycket.
Om det var roligt? Ja, det var faktiskt så roligt att vi åkte in igen på fredagen. Mest för att vi behövde komma hemifrån, eftersom barnen hade fest (igen!) men också för att det gett mersmak när vi var där på onsdagen och det annonserades på insta om någon sorts öppen-scen-kväll ,med ett gäng ståuppkomiker, så det var ingen repris på onsdagen, men samma ställe. Väldigt lämpligt.
Inte lika bra bord, men nästan lika kul!
Den här kvällen var det en indier, en tysk, en italienska och så Bellman… nej ingen Bellman, men en irländare och två portugiser och en nordkoreanska, som turades om att dra mer eller mindre roliga skämt om allt från portugisisk mat (haha!) och portugisisk byråkrati (tacksamt) till dejtingtabbar (svårt att relatera till för oss, men inte för de andra i publiken tydligen) och fördomar om olika nationaliteter (alltid kul, nästan). Inte allt var jätteroligt, men vi såg ändå glada ut i vårt hörn – och skrattade högt många gånger.
Den andra kvällen blev vi faktiskt utpekade också, och fick applåder, men det har jag inte tid att berätta om nu. Jag kan ta det i kommentarerna om någon undrar. Nu måste jag gå ut med hundarna innan det är dags för föräldramöte. Snart är det karneval också, så det är fullt upp med fixande. Lite panik, faktiskt, men återkommer till det, om jag hinner. Februari har börjat lite stressigt, men jag känner mig i alla fall mycket gladare än på länge nu. Kanske har något vänt? Jag hoppas det!
Nu har vi alltså någonstans att ta vägen när barnen har fest, så vi blir väl stammisar på ståuppbaren bara för det, nästan.
Inga springbilder från skogen denna gång, som omväxling, men kolla gärna på:
Äldre inlägg om Lissabon ny night (fast med barnen)
Och här
Vi lever verkligen kontrastliv, haha… vi bor ju mitt i Barcelona, och det jag längtar till så fort jag är ledig är stillheten, naturen och att komma bort från stadsmiljön. Jag tänker att man behöver ha båda bitarna helt enkelt, för att livet ska kännas komplett.
Låter som att ni hade en härlig kväll iaf och att det kanske kan bli fler framöver? Min son var i Lissabon förra året och han tyckte det var väldigt mysigt 🙂
Skönt att du känner att du mår bättre, kanske det helt enkelt var lite nya energier som behövdes <3 Ha en fin fredag!
Ja jag läste det du skrev om att vilja och behöva komma ut i naturen. Där är vi lika men jag tror inte jag skulle orka bo i en stad men många får nog energi av stadens energi. Hur som helst, nyttigt att komma ut lite och skratta!
Roligt att se! Allt gott och fortsätt så 😊👍
Tack Anja! Ska försöka! Nu karneval om den inte regnar bort! Ha det bra du med!
Vad fint Åsa! Kul att ni tog er ur grottan. 🙂 Ibland kanske man måste göra nåt heelt annat för att fylla på med energi och glädje?
Jag vill också veta vad ni gjorde som ni fick applåder för! Du kanske uppträder på nästa öppna scen? Vem vet? 😉
Haha, jag kunde ju köra värmlänningarna, du vet!
Nä, det var när en av ståupparna först frågade om singlar i publiken och drev lite med dem, och sedan frågade om det fanns några par i publiken som vi blev utpekade. Vi fick också svara på hur länge vi varit ett par, hur vi träffades och om vi hade barn. Vi fick applåder för våra (snart) 30 år tillsammans – de flesta i publiken var inte födda för 30 år sedan, som också konstaterades (jag hade typ blöjor när ni träffades – hahahaha) och så många Aaaaaw när vi berättade hur vi träffades och när de frågade om vi hade barn och Sverker sa att det var därför vi var på krogen – för att våra barn hade fest hemma.
Haha! Grymt!
Ja, värmlänningarna! Undrar bara om de går hem i Portugal. Du kanske måste hitta någon portugisisk dialekt att härma? Själv gillar jag att härma den spanska Almonte-dialekten almonteño. Den går ut på att prata utan konsonanter kan man säga.
Nej värmlänningarna går nog inte hem här. Bättre om andra står för underhållningen!
”…och det luktade lite knark också kanske, fast inte på något otrevligt sätt.” :-)♡♡♡☆
Vilket underbart inlägg! Så roligt och härligt och glatt!
Ja, det var roligt båda kvällarna. Kul att du tyckte det var roligt att läsa om, och att du uppskattade min knark-kommentar. Haha!
Kul med lite nya aktiviteter! Stå-upp kan vara väldigt roligt, kikade in hans konto på IG. Hoppas måendet fortsätter åt rätt håll. Jag ska till Lissabon och möta en kompis från Sverige i slutet av månaden, ska bli kul att prova tåget också för första gången!
Ja, jag gillar ståuppkomedi. Det är viktigt med humor tycker jag! Han är rätt rolig, André, och det fanns mycket att skratta åt båda kvällarna.
Ha så kul i Lissabon!! Kanske du hittar till Gröna Gatan då?
Oj då, plötsligt händer det! Kul att ni vidgar era vyer lite och får lite andra intryck :D. Och skönt att du mår bättre och hoppas att det fortsätter så.
Lissabon på natten kan ju vara riktigt, riktigt … underbart ;)!
Ja, jag förvånade mig själv där, två gånger, men det gick ju bra och var roligt. Det kan vara tråkigt och jobbigt, och alldeles … underbart!
Klart jag blir nyfiken på vad ni gjorde för att få applåder!
Skönt att du känner dig gladare. I Sverige säger vi ju att humöret och orken kommer nu när det blir ljusare. Är det så i Portugal också att ni får längre dagar?
Hej Carin!
Det har jag svarat på nu! Vi fick applåder för våra 30 år tillsammans och för att vi lät våra barn ha FF – fest hemma. Dagarna blir lite längre här med, men jag har inga problem med vintern här – tvärtom. Vi får gott om D-vitaminer året om, och jag gillar att tända brasan på kvällen. Solen går ned vid 17-tiden när dagarna är som kortast tror jag, och vid 21 på sommaren. Nu går den ned vid halv sju ungefär. Min svacka beror nog inte på årstider i naturen alls, utan årstider i livet liksom, men nu känns det som att det vänt – peppar peppar! Känner mig gladare!