En röst i Restelo

Restelo är en del av Lissabon som vi aldrig haft ärende till eller ens hade åkt igenom tidigare men nu hade vi ärende dit. Jag skulle nämligen avge ett röstprov i en studio som visade sig ligga där. Varför det? Ja, varför inte? Jag hade fått ett mail via jobbet om att denna studio sökte en svensk röst. Till vad gick inte att utröna, men eftersom jag är nyfiken skickade jag iväg ett mail som löd ungefär ”Hej. Jag är svenska, bor nära Lissabon och är tillgänglig för inspelning av svensk röst” fast på portugisiska och fick svar direkt med adress och allt.

Det är säkert porrfilm, sa Sverker, som tyckte det hela verkade helskumt, och när jag tänkte efter insåg jag att jag inte visste vad det egentligen gällde mer än att det var en röstcasting i en studio i Restelo. Kanske tänkte han på den där gången jag sökte jobb som ”lingerie waitress” i Sydney utan att veta vad lingerie betydde. Hur skulle jag kunna veta att det betydde underkläder på franska? Jag trodde det var ungefär som Brasserie eller så. Även den gången hade Sverker onda aningar och följde med mig, och då vände vi bara vi kom in på gatan där ”restaurangen” skulle ligga.

Men det var där och då på andra sidan jordklotet för en halv livstid sedan. Här var det inga konstigheter utan helt enkelt en helt anständig röstcasting för en helt anständig reklamfilm. Jag hade kanske tänkt mig att det skulle vara lite som på film när wannabeskådisar går på casting och sitter i väntrum med andra divor och är nervösa och kanske lite bitchiga. Kanske skulle de göra konstiga röst-och tunguppvärmningar, på svenska då förstås. ”Sju sjösjuka sjömän…” ”Sex laxar i en laskax…”(nervöst sammanbrott, bänkgrannen hånler illvilligt och självbelåtet)

Men nej, både Sverker och jag hade fel. Det var bara jag som var kallad till studion och jag skulle tydligen läsa på portugisiska med svensk accent. ”Så synd då att jag min portugisiska är perfekt och jag inte har någon accent kvar” försökte jag skämta till det eftersom jag var lite nervös trots avsaknaden av konkurrens. Studiopersonalen (unga trendiga människor)  log väldigt osäkert åt mitt skämt och vågade inte skratta förrän jag själv skrattade lite nervöst åt mitt eget skämt.  Nej accenten var bra, den behövde jag inte ändra på. Ainda bem. Men skulle rösten duga?

 

 

 

Jag fick läsa om tre gånger, med instruktioner om att läsa leende och låta som om jag berättade en kärlekshistoria. Om det dög vet jag inte, men efter tredje läsningen tyckte de i alla fall att det räckte. Tydligen skulle det jag läste in vara utkast till en reklamkampanj för VOLVO som eventuellt skulle köras på TV och Internet här i Portugal. Om det blir så får vi se. Om det blir med min röst likaså. Detta var bara en ”pilot” till kunden.  Om det blir någon annans röst kan jag ju alltid intala mig att min accent var för svag. Ja, nästan obefintlig faktiskt ju.

Ni som bor här i Portugal kan ju hålla ögonen och öroren  öppna för en ny VOLVO-reklam med en röst (kanske min) med svensk accent som tillsammans med ganska dramatisk bakgrundsmusik ackompanjerar Zlatan med familj ( i svartvitt) när de hoppar in i en VOLVO och kör iväg. Rösten säger (på portugisiska med svensk accent) :

”Vi kommer från en annan plats. Vi har en annan mentalitet. Därför gör vi bilar som är annorlunda..bla bla bla.. vare sig du är i bilen eller utanför den….bla bla bla. Vi kommer från en annan plats.” Något i den stilen. Fast på portugisiska med min perfekta (fast nästan obefintliga) svenska accent.

Jag fick höra reklamen på engelska, men klockren svensk accent som väl hela världen känner igen om de nånsin hört ABBA vilket väl alla har, men skulle det bli någon igenkänning på portugisiska med svensk accent? Lite lustigt med Zlatan där också, som ju har gjort en liknande grej för VOLVO redan, där han säger att han minsann kommer någon helt annanstans ifrån. På engelska, med svensk (skånsk) accent. Och förresten är väl  VOLVO knappt svenskt längre, men det är inte mitt problem.

 

Det var alltså min lilla karriär i röstbranschen. Hollywood här kommer jag! nej kanske inte precis, men efteråt inspelningen kom jag (och min familj) i alla fall till Ajuda, en annan för oss (dittills) okänd stadsdel som gränsar till Restelo.

 

 

 

 

Himla trevligt, men resten av familjen blev väldigt trötta på att jag gick omkring och sa ”Somos du um lugar diferente. Temos uma mentalidade diferente…” med olika röster och accenter hela tiden och undrade hur jag lät. (Du låter jättekonstig! Sluta!)