En vecka till skolstart..

Jag ser min fröken!

och ännu är skolans hemsida inte uppdaterad! Men vi har minsann fått tag i ännu inte officiell insider information eftersom vi tog en tur förbi skolan igår och såg att det fanns personal där!

Vi har datum för föräldramöte – fredag 09.00, och skolstart måndag, alltså om mindre en vecka. Vi har också fått tag i listorna på allt vi förväntas införskaffa innan dess men de förtjänar ett alldeles eget inlägg!

Jag känner mej väldigt rutinerad jämfört med för ett år sedan, då jag inte hade någon aning om vad jag skulle förvänta mej. Jag var så nervös över vad mina små tjejer skulle utsättas för och hur de skulle hantera det. Och hur jag skulle hantera det.

Som förälder är min främsta instinkt att värna om mina barns intressen, men som före detta lärare är min grundföresats att undvika att ifrågasätta och undergräva lärares kompetens och auktoritet. När jag själv var fröken blev jag ofta frustrerad över det tilltagande ifrågasättandet och undergrävandet. Jag och mina kollegor la mer tid varje läsår e-mail och telefonsamtal och möten med föräldrar där saker som läxor, frånvaro, anmärkningar och till och med betygssättning ifrågasattes. Jag ska inte gå in närmare på exempel för då får jag bara puls, men det har skrivits mycket bra av andra med liknande erfarenheter om detta.

Den här artikeln till exempel, tål att läsas både på längden och tvären.

Men inför skolstarten för ett år sedan stod jag där och var förälder till två små ganska oskyldiga stackare som inte kunde föra sin egen talan i ett skolsystem som varken de eller jag hade erfarenhet av. Min föresats var att ligga lågt men vid ett par tillfällen har jag faktiskt inte kunnat hålla mej. Vid samtliga tillfällen blev jag ganska tillplattad.

Jag måste erkänna att jag alldeles i början, faktiskt redan andra veckan, allra ödmjukast och med stora grammatiska brister och dåligt uttal tog ett samtal med Jonnas förskolefröken, men det var för att jag kände att jag var tvungen att framföra det Jonna bad mej att säga till fröknarna då hon själv inte kunde föra sin talan ännu. Mer som språkrör än curlingförälder…

Det första var att hon hellre ville rita än titta på TV:n om det var killfilm på vilan, något hon inte brukade få, och det andra var att hon ville att fröken skulle veta att hon inte äter sallad, och inte ville bli tvingad till det. På A svarade fröken att hur skulle det se ut om alla fick göra som de ville och på B svarade fröken att hon visst åt sallad, så det så. Inte så mycket, men hon skulle nog lära sej. Sallad är minsann nyttigt, och ja, det måste jag ju hålla med om.  Så jag sa till Jonna att det var bäst hon gjorde som fröken sa.

Redan tredje skoldagen på det första skolåret blev jag satt på plats av Fridas fröken. Det gällde ett missförstånd. Jag trodde att Frida skulle gå hem med mej då jag hämtade Jonna klockan tre eftersom vi valt bort hennes icke-obligatoriska ämnen, men det var tydligen bara tre dagar i veckan. Nu var det onsdag och Frida skulle minsann ha matte fram till halv sex. Frida var inställd på att gå hem med mej och förstod inte vad fröken sa och när jag förklarade för henne blev det lite för mycket efter all anspänning under dagen.

Att göra ett undantag eftersom jag missförstått och Frida nu började gråta?! Nej se det kom inte på fråga! Eftersom jag inte riktigt hade orden (eller modet) att argumentera med fröken sa jag till Frida att det var bäst att göra som fröken sa. Jag mådde lite dåligt när jag gick hem utan henne och tyckte hon hade en hjärtlös fröken. Kanske jag borde stått på mej? Jag var tvungen att lova henne kompensation i form av en bakelse på konditoriet för att vi bägge skulle fixa det, och det gick bra.

Jag tänker på situationer som dessa, på Jonna som säger att hon inte vill gå i skolan om man inte får gå klädd i bikiniöverdel (bara!) och kjol. På Jonna som vägrade ha på sej rocken som alla andra hade på sej i förskoleklassen. På att hon börjar första klass med ny fröken om en vecka. På gröna eller röda gubbar och godis!! Jag får skriva om det fenomenet i ett annat inlägg också!

Även portugisiska fröknar väljer tydligen sina strider. Den andra ”rebellen” hade glömt rocken hemma. Hans föräldrar är också utlänningar…

En vecka till skolstart.

Det känns lite bättre när jag tänker på hur stolt Jonna var på förskoleklassens avslutningsceremoni, och på att det faktiskt verkar som att även portugiska fröknar väljer sina strider, och att Frida faktist avgudar sin hjärtlösa fröken och inför nästa läsår insisterar på att få ha alla skolämnen så hon får vara med sina kompisar och sin fröken så mycket som möjligt.

Stolt ”graduate/finalista” från förskoleklassen

Vill inte missa något!

Föräldramöten och inköp av skolmaterial nu den sista veckan. Men ännu har vi några dagar kvar då vi inte behöver bekymra oss om annat än vilken strand vi ska åka till..

Kanske björnstranden? Även kallad nakenstranden.

Eller Azarujinha?

Eller Guincho?