Ett år med Bortugal

Bloggen Bortugal fyller ett år just idag! Jag hade i och för sig pysslat med den lite i förväg, men det var idag för precis ett år sedan som den i och med att jag med ett lite darrande finger klickade på publiceraknappen föddes ut i cyberrymden, där den nu irrar omkring till allmänt beskådande. Hela etthundrasextio inlägg har det hunnit bli sedan dess!

Augusti för ett år sedan

September på Guincho

Oktober, Guincho

Historien om Bortugal är ju mycket äldre än ett år, förstås. Faktiskt började den långt innan de två åren och en månad och fem dagarna som hunnit gå sedan vi flyttade hit, och mycket längre tillbaka än den där dagen i januari 2013 då det inträffade som gjorde att vi tog steget, den dagen förälskade oss handlöst i precis det här huset på precis den här platsen och kände att det var hemma.

Historien om Bortugal börjar ju med längtan Bortugal, och den längtan har funnits så länge jag kan minnas. Den där längtan bort, längtan efter att få se något annat, vara någon annanstans, bryta upp och resa vidare mot nya äventyr, den har vi haft så länge vi kan minnas, men nu finns den ju inte längre. Längtan bort är borta. Nu vill vi stanna kvar. Däremot längtar vi efter att få fortsätta att lära känna och upptäcka vår nya terra, jord, hembygd, att få fortsätta att leva just här. Det längtar vi möjligen efter. Nu är längtan bortugal längtan efter framtiden, just här. Fast nuet skulle räcka, om man kunde hålla det kvar!

Det har under det här året blivit en vana att försöka sätta ord och bild på upplevelser och tankar under det här året, en vana jag tror är nyttig och som jag upptäckt att jag tycker om. Det tar kanske en del tid av annat, särskilt av städningen, av någon konstig anledning, och ibland undrar jag hur andra bloggare som inte har lika mycket tid som jag hinner med att skriva! All tid jag har som jag inte alls vill få att gå, utan helst vill hålla kvar, stanna, så jag hinner ta in allt och minnas det. På något sätt har bloggandet faktiskt hjälpt mig att ta in allt och minnas det, så att allt vi upplever här inte bara rullar iväg osorterat och sedan blir ett suddigt förflutet som jag knappt minns. Hur var det nu…?

November på strandpromenaden

Loppan firar jul

Januari, Azarujinha

Karnavalen i februari

Mars, Carcavelos

Just när jag skriver tänker jag inte på vem som ska läsa det jag skriver, men om ingen läste det jag skrev skulle det knappast vara roligt att hålla på! Det är spännande att tänka på att det finns folk i Trelleborg eller Toronto som läser det jag skriver. Det finns ju siffror på hur många som tar sig tid att läsa om Bortugal, men siffror har ju aldrig gjort någon glad och jag tror inte de är så pålitliga heller. Det dyker upp så mycket konstigt från St.Petersburg och Kina i statistiken, men oavsett det ser det faktiskt onekligen ut som om det blir fler och fler som hittar hit. Kul om det verkligen stämmer!

Gladast blir jag när någon tar sig tid att skriva en kommentar eller skicka ett mail, och det är det ganska många som gjort. Jag har fått en hel del mail från andra svenskar som drömmer om eller är i färd att liksom vi överge det sjunkande skeppet Svea/vårt kära fosterland och flytta till just Portugal och som berättar sin historia för mig, och ställer alla möjliga frågor. En del är i drömstadiet, en del är i planeringsstadiet och en del håller nog på att komma tillrätta i sitt nya liv här i Portugal för fullt. Jag fick för mig att jag såg en av dem på marknaden för ekogrönsaker för några veckor sedan.

Atlanten i April

Maj, Carcavelos (Knarkavelos;)

Jag har lärt känna nya människor tack vare bloggen, några till och med live, som Freedomtravels Peter och Helena, som vi firade nyår med.  Jag sprang The Color Run med en bloggläsare, en som faktiskt hade vägarna förbi här igen förra veckan och blev kvar i vårt gästrum över natten efter en sväng till byfesten (mer om den snart), fast det törs jag knappt skriva för då kanske det dyker upp en hel drös med bloggläsare här! Vänta i så fall tills vi tröttnar på våra lata lediga dagar och öppnar B&B!

Andra bloggläsare har skickat böcker och bjudit mig att komma och hälsa på om jag har vägarna förbi där de bor, till exempel om jag ska pilgrimsvandra. Sådant värmer! Jag fick också massor av tips och tröst här på bloggen när jag beklagade mig över mina hudbesvär, och bloggläsare har till och med varit förbi och haft med sig (väldigt bra! ) hudvårdsprodukter till mitt eksem! På tal om sponsorer blev jag kontaktad av en portugisisk mäklare som undrade om vi kunde inleda ett samarbete, då han behövde hjälp att hitta svenska köpare till sina portugisiska hus, fast det blir det nog inget av med det. Eller vill någon köpa hus av mej och Nuno?

På bloggens ettårsdag idag vill jag i alla fall passa på tacka alla som tar sig tid att läsa det jag skriver, inte bara men särskilt de som hör av sig på något vis för det blir jag alltid jätteglad över. Jag vill också tacka evensson.it för all tid och tålamod som hen lagt ned på att hjälpa mig med att starta och lära mig sköta bloggen under det här året. Tack Sverker för all korvekturläsningen också!

Guincho, Juni

Dimma längs kusten, Juli

Historien om Bortugal fortsätter, och faktiskt verkar det som om bloggen Bortugal gör det också, i alla fall  så länge som det finns mer att berätta och lust att berätta och folk som vill läsa, om sådant jag tänker och grubblar på och oroar mig för, om saker som inträffar eller poppar upp i nyhetsflödet här och väcker tankar, om upptäcktsresan i det portugisiska språket,om nya minnen som skapas på vackra och spännande platser som vi fortsätter att hitta nya av fast vi inte rör oss mer än några mil åt något håll. Minnen som jag vill hålla kvar lite till genom fånga dem i ord och bild. Häng med om ni vill!

Nästa inlägg blir nog från byfesten!