Ett badrum att leva med (Lucka 16)

När vi hade köpt huset lovade jag mej själv att inte visa bilder på det innan vi hade löst det största kruxet, nämligen hur vi skulle betala för det. Jag vågade knappt titta på bilderna själv av rädsla fär att jinxa det hela. När vi fått vårt hus i Sverige sålt och kruxet var löst vågade jag visa några bilder för familj och vänner. En av de mest minnesvärda kommentarerna på bilderna var en grannes: ”Jag tror faktiskt inte jag skulle kunna leva med det där badrummet!” Jag tänker på den kommentaren nästan varje gång jag går in i vårt fina men väldigt otrendiga badrum och blir lite full i skratt.

Badrummet är inte riktigt i den stil jag hade valt heller. Det känns lite som om jag är hemma hos någons mormor när jag är i badrummet, men nu har jag vant mig vid det. Det beror ju lite på vilka ögon man ser det med. Om man kisar lite, eller glömmer alla trendiga minimalistiska badrum men sett.
Det är ju faktiskt inget fel på badrummet mer än att det kanske inte matchar dagens ideal för hur ett snyggt badrum ska se ut. En smaksak helt enkelt. En trendfråga. Det är ju faktiskt handmålat!

Jag tänker på hur sjukt jobbigt det skulle vara om Sverker satte igång att bila sönder badrummet. Allt betongdamm som skulle hamna i hans lungor och överallt annars också. På vilket slöseri med tid det skulle vara. Och pengar. Men framförallt tid. Dagar som aldrig kommer tillbaka.

Tydligen finns det ändå en plan för att göra något åt badrummet, eftersom Sverker har inhandlat en ny bidé. Impulsköpt en bidé faktiskt, för att ”den var så billig!”. Den har stått bredvid den gamla bidén i ett och ett halvt år nu ganska precis faktiskt. De enda som använder bidén är barnen. De badar Monster High-dockorna i den. I den gamla, den som är ansluten alltså.

På vintern, när det har hänt att utetemperaturen kryper under tiograderstrecket på natten (eller mindre!) kan jag ändå känna att det skulle vara skönt med någon slags uppvärmning i badrummet. Helst golvvärme. Hade det funnits golvvärme i badrummet hade en renovering nog aldrig kommit på fråga, men som det är nu kan det kanske gå att övertala mig till att gå med på att slakta det handmålade kaklet och kanske byta ut det mot något mindre blommigt och rosa när vi ändå sätter in golvvärme. Så småningom. I en väldigt avlägsen framtid som jag undviker att tänka på. Jag lever hellre med det handmålade rosa och gulblommiga kaklet och den senapsgula stenskivan och terrakottagolvet utan golvvärme.

Och så har vi ju en så fin rabatt där!

Jag tror till och med att Sverker kan leva med det. Han börjar kanske, i alla fall i bland inse att livet är för kort för att hålla på och bygga om allt. Att det liksom bara krockar med strävan efter det perfekta livet och äter upp hälsan och lyckan. Den grejen har vi ju redan gjort en gång! Av vad jag sett av hur det ser ut hemma hos folk här verkar inredningshysterin inte ha nått Portugal, så vårt badrum är inte alls på något sätt onormalt här. Kanske lite blommigare bara.

Det kanske inte är ett badrum att dö för, men absolut ett badrum man kan leva med. Det hamnar en bra bit ned på listan över saker som behöver åtgärdas, både på Sverkers och min lista. (Jag har insett att vi har olika listor) Fast man vet i och för sig aldrig, En vacker dag kommer jag hem och så har han satt igång att riva det! Nu när trappan är på plats igen kanske han börjar se sig om efter nya utmaningar. Han har i och för sig nog att göra därnere där han börjat på det där som jag inte skrivit om ännu. Kanske ska det bli ett nytt badrum där, så kan man gå dit de dagar man vill känna sig trendig och inte orkar med rosa blommor? Eller om man fryser! Där är förberett för golvvärme i alla fall!