Bakom den nyputsade fasaden råder trots min nyfunna städiver kaos. Hallen har blivit avlämpningsplats för alla Sverkers verktyg och de ytor som inte dessa täcker är fulla av tassavtryck och skoavtryck av alla katter och människor som sprider byggdammet från det gamla köket där det blandats putsbruk till alla andra delar av huset. Det spelar ingen roll hur många gånger jag dammsuger eller torkar golvet. Nästa gång jag tittar är det likadant.
Så kommer man in i det nya köket, där de provisoriska köksbänkarna trängs på mitten av golvet med en byggställning som Sverker svetsat. Spisen står lite på sniskan en bit ifrån den nyputsade fläktkåpan. Tills vidare.
Tidigare samma vecka. Sverker har remsat upp en vedklabb på prov. Kanske kan man bygga skåpluckor av veden? Vad tycker du Åsa?
På räcket ned mot den nedre delen av vardagsrummet hänger som vanligt våtdräkter och droppar och sandiga badhanddukar och luktar surt. Där hänger också kassar med material till karnevalsdräkter. Lite här och där ligger det en katt. Och någonstans en hund.
Soffbordet framför brasan täcks helt av ritningar. Ritningar som ska vara färdiga om en dryg vecka inför ett möte med kommunen om Det Stora Gröna. Men först ska vi alltså fira karneval!
Det är bara en vecka kvar till karnevalen, så nu får köksrenoveringen vänta. Nu gäller det att få allt klart. Det är Sverker och Jonna som är ansvariga för färdigställandet av superhjältedräkten.
Jag och Frida ska tillverka en pianokjol, axelklaffar och en hatt till hennes dräkt med musiktema. Man försöker vara ute i god tid, men de sista detaljerna på dräkten brukar inte bestämmas förrän någon vecka innan. Är man inte först med att börja kan man också lära av andras misstag och erfarenheter. OBS! Tänk på att rita av mallen spegelvänt! / Sy några stygn innan du börjar limma! och andra bra tips brukar dyka upp i karnevalsgruppernas chatgrupper under den här sista veckan. Det läggs också ut bilder av redan färdigställda och helt perfekta dräkter som ger prestationsångest.
Jag misslyckades med tre G-klavar. En var för stor, en var felvänd och en hamnade i utkanten av tyget.
Frida har bra hand med limpistolen.
Mitt i byggkaoset står också en köttgryta och puttrar på spisen som ser ut att vara färdig för soptippen och som också kommer att hamna där snart. I ugnen där bara grillen fungerar gräddas bullar. Jag fick för mig att jag skulle bjuda mina nya elever på kanelbullar när en ny termin startar i veckan. Kanske inte världens bästa tajming men det kom jag på först när jag hade satt degen.
Vid köksbordet har jag röjt undan en liten plats för datorn. Där trodde jag att jag skulle sitta och skriva lite. Det var ju optimistiskt så det förslår. Jag behövs förstås därnere på golvet där Frida nu har brett ut sig med ett vadderat tyg som heter dracalom och ska klippa ut stövelskaft och manschetter.
Vi måste förstås krympa alla mallar till halv storlek eftersom Frida bara är hälften så stor som de jämnåriga i sin grupp. Hon kan ju inte ha pianotangenter till vaderna och stövelskaft upp på låren! Jonna får plötsligt panik och tror att hon klippt allt fel! Ska det vara gul batman på svart bakgrund eller tvärtom? Lite sent att tänka på det nu när hon redan klippt ut hälften. Några telefonsamtal senare är krisen avstyrd och en plåt bullar bränd.
Det ser idylliskt ut men symaskinen knattrar ettrigt och försöker överrösta karnevalsmusiken som prompt ska spelas på hög volym. Svordomar förekommer. Det luktar lite bränt.
Jonna klipper batmanssilhuetter för brinnande livet. Trettiotvå stycken ska klippas ut och limmas fast. Gula på svart bakgrund. Jonna är bra på att klippa.
Frida har gjort hatten klar, nästan.
Däruppe sitter Sverker och syr bälten till åtta små batgirls.
Som om inte detta räckte har Frida fått i läxa att bygga något som ska vara klart innan veckans slut, så parallellt med dräktskapandet pågår ett projekt som ska bli en spårvagn som ska kunna åka fram och tillbaka, men den har vi ställt undan just idag.
Jag brukar ju skylla vårt ganska ostädade hem på att vi är lite bohemiska, men kanske är det fel adjektiv egentligen. Det låter för lättsamt och för tankarna till tankspriddhet och lathet. Nu är det snarare ett kreativt kaos som råder. ”Ursäkta röran! Kreativitet pågår!” Kan man beställa det som kakelskylt och sätta upp vid entrén? Måla en själv förstås!
Men det är inte bara vi! Fler skulle behöva sådan skylt. Jag tänker på att samma febrila kreativitet råder i ganska många hus i byn den här tiden på året, inför karnevalen. Hur många hundra karnevalsdräkter är det egentligen som ska sys? Varje år börjar skapelseprocessen om, lika spontant och frivilligt som året innan, som om man bara väntat på att få köra igång.
Det är lika fascinerande varje år. Ungefär tre månader innan karnevalen bestäms karnevalstema. Sedan börjar den kreativa processen. Man börjar samlas spontant i samband med dansträningen och spånar. Vad ska vi vara, hur ska vi göra, vad behöver vi, vem ska göra vad? Det finns ingen ledare, ingen struktur, ingen plan. Någon har med sig en bild, någon har åkt och köpt tyg, någon har gjort en mall. Allt växer fram eftersom, och när karnevalen kommer är alla dräkter klara, den ena mer fantastisk än den andra.
I flera hem här i byn pågår den kreativa processen nästan hela året runt. Är det inte karnevalen så är det nästa spektakel (ungefär fem per år, per sociedad), marchas populares eller julfest som det ska skapas dräkter, scendekor, manus och koreografi till.
Vi är inte lika delaktiga i alla dessa evenemang, men det pågår ständigt projekt härhemma, året runt. Ett av barnen tillbringar all ledig tid som blir kvar efter läxläsning och surf och dans med att pyssla och får pysselabstinens (blir olidlig) om hon inte får pyssla.
Började göra hemmagort julpynt, julkort och julklappar direkt efter Halloween.
Sedan en tid tillbaka experimenterar hon också hejvilt med slajmtillverkning. Glitterslajm, molnslajm, galaxsslajm och allt vad hon kallar det för, i alla olika färger. Det övre badrummet liknar ett crystal meth-laboratorium.
Det andra barnet har själv lärt sig att sy maskin på egen hand och syr fodral på löpande band. Pennfodral, kuddfodral, glasögonfodral, flöjtfodral.
Önskade sig stuvbitar i födelsedagspresent
Varifrån kommer all denna kreativitet? Och borde den inte dö någon gång under skoltiden som ju här i Portugal domineras av katederundervisning och utantillinlärning? Tydligen inte!
Hos oss är nu i alla fall nästan allt klart inför årets karneval. Mitt i röran som blev kvar efter helgens skapande sitter jag och knåpar ihop detta efter morgonens långpromenad, men nu ska jag städa och sedan åka och starta igång en ny termin på jobbet.
Helt underbart, Åsa! Jag sitter här och är så avundsjuk! Finns inget av detta här, och åh vad jag skulle vilja sätta mig i bilen och klippa, sy, limma, spika med er. (Nej, bli inte rädd, jag ska inte göra det! Bara mentalt.)
Ert gigantiska matbord … Åhhhh ….
Och varför inte en skåplucka av ved? Skulle kunna bli hur läckert som helst.
Ska man dock vara riktigt tråkig och realistisk så svär jag som f-n över den som kom på att skåpluckor kan ha lister (huset i Sverige) eller urfräsningar (i detta huset) och annat fanstyg (som knoppa med inbuktningar model Globalknivhandtag i) när det ska skrubbas rent. Kanske där det inte slabbas så mycket med vatten eller där det stänker mat och fett lika mycket?
Njut av den flödande kreativiteten och hoppas att den håller i sig hela livet igenom, det kommer de har så otroligt mycket nytta av på olika sätt!
Glömde ju!
För många herrans år sedan såg jag på en marknad en skylt som jag så önskar jag hade köpt. Texten gick i stil med detta: Om här är ostädat så är det för att jag hittade något roligare att göra.
Oj, så det stämmer på mig!
Ja och det finns ju nästan alltid något roligare att göra! Jobbigt när det kommer någon oanmäld förbi bara, och det alltid känns som att man måste be om ursäkt för att det är ostädat.
Ja det var min tanke också! Att det kan bli jobbigt att hålla rent. Men å andra sidan, på ickesläta ickeblanka luckor syns inte smutsen lika mycket…
Vi får se hur det blir i slutändan!
/Åsa
He-he, göra skåpluckor från vedklabbar, bara det! Undrar vad döttrarna har fått kreativiteten ifrån;)
Finns det något bra ord i svenskan som beskriver den känslan att ”jag förunnar dig gärna det du har, och jag önskar att jag hade det också”? Avundsjuka är fel ord för att det förknippas med missunnsamhet. Efter 22 år med svenska språket har jag inte hittat en bra ord på detta. Men i vilket fall som helst det är så jag känner för den fantastiska gemenskapen och kreativiteten i er by!
Jag undrar vad som händer med den otroliga mängden förbrukade kostymer? Finns det något marknad för dem? Typ andra byar som kan låna från varandra? Eller det anses som fusk att ta över färdiga kostymer?
Det borde absolut finnas ett sådant ord, men jag kan inte heller komma på ett! Du får hitta på ett och introducera det. Medglädje?
Vad gäller dräkterna så har vi ju åtta fina dräkter redan som ligger i en låda på vinden. Min kompis dansmormor har nog hela vinden full, med fyra barn som nu är vuxna. De gamla dräkterna visas upp ibland på sociedaden i samband med jubileum och kvällen innan karnevalen har man en fest där alla har på sig gamla dräkter. Det är inte så många byar som firar karnevalen så stort som vår by, men nog borde det finnas en second handmarknad! Det är ju lite synd att dräkterna används så lite när det läggs ned så mycket jobb på dem.
Du kan få låna mina äldsta döttrar en stund om du tycker det blir för intensivt.
Dom har blivit tonåringar båda och rör sig inte onödigt snabbt i någon riktning! 🙂
Hoppas vi får se bilder från karnevalen.
Skicka ner dem bara så får vi fart på dem! Här i byn är det tonårstjejer som håller igång och driver rätt mycket! En av våra är redan tonåring men än har vi inte märkt någon förändring. Hon har lovat att fortsätta vara som hon är nu hela livet. 😉 Klart det blir karnevalsbilder!
Ni är helt otroliga, jag blir helt utmattad bara av att läsa om allt ni gör! Full av beundran ?
Jag blir själv lite utmattad då och då faktiskt, men det brukar gå i vågor. Som havet. Vissa perioder är mer intensiva och kreativa. Som nu när köket krockar med karnevalen.
/Åsa
Att ni orkar! Jag är full av beundran!
Ser fram emot karnevalsdagarna. Hoppas att vädret håller i sig.
Kram Eva
Ja vi håller tummarna fast det verkar ju vara tradition med risk för regn. Det får man nog ta. Vi bor ju inte i Rio.