I dag går det av stapeln, ”Fim da Europa”, ett av världens vackraste lopp. Vid Europas ände, där vi nästan bor. Tyvärr är jag inte alls i form för att springa det och kommer kanske aldrig att bli det igen heller. Kroppen talar tydligt om att det är ”Fim de löpträning” nu. För tillfället är det både benhinnor och knän som säger ifrån, men inte hänger jag läpp för det!
Vad är väl en bal på slottet, eller ett 17 kilometer långt lopp som förbinder sagostaden Sintra med Europas fastlands västligaste punkt, Cabo da Roca. Loppet börjar mitt i gamla Sintra, för att sedan slingra sig upp längs världsarvets kullerstensgränder mot sagoslottet på bergets topp.
Morernas fästning, på bergets topp, sett från Sintra. Sagoslottet ligger på bergstoppen bakom.
Vackra Sintra
Sedan fortsätter man genom det trolskt vackra skogslandskapet Serra de Sintra tills det börjar luta nedåt med vy över det som en gång var världens ände. Cabo da Roca, där Europas fastland tar slut och havet börjar. Från loppets högsta punkt ned genom skogen tills den öppnar upp sig mot Atlanten, genom vackra Azoia, byn vid världens ände, och vidare ända ut till Europas västligaste fyr där man går i mål är det sex kilometer. En nedförsbacke som jag kan lova är ganska härlig att hoja!
Serra de Sintra
Lånad bild
Vackra Azioa
Azoia och Cabo da Roca, sett från Serra de Sintra. (Eller Rabo da Boca som någon sa! )
Man springer. Man går i mål. Jag gör det inte. Just nu hade det inte ens gått vägen om det varit ett platt lopp, och platt är det då rakt inte. Hälften är uppförsbacke och hälften nedförsbacke. Lika illa bäggedera för min del just nu. Däremot har det blivit en del härliga cykelturer här i januari, både till Sintra och Cabo da Roca.
Trots att vi inte sprang utan cyklade, susade fram så fort så det tårades i ögonen i nedförsbackarna och trampade för allt vad vi var värda i uppförsbackarna på våra cykelturer hade vi inte klarat oss speciellt bra i loppet. I fjolårets tantklass, alltså den klass jag skulle ta tävlat i om köttet varit lika villigt som anden var det många som hade bättre snittfart än vi, och då är det alltså inte ett cykellopp utan ett lopp för löpare. Utan hjul. De måste ha haft rätt bra fart både i med- och motlut om de sprang fortare än vi cyklar!
Ute och cyklar i Serra de Sintra. Vår snittfart låg på 12,7 km/h. Det kanske är ganska sopigt, men vackert var det. Jag stannade ju och fotade ibland också..
Loppet börjar med en uppförsbacke som det tog oss sju minuter att susa nedför på en av våra rundor. Filmklippet blev för långt för att lägga ut här! Uppför tog det betydligt längre tid. Tänk att jogga lite lätt uppför den backen och sedan fortsätta till världens ände! Tänk att springa detta lopp med en snittfart på 3,46 min/km (nästan 17 km i timmen ju!) som fjolårets vinnare gjorde! Så fort kan jag inte ens springa en kilometer tror jag!
Mitt cykelstyre, Sverkers gopro-kamera och Palacio da Pena
En tjuvtitt in i Parque da Pena
Fikapaus vid Palácio de Sintra, ungefär där Fim da Europa startar idag.
Människokroppen är fantastistisk, när den vill. Även när just min människokropp inte vill springa ett av världens vackraste lopp är detta en fantastisk plats att vara på. Europa kanske tar slut här, men måtte det här aldrig ta slut. Varandet. Här.
PS. Lopp jag i alla fall sprungit: Halvmaran Lissabon, Halvmara Lissabon, igen Urbantrail, Coimbra och Urbantrail Porto.
Också vackra.
Är det ett sådant här lopp som tillslut får mig att åka till ännu obesökta Portugal? Ser riktigt fint ut. Och bisarrt jobbigt! 🙂
Det finns mycket fina osprungna lopp i obesökta Portugal, Dryden! Kolla in Urban Trail-loppen! Finns i Lissabon, Sintra, Coimbra, Porto och en till stad som jag glömt vad den heter. Coimbra och Porto som jag sprungit var fantastiska!
Hittade hit via en intervju med dig på bloggen Freedomtravel. En intervju som jag tyckte tyckte om väldigt mycket. Den var rofylld, problembefriad och hoppingivande. Sånt som vi alla behöver mera av.
Jag är inte speciellt berest, men blev glad åt att känna igen både Sintra och Cabo da Roca från mina resor till Portugal på 70-talet, efter diktaturens fall.
Hej Steve och välkommen till Bortugal! Vad roligt att du kände igen dig i våra trakter och att du gillade intervjun! /Åsa
Hej Åsa! Tänkte bara tipsa om fiskolja i kapsel form (gärna den varianten som har extra omega 3). Den är väldigt bra för knän och alla leder samt eksem. Jag började ta en stor dos för mina kroniska bihålleinflammationer och då försvann också mina eksem! Värt att prova, men ta gärna en stor dos (runt 1200 mg Omega 3 behöver man mot inflammation). As melhoras! 🙂
Åh, tack för tipset Roxana! Det ska jag testa! Det kan ju knappast skada! Det låter faktiskt som en riktigt bra idé! /Åsa
Så vackert och intressant att läsa! Sprang mitt första riktiga lopp i helgen men det var ingen rolig historia. Hade legat sjuk och var fortsatt förkylk men ville inte svika den kompis jag lurat med. Jag tog mig i mål men väl där var jag såklart (känner mig själv) missnöjd med tiden och det faktum att jag fått GÅ flera korta sträckor. 8 minuter sämre än jag sprungit sträckan på utan tävling, illa. Men uppförsbacken på slutet förklarar en del, ett lopp som det du beskriver vore inget för mig. Ever.
Trist att du inte var i form för loppet men grattis till att du slutförde det, A-mamman! Inget att vara missnöjd med, under rådande förhållanden var det ju en prestation, men jag vet vad du menar. /Å-mamman
Vilka magiska bilder och vilken magisk miljö! Det är väl tur att du kan njuta av både naturen och att röra på dig på andra sätt än att springa. 🙂
Ja det är verkligen magiskt vackert, Marie, och tur att jag har cykeln! /Åsa
Sagolika bilder och man tror sig se ett Troll eller en Huldra bakom varje träd?
Ja det är en fantastisk skog, Aake. Säkert finns det någon sorts väsen där! /Åsa
Oj! Det där är ju något att springa för själva upplevelsens skull, inte bara för att ha något att träna för! Jag reflekterade kort över halvmaran i Lissabon för att få springa över bron, men så såg jag bilderna på hur det är precis smockfullt med folk hela vägen, och tänkte, nej, inte värt det. Men detta. Nästa år kanske.
Och så detta http://runningwonders.com/meiamaratonadourovinhateiro/ som med rätta också gör anspråk på att vara det vackraste i världen.
Det finns nog utrymme för en tio vackrast-i-världen-lopp!
Eller hur, Annannan! Visst blir man sugen på att springa loppet? Uppförsbackarna är ju rätt obarmhärtiga men om man klarar dem…och inte har ont i knäna och benhinnorna…Hojta om du bestämmer dig för att springa det nästa år!
Lissabonmaran är ju en upplevelse just för att man springer över bron, även om det är fullt med folk, men det här är ju mer en upplevelse, i både natur och kulturlandskap. /Åsa
Jag behöver kanske en liten påminnelse om att det här loppet finns, för det ligger utom min radar. Men om jag får den där påminnelsen i november eller så, så ska jag överväga det på allvar.
Eftersom vi bor nästan så högt man kan komma i Porto och alla mina springrunder innefattar flodstranden så är det där med uppförsbackar vardagsmat för mig… Dessvärre är det dessutom alltid nerförsbacke först och uppförsbacke sedan. Och större delen av nedförsluten är för branta för att man ska kunna njuta av dem. Men det blir bra träning. Min korta runda ser i princip ut så här:
1.5 km lätt nerför blandat med plant
1 km kraftigt nerför
1 km kraftigt uppför
1.5 km lätt uppför blandat med plant
Så jag bryr mig sällan om sådant som backintervaller! Vilket är bra. för jag gillar att springa men inte att träna, om du förstår vad jag menar.
Det låter ju som en bra runda, Annannan! Jag ska försöka påminna dej om loppet! Det vore roligt om jag också var i form för att springa det nästa år! Man vet aldrig! Om ni bor så högt man kan komma i Porto kanske ni har vacker utsikt över staden också, och inte bara den fördelen att det är bra backträning. Backspringning menar jag. 🙂 /Åsa
Visst ser det oerhört vackert ut, fast jag skulle nog föredra att titta – inte springa. Den eran är över för min del också, numer handlar det om långa raska promenader, vilket i och för sig gör att man kan njuta mer av omgivningen.
Försöker intala mig det också, Marina, men lyckas inte helt. /Åsa