Kalaspremiär!

Vårt yngsta mirakel fyllde sju igår. Det är hennes andra födelsedag i Portugal, och den första vi firar med kalas. Förra november var vi relativt nya här, Jonna hade gått i förskoleklassen två månader men då hon ännu inte pratade mer portugisiska än kanske sim, não, (ja/nej) gosto, não gosto, (jag gillar /gillar inte) hade hon inte tillräckligt med relationer för ett kalas. Vi firade i stället med en utflykt till Lissabons Zoo.

När Frida fyllde sin första portugisiska födelsedag i januari hade hon hunnit få vänner, och hon hade hunnit vara bjuden på något kalas, men jag tyckte det var tidigt att fylla huset med barn som jag inte var säker på att vi kunde kommunicera tillräckligt med. Henne firade vi i stället med en Cirque de Soleil – show i Lissabon. Akrobater och sådant. Men i år ville de ha kalas!

Vi hade märkt att det var vanligt att man firade födelsedagen i skolan genom att bjuda klassen på tårta under eftermiddagsrasten. Antingen lämnar man in tårtan och allt och så får fröken sköta det hela, men man är också välkommen att vara med och sjunga och hurra. Det är dock i stort sett enda gången under året som man som förälder är välkommen in på skolans område under pågående skoldag, så det har vi passat på att göra i både Fridas och Jonnas klass.

Vi blev väldigt glada första gången någon av dem fick en kalasinbjudan av en portugisisk kompis! Innan dess hade vi ingen aning om hur man firade födelsedagar i Portugal. Jag hade någon konstig föreställning om att barnkalaskulturen kanske inte fanns här. Kanske man klädde upp barnen och gick på restaurang med familjen eller kanske man bara firade med närmaste släkten?

Nu har tjejerna i alla fall hunnit vara på en hel del kalas, så vi vet att det är ungefär som i Sverige. Ganska upphaussat, en himla massa ståhej och socker. En del har haft kalas hemma. Några med inhyrda aktiviteter som hoppborg, flytande jättebollar eller ansiktsmålning.

Tre pyjamaspartyn har det också hunnit bli! Sverker och jag tyckte det var en stor grej, att våra barn skulle övernatta i ett portugisiskt hem utan oss, men det är nog så att det bara är vi föräldrar som tycker att det skulle vara mer främmande och kanske lite läskigare än att sova över hos en svensk familj. För barnen är det ingen skillnad tydligen! De vill vara med sina kompisar helt enkelt, och är tillräckligt stora för att klara att sova borta. I Sverige eller Portugal spelar ingen roll!

Andra har kalas på kalaslokaler / lekställen, som det finns ett antal av här. De har nog hunnit vara på fyra olika sådana. Det är ju praktiskt när man inte har plats hemma! Vi hade några sådana kalas i Sverige vi med, under de åren vi bodde på 30 kvadrat, och vi var inte de enda som tyckte det var en smidig lösning. Det finns alltså här också!

Några skillnader mellan kalasen här och kalasen i Sverige har jag ändå noterat. Här står det ofta en buffé uppdukad där barnen får gå och ta för sej av allt möjligt under kalasets gång, medan man i Sverige minsann får vänta tills det är dags för fika. På buffén finns mest sötsaker förstås men också sandwichar, rissois, popcorn och annat plock. En mardröm förstås om man har kalaset hemma. Jag antar att man då får städa smulor och kladd och halvätet över hela huset efter kalaset. Många har dock buffén och hela kalaset i garaget.

En annan skillnad är att jag sett och hört att det anses helt okej att ge pengar i stället för present, vilket ju känns lite konstigt. Egentligen ganska bra, eftersom de ju ofta får något de redan har eller kanske inte kommer att leka med, men ändå.

Vi hade grubblat och gruvat oss ganska länge inför Jonnas födelsedag och hur vi skulle fira den. Hur skulle vi göra? De flesta här verkade bjuda hela klassen! Vi bestämde oss till slut för att bjuda alla tjejer i Jonnas klass och att ha kalaset hemma hos oss. Det skulle vi nog klara av! Jag hade bakat kanelbullar och chokladbollar och köpt en tårta. ( Någon måtta får det vara!) Ingen buffé, men lite minipizzor i början av kalaset och sedan fika mot slutet.

Vi hade planerat aktiviteter som dansstopp, dekorering av muffins, bus på studsmattan (som vi hade med oss från Sverige!) , bilder att färglägga, fiskdamm och visning av bilder (som vi lyckades visa på TV:n) från exotiska Sverige för att fylla de tre timmarna kalaset skulle vara.

Alla bjudna kom utom tre. Enligt Jonna hade en av dem sagt att hon kanske skulle komma, men det berodde på ifall hon klarade att sköta sej fram tills kalaset eller ej! Den andra hade enligt Jonna druckit för lite så hon var alldeles hes, och den tredje dök helt enkelt inte upp fast hon tackat ja.

Vi passade också på att bjuda hämtande föräldrar på glögg och pepparkakor (vi hade varit på möbelvaruhuset) och visa lite vinterbilder för dem med. De var väldigt fascinerade av bilderna men alla gillade inte glöggen. Någon tyckte det smakade som varm sangria. Ganska många lämnade koppen halvfull men någon skulle skulle ta en tur till möbelvaruhuset och skaffa ett par flaskor till jul. Sa de i alla fall.

Det gick riktigt bra att ha kalas i Portugal tyckte vi, och Jonna var supernöjd. Trots det kan vi inte riktigt slappna av, för Frida har större planer för sitt kalas i januari! Hon vill absolut bjuda hela klassen, 24 barn, OCH ha pyjamasparty för dem som vill sova över…