Folk ska inte tro att det är någon jäkla semester att åka till stranden

Nu är nog många tillbaka i vardagen och minns lata dagar i hängmattan med vemod.  Här är det så många veckor kvar tills sommarlovet är slut att jag inte ens vet hur många, men jag gissar på fyra. Tro för den skull inte att vi ligger på latsidan! Tvärtom! ”Slit och släp! Folk ska inte tro att det är någon jäkla semester att åka till stranden”, brukar Sverker säga när vi efter mycket om men valt strand efter konstens alla regler (se nedan), stuvat in allt som kan behövas i bilen inklusive hund och barn, letat efter någons solglasögon, svurit och  beskyllt någon för att ha slarvat bort dem, hittat dem (på skallen), övertalat barnet som vaknade på fel sida och inte ville åka till stranden men som kommer att vara först i vattnet och sedan vägra åka hem fast det är kväll, svettats i bilen som har trasig AC igen, hittat parkering, släpat ut hela bohaget (se nedan) till lämplig plats på stranden och smörjt in alla utom hunden med solfaktor, inte att förglömma!

Med hela bohaget menar jag minst fyra surfbrädor och en skimboard, tre parasoll, fyra våtdräkter, cyklop, snorklar och harpun, kylväska med lunch och mellis och fem liter vatten och så kassarna med handdukar, badkläder, solskydd, solhattar, förbandslåda, tröjor, böcker, racketar och boll och annat bra-att-ha.  När man väl är på plats är det i alla fall värt det, om man har med sig allting och om man valt rätt strand vill säga, och det är en hel vetenskap för sig.

En sak som man måste ha koll på är tidvattnet. Jag har ju skrivit om stranden som försvann och kom tillbaka igen. Riktigt så dramatiskt är det som tur är inte hela tiden, att stränder plötsligt försvinner helt över en natt, men nästan. Samma strand växer och krymper flera meter i takt med tidvattnet, som växlar med intervaller om cirka sex timmar. På en strand där det är gott om plats på förmiddagen kan man få tränga ihop sig på bara någon liten remsa när det blivit högvatten.

 

 

Havets humör ändrar sig också från dag till annan. Där man kunde vada ut i stilla kristallklart vatten ena dagen får man bada med livet som insats om havet är på sitt farliga humör nästa dag. Eller egentligen får man inte bada alls eftersom det är röd flagg då vilket betyder förbjudet att bada .

 

 

Till havets nyckfullhet tillkommer faktorer som väder och vind. Dessa får man inte får underskatta fast väderleksrapporten lovar 30 grader och sol vecka ut och vecka in. Här finns nämligen ett antal mikroklimat som inte syns i väderleksrapporten.

Ett par dagar i veckan får man räkna med hårda vindar på Guincho på grund av lokal termik som gör vindsurfare och kitesurfare glada och blåser bort solbadare och deras strandparasoll. Jag ser ofta badturister iklädda bikini och inställda på en dag på vackra Guincho cyklandes på gratis lånecyklar från ett vindstilla Cascais ge upp och vända om på grund av kall motvind i kulingstyrka från bergen. En del trampar envist på en bit förbi fyren vid Cabo Rasa men vänder när inser att de kommer att bli sandblästrade om de fortsätter. Tillbaka till ett vindstilla Cascais, fem kilometer därifrån.

 

 

Ett annat mikroklimat gör att stränderna närmast norrut täcks av dimma med jämna mellanrum. Gränsen går nästan exakt vid kommungränsen mellan Cascais och Sintra. Stekande sol i Cascais, dimma och uppåt 15 grader svalare bara någon kilometer norrut. Folk från byarna norr om molngränsen hälsas ofta med fraser som ”Har ni hittat ut ur dimman?” eller ”Välkommen till sommaren!” när de dyker upp i i vår mycket soligare by, onödigt påpälsade.

 

 

Så här i augusti måste man också ta med folkfaktorn i beräkningen. Det är nu det är som trängst om saligheten här. Portugiserna är lediga och turisterna som allra flest just i augusti. (rim!) Är man för sent ute på dagen riskerar man att få leta parkering länge och långt från stranden. Det har hänt att vi tänkt oss till den närmaste stranden och upptäckt att folk har parkerat ett par kilometer längs vägen mer än halvvägs upp till vårt hus. Då vet man att det är en lördag eller söndag i augusti om man inte visste det innan. När man väl blivit av med bilen och släpat sig och bohaget till strandremsan, kanske behövt gå flera gånger i värmen för att få med och allt man prompt skulle släpa med sig så kan det förstås vara väldigt trångt mellan handdukarna och hög kisshalt i vattnet också.

 

 

 

 

Barnen har lärt sig att fråga inte bara vilken strand vi ska till utan även att ställa kontrollfrågor gällande om det kommer att vara hög – eller lågvatten och om det kommer att vara blåsigt eller inte innan de godkänner badplanerna för dagen. Den strand som var perfekt igår kanske inte är värd besväret nästa dag. Det har vi lärt oss. Det gäller att kolla upp alla faktorer för att välja rätt strand och rätt utrustning. Att packa rätt är minst lika viktigt som att välja rätt strand, och ofta innebär det att ta med sig rubbet och lite till utifalll. Vad kan vara mer irriterande än att åka till stranden med surfbrädor och så är det platt och perfekt för snorkling. Bäst att ta med allt  x4, och då blir det en hel del att släpa på.

 

 

 

 

Det är alltså inte bara att ta badbollen under armen och åka iväg. Faktum är att det är så svårt och jobbigt att åka till stranden att den del inte gör det. Senast idag var en väninna här och lämnade av sin dotter och småpratade lite och jag trodde jag fattade fel när hon sa att de inte varit på stranden en enda dag hittills i sommar. Sanden, vinden, kallt i vattnet, stora vågor, ingen skugga, listan på hinder och obehag som förknippades med stranden var lång. Jag höll också nästan på att smälla av när jag läste på bloggen Sol som Sol (hej Emma!:) om en svensk familj i Spanien att de inte varit på stranden på hela (halva sommaren).

Oss kan i alla fall inget hindra från att åka till stranden. Vi framhärdar med nästan religiös övertygelse att det trots allt nästan är meningen med livet att åka till stranden. Vi fortsätter envist och oförtrutet att åka till någon av alla favoritstränder var och varannan dag, men först efter att ha konsulterat Beachcam och tagit med allt från surfabilitet, sikt och tidvatten, mikroklimat och termik och veckodag i beräkningarna för att inte bli besvikna. Ofta kommer vi hem så utmattade att vi knappt orkar skölja våtdräkterna, hänga upp handdukar och badkläder, duscha av hunden och allt efterabete som ingår och ibland behöver vi  faktiskt en eller två vilodagar innan vi orkar göra om det.

 

Nej, folk ska inte tro att det är någon jäkla semester att åka till stranden, som sagt, men någon måste ju göra det och det verkar vara vi.

Mer från oss och stränderna snart!