Fotbollsfeber i Portugal!

Egentligen är det väl alltid fotbollsfeber i Portugal. Alla håller på, eller ”är från” i direktöversättning, sitt Sporting eller Benfica med samma passion året om känns det som. Jag tycker alltid det springer omkring folk på en grön plan på TV-skärmen på fik och sociedader. Fotboll är viktiga saker för portugiser jämt, men särskilt nu förstås. Just nu är det nästan religiöst!

 

Roliga memes om Portugals framgångar i ”O Euro”som de kallar den här. På portugisiska.

Jag skrev ju ganska nyss att jag är helt ointresserad av fotboll, men man kan inte gå opåverkad av den stämning som råder i Portugal nu. Det är bara att erkänna att jag smittats av den portugisiska fotbollsfebern. Det gick liksom inte att värja sig!

Jag missade i och för sig helt den första matchen där de spelade oavgjort mot vikingarna men den andra gick inte att missa fast vi var i Costa Caparica och inte hade en tanke på fotboll när det var dags för Portugal att möta Ungern. Det strömmade folk i Portugals färger från alla håll och snart syntes det över hela Caparica att det sprangs runt på den stora gröna planen på stora skärmen. Jag hade nog inte gått dit om inte mina fotbollsintresserade föräldrar varit med men som det nu var hamnade vi där. Och det var såå spännande.

 

Roligast var det när den lilla senige brunbrände mannen i bar överkropp hoppade upp och satte sig runt midjan på en annan gubbe av glädje över något av målen. Och när alla kastade ölmuggarna i luften och jublade över nästa och ingen blev arg fast alla fick öl på sig. Vid ett tillfälle hörde jag någon tjoa Woooooaa ganska gällt alldeles i närheten av oss och insåg till min förvåning att det var jag. Då visste jag att det var kört. Jag hade smittats av fotbollsfebern!

 

Det blev ju bara oavgjort men huvudsaken var att det skulle bli fler matcher! Sedan var vi hungriga. Av bara farten såg vi också matchen där Sverige blev utslagna, då vi hamnade på en restaurang där kyparen efter att han upptäckt att vi var svenskar flyttade in oss till TV:n inne i restaurangen. Det var ju inte lika kul, men huvudsaken att Portugal gick vidare!

 

 

Nästa match var jag väldigt bekymrad över. Den krockade nämligen med att Marchas Populares skulle marschera och dansa i vår by. Hur skulle de lösa det? Och hur skulle vi lösa det? Vi ville ju se både och! Det blev så att vi såg matchen Portugal-Kroatien hemma och stängde av så fort det var klart att det slutat med oavgjort, och gick sedan in till byn och hoppades att de hade väntat med att börja dansa tills matchen var slut, och det hade de förstås.

 

Men varför började folk i baren att tjoa som galningar i slutet på första gruppens dans? Till och med de som dansade sträckte upp armarna i luften och tjoade. POORTUGAAL! Hojtades det och kastades det inte lite ölmuggar i luften också? Hörde det till marschen eller? Nej, det hörde ju till matchen!

Tittade man riktigt noga såg man den gröna rutan i baren där i hörnet bakom dansarna, där matchen fortsatt i förlängning efter att vi, ivriga som vi var att inte missa dansandet stängt av TV:n och gått in till byn, och där i rutan gjordes det avgörande målet mitt i den första dansen! Inte undra på att vi mest såg ryggarna på dansarna, de tittade ju på matchen medan de dansade!

Jag fattar inte hur de kunde börja med marschandet innan matchen var avgjord, men det är tydligen inte bara fotboll som är viktigt i Portugal. Hade man bjudit in folk från en massa grannbyar att dansa i den kalla vinden som ofta rasar genom vår vindby på sommarkvällarna och självklart gjorde det just denna kväll också så kunde man inte skjuta på programmet hur länge som helst. En timme kunde man ge matchen, men inte en och en halv. Kanske tänkte de för en gångs skull på att det skulle bli sent för barnen annars, eller så frös de.
Snopet men så kan det gå när man ska göra sig till och vara så portugisisk att man ska se både fotbollen och marchas populares och är utböling och inte har koll. Efter att matchen var avgjord strömmade det till mycket mer folk från alla håll i byn. Folk som sett klart matchen hemma eller var de nu såg den och nu ville se dansarna och fira med alla andra.

 

 

Quaresmas mål i förlängningen (det som vi missade) gav upphov till en hel del postande på facebook, med anledning av att han är cigano, zigenare. Portugisiskan innehåller tydligen en del inte helt PK uttryck som passade perfekt i sammanhanget.

 

 

Den fjärde matchen hade jag tänkt se på någon av sociedaderna, kanske med portugals färger på kinden eller så och en öl i handen, men bara en halvtimme innan matchen startade fick jag besked om att jag skulle börja jobba om fyra dagar och samtidigt fick jag veta att vi blivit med hund. Efter den dubbelchocken kom jag inte iväg någonstans utan missade faktiskt till och med de två första målen, men sedan sjönk jag ned i soffan och såg klart matchen till slutet. Med förlängning. Och straffsparkar.

 

Alldeles ensam om man inte räknar lilla tigerkatten som snällt höll mig sällskap. Där satt jag höll med händerna framför ansiktet och kikade mellan fingrarna för att det var så spännande med straffsparkarna att jag knappt vågade titta. Tigerfröken tittade förvånat på mig när jag skrek rakt ut sju gånger i rad. Varannan gång ett glatt Wooo och varannan ett besviken Näääää. Och så vann vi!

De andra var ute med hunden. Hunden? Ja, den får jag berätta om en annan gång.

I kväll ser jag nog matchen i soffan igen, trött som jag lär vara efter min tredje dag på nya jobbet, pendlar som jag gör till Lissabon och allt, och i morgon ska jag ju upp och jobba igen! Nytt jobb, ny hund och Portugal till semifinal i fotbolls-EM. Här i Bortugal händer det grejer!

I nästa inlägg blir det nog fiskarhustruns farväl i alla fall och sedan kanske jag berättar om hunden som jag förresten ville döpa till Quaresma eller Ronaldo… men det fick jag inte för de andra. Och jag ska berätta mer om jobbet! Snart! Jobbet eller hunden eller fiskarhustrun först?