Fredagsmys verkar inte alls vara heligt här. Antagligen finns det inte ens. Hyllorna med Tacos och diverse tillbehör lyser med sin frånvaro. (Tur att vi inte gillar Tacos!) Föräldraföreningen bjöd för andra året i rad till möte en fredagskväll klockan halv tio. Igår kväll.
Jag har fått höra att föräldraföreningen i vår by är mycket aktiv med att ordna saker för barnen som utflykter och fester, samt att de uppvaktar kommunen med krav på förbättringar i skolmiljön. I somras fick skolan ny el dragen tack vare dem, så propparna slipper gå hela tiden när de har värmen på. De har också sett till att klassrummen har smartboards, fast det verkar inte som om de används. De ordnar även utflykter och annat kul för barnen varje läsår.
Uppslutningen var inte sådär jätteimponerande. Vi var nog bara 20 där. Kanske myser de lite ändå, folk? Jag gissar annars på att anledningen till att de inte kom var att på dagordningen som annonserats via ett anslag på skolans hemsida stod att föräldraföreningen behövde nya aktiva föräldrar i styrelsen. Medlemmar är i stort sett alla, alla som betalar 4 Euro per barn för att vara det, har jag för mej. Aktiva i styrelsen behövs det fjorton och varje år försvinner ju några när deras barn går ut fyran och börjar femman i Cascais. Här i byn har vi bara Escola Primaria, motsvarande lågstadiet, fast här är det år 1-4. Så nu behövde styrelsen påfyllning.
Jag visste om detta, och i år tänkte jag att jag kan ju faktiskt vara med om någon frågar. Det kan vara nyttigt för mej. Men bara om jag blir tillfrågad! I fjol blev jag tillfrågad, inför alla, och när allas blickar vändes mot mej sade jag på grammatiskt felaktig portugisiska och med dåligt uttal ”När jag kan förstå portugisiska”, (jag hade inte lärt mej konjunktiv i futurum) och det verkade de godta som ett nej.
I år när alla blickar vändes mot mej sade jag med lite bättre uttal ”Ja i år förstår jag i alla fall vad ni säger. Om ni har tålamod med min portugisiska kan jag vara med och hjälpa till, men inte om jag ska skriva eller prata med kommunen”. (nu med oregelbundet konjuntiv i futurum och allt! och med lite bättre uttal) De skulle ha tålamod och jag skulle varken behöva prata med kommunen eller skriva, utan mest hjälpa till med Maguston (som jag skriver om när det är dags) och julfesten. Det kan jag nog. Alla tittade uppmuntrande och vänligt på mej, så det kändes ganska bra.
Jag brukar undvika dylika uppdrag, men det är skillnad nu när jag har tid och inte känner mej tyngd och stressad av jobb, och dessutom tänker jag att jag kan få ut något av det hela genom att delta. Kanske jag blir bättre bekant med de andra föräldrarna och lär mej mer om hur det funkar här. Om inte annat blir det nyttig språkträning.
De hade inte så lätt att fylla platserna i styrelsen då folk sade att de inte hade tid, någon jobbade alla dagar utom söndag, någon jobbade kvällar och allt vad det var. Och alla möten är tydligen ”mitt i fredagsmyset” eller vad nu folk brukar göra här istället, så nu ser jag fram emot (?) att tillbringa några fredagskvällar ihop med föräldraföreningen! Redan nästa fredag drar vi igång.
Representant för utbildningsansvariga är jag ju redan, men det har jag fortfarande inte hört något mer om upp vad det innebär.
Under föreningsmöteskvällen fick jag också en inbjudan att bli medlem i ”A Sociedade Familiar Recreativa”, men det berättar jag mer om i nästa inlägg. It´s complicated!
Pingback: En portugisisk fight club – Bortugal
Pingback: Bortugal | Den sociala årstiden