Så var det dags igen för den fjärde barnevalen vi haft det stora nöjet att uppleva sedan vi flyttade hit. Två av dem har redan dokumenteras noggrant här på bloggen, och ärligt talat är de ju ganska lika varandra så nu riskerar det att bli lite tjatigt här, men jag tar den risken. Jag skulle nästan kunna ta bilderna från ett tidigare år utan att någon märkte det tror jag, men jag har ju färska bilder så jag använder väl dem.
Det hela går alltså ut på att alla byskolans barn klär ut sig efter intresse och förmåga och ambitionsnivå, eller kanske rättare sagt föräldrarnas intresse och förmåga och ambitionsnivå och promenerar från skolan igenom hela byn ned till gammeldagiset och sedan tillbaka till skolan, under bevakning av några representanter från Guarda Nacional da Rebública, lärarna och några föräldrar. Vi till exempel.
Vår ambitionsnivå i år var ganska låg: Frida fick ha förra årets karnevalsdräkt med framtidstema och så sponsrade vi halva Jonnas piratdräkt eftersom hon vuxit ur fjolårets karnevalsdräkt. Eftersom hon valde en så dyr dräkt fick hon betala halva själv med julklappspengar.
Ambitiösare än så blev det inte eftersom vi lagt ned en hel del energi på karnevaldräkterna till den riktiga stora karnevalen som går av stapeln idag. Den får jag berätta mer om en annan gång, med risk för att bli tjatig även där.
Det som var speciellt med detta års barneval (förutom att Tuxa var med) var att det var Fridas sista. Nästa år kommer hon inte att gå i byskolan längre eftersom det bara är en Escola Primária (motsvarande F- 4 skola.) Det känns redan lite vemodigt och nervöst att tänka på att hennes tid på byskolan snart är över och hon ska gå på den stora skolan i Cascais där det finns klungor av stora ”barn” som står och röker vid grinden och säkert ännu värre saker också.
Hon är näst näst äldst på byskolan eftersom hon började med svensk skolstartsålder och det bara är två barn i hennes årskurs fyra som gått om. Däremot är hon kortast av tjejerna i klassen, och antagligen kommer hon att vara en av de minsta eleverna på den stora skolan. Och åka skolbuss till skolan. Det är nästan hisnande och lite läskigt att tänka på, men det går säkert bra det med.
Hon var ju bara en tvärhand hög när vi kastade in henne i årskurs ett bland alla portugisiska barn (som också då var längre än henne fast de var ett år yngre) nästan helt utan kunskaper i portugisiska, och det gick ju bra ändå. Man växer med utmaningar, fast kanske inte alltid i centimeter, det vet ju jag som bara är 159 (komma fem) lång men inte känner mig så liten på jorden för den skull.
Jonna, som är längre än storasyster och bara går i trean har en barneval till att se fram emot! Alltså har vi det också!
Om tidigare barnevaler här
Inget ont om dina bilder eller så, men det du skrev i början om att ta gamla bilder fick mig att tänka på, att precis det kan man göra med studentrepen i lokaltidningen. Eller inte bilderna, det är ju dem folk kollar på, utan återanvända texten. År efter år.
Ja det blir ju lite så, Casa Annika! Fast det är nytt tema varje år (på karnevalerna alltså). Men ibland känns det så i alla fall, både med text och bilder, att man skulle kunna återanvända. /Åsa
Det är så mycket som händer i er lilla by, himla mysigt ser det ut, må jag säga!
Världens bästa by antagligen, Marie! Just ni i karnevelstider känns det verkligen händelserikt!/Åsa
Jag tänkte också på hur lik Frida är dig och Jonna är Sverker! Både utseende och längdanlag antar jag då? En till sak jag tänkte på, nyckelpigan kliade sig på ryggen på varenda bild hon var med på. :))
Det var uppmärksamt, Gloria! Och det är nog sant det där med längden också. Sverker är i och för sig inte så lång med svenska mått mätt, men det finns längd i hans släkt. /Åsa
Ja, jag tänkte exakt samma sak, en av varje förälder. 🙂
Kanske märks det mer ju äldre de blir, Marie!/ Åsa
Jag tror jag såg minst tre i centrala Lissabon också, fast med mer trafik, fler poliser och ingen som brydde sig. Men lika gulliga.
Vad roligt att du fick se lite barneval också! Hoppas du får se lite storkarneval också, Onevikinggirl!!/Åsa
Imorgon, 15.30, Castelo! Wohoo!
Castelo? Det får jag kolla in sedan på din blogg vad det var, Onevikinggirl!
Så fint att dina flickor fick börja i en helt vanlig byskola och få så många kompisar. Gick ju själv Svenska skolan i Parede på den tiden men då blev det ju bara svenska kompisar där många bara var på kontrakt i 3 års perioder, samt att jag under de 5 åren åk 2-6 inte hade några portugisiska kamrater. Den skolan var heller ingen garanti för att inte röka då vi rökte som borstbindare vid 12-13 års ålder. Är nyfiken på vilken skola Jonna skall gå till i Cascais då jag har ett barnbarn i Brasilien som eventuellt vill flytta till Portugal och bo med oss. Känner inte till något om skolorna i Cascais mer än att det är höga avgifter på de betalda. / Tack för din fina blogg
Varsågod, Claes! Vi är inte säkra än på var Frida ska gå, men i Cascais blir det väl, och på en statlig skola. Vi har ju goda erfarenheter av detta hittills, och som sagt så var det en perfekt start att komma in i en lite byskola och få portugisiska kamrater från början! /Åsa
Vad roliga ni är med alla utstyrslar, karnevaler och uppträdanden!
Och plötsligt såg jag vad lik Jonna är Sverker och Frida är lik dig. Det har säkert varit så hela tiden men jag har liksom inte tänkt på det.
Hoppas nu att Jonna inte är dålig idag, det vore ju så typiskt! Men å andra sidan s¨har ni väl snart någon karneval igen? Det verkar inte så långt emellan dem hos er, lite som det är ferior hela tiden i Spanien, varje stad med självaktning har sin egen.
Ja, Emma jag hoppas hon pallar vara med åtminstone en av karnevalsdagarna, den lilla Jonna. Hon som kanske är lik Sverker. Att Frida är lik mig är det många som säger. /Åsa
Det finns en sådan glädje och omsorg om barnen! Jag blir glad av att läsa om detta…!!
Jag blir också glad av att se detta, Aake och det är roligt om jag lyckas sprida glädjen vidare! /Åsa
Söta flickor som ser ut att trivas! De verkar klara alla förändringar på ett bra sätt, nya skolan lär inte bli något problem. Konstigt nog klarar barn mycket mer än man tror om man inte överbeskyddar dom.
Så tycker jag också att det verkar vara, Susanne! D/Åsa