Golfsäsong i Bortugal: Min karriär som golfcaddie

Det är ju nästan slöseri att bo där vi gör och inte spela golf. Det har vi fått höra från släkt och bekanta som spelar golf. Det ligger inte mindre än sex finfina golfbanor på birdieavstånd från vår by. Eller kanske jag överdriver lite. Inte vad gäller antalet, men avståndet. I och för sig har jag ingen vidare koll på termerna men en birdie kan knappast vara en dryg mil lång. Det är ju längre än en hel bana. På golfbilsavstånd ligger de i alla fall! Inte för att vi har någon golfbil, eller bryr oss nämnvärt om golf mer än de gånger vi har besök som gillar att golfa. Det har vi haft nu i januari.

Svärmor kanske inte var överförtjust när hon fick veta att vi skulle emigrera med hennes barnbarn och allt, men tog det med ro. ”Så som ni är får man väl vara glad att ni har bott i närheten så pass länge som ni gjort!” var kommentaren. Sverker har ju fastnat i flera länder under sitt liv och hon förstod ju snart att jag var likadan. Hon trodde nog aldrig vi skulle komma hem från den där Asien-Australien för 20 år sedan ens.

Lite plåster på såren är det nog i alla fall att hon kan spela golf mitt i vintern när hon är här och hälsar på oss. Nu har hon varit här ett par gånger, och spelat alla närliggande banor, en del både en och flera gånger.

Jag, som aldrig satt min fot på en golfbana och trodde green var en färg och tee en felstavad dryck bestämde mig en vacker dag för att följa med och se vad det handlade om, med betoning på se. Spela tänkte jag inte göra, men jag kunde ju dra vagnen, förlåt trolleyn, och få en promenad och lära mig något nytt.

Det är ju väldigt grönt och fint och prydligt med golf och lite omväxling från mina vanliga promenader i mer otämjd natur. Jag väntade mig nästan se teletubbies komma skuttande nedför någon av den välansade kullarna!

Spela vill jag som sagt inte, men när jag gick där funderade jag lite på en karriär som golfcaddie. Golfare kan bo i vårt gästrum eller någon annanstans, jag kan boka banor och skjutsa dem till en ny bana varje dag i sex dagar och dra trolleyn om de vill och se till så de inte går vilse mellan hålen. Bjuda på after-golf lunch vid poolen! Fast det är förstås inget man gör ideellt, om det inte gäller svärmor.

Jag kom till och med på en slogan att marknadsföra konceptet med: Bortugal för golffrälsta – your Fairway to Heaven, fast när jag googlade på det var det redan taget, det där med fairway. Det var både en bok och en film om en Spiritual Golf Retreat i Skottland. Men ändå! Ge mig ett bud så kör vi!

Bara jag slipper ha golfkläder. Det känns inte som min stil.

Nu har jag i alla fall rätt bra koll på golfbanorna och termerna som används inom sporten. Jag vet vad tee och green och par och fairway är och vilken av klubborna som är puttern och vilken som är rescue-klubban. Jag kan kratta en bunker. Jag har inte slagit ett enda slag själv och har inga planer på att göra det heller men jag kan gott tänka mig att gå med fler gånger.

Nu har golfbesöket åkt hem för denna gång. Allt gick hur bra som helst fram till den sista golfrundan. Där höll vi på att gå vilse i den gröna pannkakan. Just den här golfbanan hade man ändrat på, så hålen inte låg i ordning. Vi fick en karta över banan med hålen i den ordning de var förut, och inte hade man brytt sig om att skylta om. Hade man förklarat hur det låg till i receptionen hade jag sluppit springa och jaga gubbarna på fyrhjulingar som skötte gräset för att fråga dem vilket nästa hål var och var det låg.

Vi kom runt till sist, men jag tror nästan jag ska göra det hela till en övning i portugisiska och skriva ett mail och klaga. ”Exmos Senhores, venho por este meio contactar-os para fazer uma queixa… ”(Eller något sådant! Jag får jobba lite på det!) Jag klagade i receptionen, men de tyckte tydligen vi borde ha räknat ut på egen hand att man skulle börja på hål 11 och komma i mål på hål 9. Hade inte du varit med hade jag irrat runt där än, sa svärmor, så då gjorde jag ju till och med lite nytta, utöver att jag drog trolleyn.

Lite sugen på att prova minigolfbanan blev jag också!

PS. Om det inte kommer några fler inlägg efter detta så överlevde jag inte pyjamaspartyt. Det kommer (minst) 20 barn och tio ska sova över…