Här finns kattfik i Lissabon!

”Aqui há gato!” heter fiket som vi prompt skulle till efter att ha läst om det någonstans, jag minns inte var. Om man skulle översätta det ordagrant till svenska skulle det bli ”Här finns katt” men den egentliga betydelsen översätts bättre med ”Här ligger en hund begraven” vilket kanske inte skulle vara ett lyckat namn på ett kattfik, för det är vad det är. Ett café med katter i. Ett fik för folk som har svårt att få något i sig om det inte finns en katt i närheten, eller för folk som behöver både näring och närhet, eller något sådant.

 

 

Man kan tycka att just vårt behov av att klappa katter medan vi dricker kaffe borde vara mättat för en livstid minst, med tanke på att vi hemma hos oss knappt kan sätta oss ned utan att se efter om det ligger en katt där först. Om vi lyckas med det är risken överhängande att det kommer en katt och lägger sig på oss eller biter oss i tårna eller slickar oss i örat eller så istället. Vore det då inte skönt att för en gångs skull få fika ifred? Tydligen inte!

 

Nu åkte vi ju inte enkom in till Lissabon för att klappa katter och dricka kaffe, utan vi hade ju ärende till svenska embassaden bara någon gata därifrån, och snart har vi ärende dit igen då vi ska hämta ut passet vi beställde sist. Det känns som att det kommer att bli en fika med katterna på kattfiket då med! Det var lite som att fika i någons vardagsrum. Typ vårt eget. Eller någon random crazy cat lady. Väldigt hemtrevligt och avkopplande, och mycket fräschare än man kanske skulle kunna tro om man har fördomar mot folk som huserar lite för många katter för att det ska kunna anses normalt.

 

 

Vi åt soppa och toast med dryck och kaffe, väldigt prisvärt, fräscht och gott. Om man vill kan man fika i den kattfria avdelningen också, och bara titta lite roat eller kanske rentav nedlåtande på katterna och de löjliga kattälskarna på andra sidan glaset. Eller fika där trots katterna, med ryggen vänd åt eländet som någon gjorde, vilket väl borde vara ett bra betyg på fikakvaliteten.

Kanske inte något för alla, men en genial idé tyckte i alla fall hela vår familj och de två andra paren som fikade i kattrummet när vi var där. De klappade, lyfte upp och kelade och pratade bebisspråk med katterna och fotade dem som om de vore utrotningshotade djur. Precis som vi (gjorde). Kanske hade de inga katter hemma, stackarna, tänkte vi. Eller så hade de huset fullt, precis som vi. Man vet inte, men kattälskare är utan tvivel ett släkte för sig.

 

När jag tänker efter har vi ett annat favoritfik på närmare håll där det också går omkring katter, fast utan att man har det som koncept. Kanske tipsar jag om det också, om det verkar finnas intresse. Eller bara ändå när den andan faller på.

Undrar om det finns fler kattfik därute? Säkert i Japan, men i Sverige? Ja, det verkar finnas lite varstans ser jag när jag googlar. I Italien och London, men också i Åkeshov och i Malmö. Kanske finns det ett nära dig? Tjejerna började i alla fall genast spåna om att öppna ett kattfik i byn där vi bor. Typ hemma hos oss. Eller varför inte ett hundfik? (Eh. Därför att hundar skäller, luktar och är bråkiga?)  Det borde i alla fall vara ett bra sätt att finansiera hem för övergivna katter, tänker jag. Kattfik. En bra idé, eller vad tycker ni?

 

 

 

Var det ligger? I Lapa ligger det förstås. Var annars? Kanske inte den sorts fik ni hade väntat er att jag skulle tipsa om, men – vad hade ni väntat er? 😉