Det är väl min åttonde skulutflykt eller så nu? Förra tisdagen fick jag följa med både Fridas och Jonnas klass till ett miljöcenter som låg vid havet halvvägs in till Lissabon. Jag missade min språkkurs den dagen men tyckte det var värt det, för allra mest lär man sig ju när man är mitt i språket hela dagen, och det är inte varje dag jag är det. Vissa dagar, om jag inte har kurs eller ärenden ute i samhället varken pratar eller hör jag portugisiska alls utom kanske några ord vid grinden när jag lämnar och hämtar barnen på skolan och några bom dia och boa tarde till tanterna och gubbarna jag möter på vägen, och det är ju inte så utvecklande språkmässigt. Jag brukar i och för sig passa på att prata mycket med folk jag möter på vägen, särskilt tanterna är väldigt pratglada, och med andra föräldrar vid skolgrinden, men nu blev det en hel språkbadsdag. Sådana är nyttiga!
Jag fick känna mig både som lärare och elev under dagen. På bussen på vägen dit var det jag som blev tvungen att ryta i att de skulle lugna ned sig och vara tysta. De blir ju så uppspelta när de ska på uflykt. Fröken Isabel som är Jonnas fröken var förkyld, hade ont i huvudet och tappat rösten men hade släpat sig till jobbet för att de skulle kunna göra utflykten, men ryta kunde hon inte, så då fick jag använda lärarrösten, och det har jag aldrig gjort på portugisiska förut. Det funkade. De blev tysta! I tio sekunder ungefär. Sedan var de igång och sjöng ramsor igen.
Under själva studiebesöket fick jag nog lära mig lika mycket som barnen lärde sig. Vad växternas olika delar heter, vilka växter som smakar salt och vilka som doftar citron och vilka som är utrotningshotade och vilka som är viktiga för att deras rötter hjälper till att hålla ihop kusten och sanden, och vad de heter allihop. Jag fick också veta att den här växten som vi har i trädgården som börjar få knoppar nu heter Aloe Vera de Natal, alltså Jul-Aloe Vera. Det är alltså därför den blommar så rött och fint till jul, eller kanske tvärtom, att det är därför den heter så.
Jag hann cykla hem och äta lunch innan det var dags för utflykt med Fridas klass, som jag trodde skulle bli en repris så jag kunde glänsa med mina kunskaper från förmiddagen, men nu hade de bytt tema helt. Nu skulle vi lära oss hur vi kan rädda haven och fisket. Jag hoppas verkligen att vi kan det! Jag ska aldrig fiska med finmaskiga nät, aldrig släppa ut olja och aldrig kasta skräp i havet eller på land för den delen för till slut hamnar det i havet alltihop.
Jag blev väldigt stolt och förvånad när Frida var den enda i klassen som visste vad sjöborrebollen var ; ”ett skelett av en havsigelkott”, och att hon visste vad den hette – på portugisiska! Jag förstår bara inte var hon lärt sig det om ingen annan i klassen visste och inte jag heller, och nu när jag skrev detta hade jag glömt ordet och måste fråga henne igen. Ouriço do mar – havsigelkott! sade hon med en suck och det där tonfallet som betyder ”Vet du inte ens det?” Nu ska jag komma ihåg det! Ouriço do mar!
Ser redan fram emot nästa utflykt!
Andra skolutflykter jag skrivit om: teater, fästningen, Kidzania och parken
Pingback: Bortugal | Kan man tävla i gott uppförande?
Här i Norge heter det kråkebolle, det tycker jag är gulligt. Och nu när jag googlade så lärde jag mig att man på norska också kan säga sjöpiggsvin/sjöpinnsvin (altså havsigelkott).
Både Kråkebolle och sjöpiggsvin var ju gulligt! Piggsvin visste jag inte att det hette på norsk! :)/ Åsa
Havsigelkott var ett himla bra namn!
Ja visst är det, Marina! Havsborre tänkte jag först på svenska, men det är ju fel. Det låter som havsabborre!
Lärde mig en gång att för att kunna ha en kommunikation på engelska måste man behärska ca 25 000 glosor?+ lite gramatik.
Är imponerad av flickorna och dessa tidiga språk kunskaper. Finns det någon liknande teori om pt?
Det borde vara samma på alla språk. Aake! (undrar hur många jag kan?!)
De är helt fantastiska på att suga upp kunskap, tjejerna! För övrigt är jag lite impad av alla ungar i den portugisiska skolan. Kanske är de svenska ungarna duktiga också, vad vet jag, men ibland undrar man ju hur det hinns med någon inlärning mellan allt stoj och rabalder 😉
Ja de verkar inte ta någon större skada av att det ställs krav och att det blir konsekvenser om man inte sköter sig här, Freedomtravel-Helena! Det verkar trivas och tycka om sin skola och lära sig mycket! / Åsa
Jag plöjer din blogg ska du veta. Vi har planer på att flytta till Cascais med vår lilla son om ett år eller så. Har lägenhet där. Dina inlägg är så inspirerande och intressanta att ta del av. Särskilt de om skolan. Det är den jag oroar mig mest för, näst efter jobbsituationen.
Vad roligt, Sara! Kan tänka mig att du plöjer då! Det skulle jag också ha gjort om jag hittat en blogg som min innan jag flyttade, det var så mycket frågor och oro. Och längtan. Jag var också mest orolig för skolan men det har ju gått över förväntan hittills i alla fall. Det finns ju ingen garanti för att de ska trivas i skolan bara för att de går i skola i Sverige heller, kan man ju tänka, och barn är väldigt anpasssningsbara sade folk till mig och de hade tydligen rätt (eller de flesta tyckte nog att vi skulle sätta dem i svenska eller internationella skolan, och att vi var lite galna men..) Man ska bara inte förvänta sig att det är som i Sverige. Det är annnorlunda men inte nödvändigtvis sämre. Jobbsituationen ja. Den är inte så lätt. Önskar er lycka till med allt och hör gärna av dej igen! / Åsa
Vilken spännande dag du och barnen verkar ha haft! De är precis som barnen i Sverige, så bra på språket att de blir tolkar för sina föräldrar ibland. 🙂 Hur länge har du läst portugisiska nu? Börjar du få språket flytande, eller skulle du behöva utsättas för mer portugisiska i din vardag för att bli det tror du?
Ja jag får känna mig som en invandrarförälder, Marie! Jag är ju det. Jag började med portugisiskan så smått med CD och appar och böcker för två och ett halvt år sedan ungefär men jag hann inte plugga så mycket innan flytten. Efter att vi flyttat ned tog det ett halvår innan jag började gå på språkskola hos Fátima, så i januari är det två år sedan. Två gånger i veckan. Ska skriva mer om hur det går för mig med språket snart! / Åsa