Så hör då också april 2021 till det förflutna, fast jag tyckte det var nyss månaden inleddes som ett dåligt aprilskämt med att vi inte kunde fira påsk i stugan. Sedan dess har det artat sig får man väl lov att säga och en massa spännande har hänt fast det inte märkts här på bloggen, där det varit tomt och tyst i april. Nu när månaden är slut har jag i stället så mycket som trängs och vill fram att jag inte vet var jag ska börja.
Eftersom jag inte riktigt kunde bestämma vad jag ville skriva om har jag börjat skriva om en massa olika saker som inte ryms i ett inlägg, som olika punkter i en sorts lista tänkte jag först. Det var som att öppna en kran! Där fanns månadens läsning, månadens nyhet, månadens vandring, månadens projekt, månadens beslutsångest och lite annat, men det får ju inte plats här alltihop. Bara den första punkten blev så lång att den räcker till ett eget litet inlägg. Här är den nu, den ganska långa första punkten om
Månadens framsteg:
Annandag påsk öppnade skolorna igen och barnen fick lämna sina skärmar och återse sina lärare och kompisar ”live”, eller i alla fall de delar av dem som inte skyms av masken. Det ena barnet levde upp lite extra i och med denna förändring medan det andra barnet kanske helst hade fortsatt hänga här hemma. Jag är ändå övertygad om att det är nyttigt för dem bägge att lämna hemmet och vara bland folk på dagarna, om än med mask. Detta skriver jag fast jag själv är glad att jag slipper vara bland folk hela dagarna och kan fortsätta jobba hemifrån, men jag är ju inte tonåring och har inte varit det på länge. Ett steg i rätt riktning! Framsteg och hopp!
En annan som gör små framsteg är Roxy, som jag nu går på hundskola med efter att han visat sig vara både rasistisk och misogyn. Han är aggressiv mot svarta hundar och sist vi var på stranden kissade han på en tik och sedan också på hennes matte, som visade sig vara svensk och tipsade oss om en tysk hundtränare i vår by. Av henne får vi nu lite hjälp med att hantera bråkstaken.
Bråkig. Vem, jag?
Japp!
Han är söt när han är snäll, men ibland skämmer han ut oss totalt. Så kan vi inte ha det!
Vi har börjat med små övningar som går ut på att jag ska vara mer bestämd och Roxy mer lyhörd. Sist fick vi beröm på träningen och annars går det också bra så länge vi inte möter svarta hanhundar och en grannfru som han verkar avsky.
En ganska dålig bild från ett filmklipp där Roxy visar framsteg och går slalom mellan däck utan att stanna och kissa på dem och utan att dra i kopplet. Gläds åt varje steg han tar i rätt riktning – den riktning jag vill! Små framsteg.
Gläds också över att allt börjar luckras upp igen och att se folk på uteserveringarna i byn. Plötsligt ser man folk som sitter och umgås över en öl eller en kaffe i solen, helt orädda, som om allt vore frid och fröjd i världen. Kanske har de fått vaccin, eller så har de bara bestämt sig för att det är dags att börja leva. Några vinkar till mig när jag kör förbi på väg till skolan för att hämta ett gäng barn varje kväll vid sjutiden när skolan slutar och när jag kommer tillbaka med sex barn i bilen vinkar de också.
Eftersom man varken kan dricka öl eller kaffe med masken på kan man för första gången på länge se folks ansikten. Och leenden! Hela vägen hem sjunger och skrattar och pratar barnen också. Det känns ändå lite som om saker lättar upp efter en lång dyster tystnad. Jag kostar på mig att känna så. Olyckskorpar kan fara och flyga!
Så långt blev det bara om den första punkten. Resten får jag fila vidare på imorgon för nu har jag kommit till en punkt där jag är väldigt hungrig och måste laga middag. Inget valborgsfirande blir det, men middag måste vi ha. Listan får fortsätta i maj som sagt, på något vis.
Avslutar med några strandbilder tagna på olika stränder, olika aprildagar:
Är dessa bilder verkligen tagna nu? Ja, faktiskt är de från april 2021!
Pingback: När Roxy fyllde fem – Bortugal
Pingback: Nostalgitripp till loppis i Lissabon – Bortugal
Jag såg precis på ert avsnitt i Arga Snickaren. Hur blev det med huset, hann ni klart innan ni flyttade? 🙂
Japp, men det var på håret! Sverker drog i de sista skruvarna någon dag innan det datum vi bokat enkla biljetter till Portugal faktiskt! Det var en minst sagt stressig vår! Vi skrev på om husköp här i januari och då var det en hel del kvar att göra på huset i Vikingshill, men vi blev klara och sålde det innan vi flyttade i juni 2013, och sedan dess har vi inte sett oss om kan man säga.
Arga Snickaren & co ska ha stort tack, för utan dem hade vi aldrig varit där vi är nu! Jag tror det framgår lite i uppföljningen att vi redan då bestämt oss för att inte bo kvar i huset, men det tog ett tag innan vi hittade hem hit!
Det var en tuff tid med bygget, men nu bygger Sverker för fullt igen kan man säga. Man kan ta snickaren från bygget men inte bygget från snickaren verkar det som.
Hursomhelst, gullig hund den där Roxy ;)!
Härligt att det går åt rätt håll med pandemin i Portugal och hoppas att det fortsätter så. I dag har jag fått min första dos vaccin och det är också lite positivt. Bort med coronan!
Trevlig 1:a maj!
Firas det på något sätt hos er? Här är det lugnt och bara 8 personer får samlas osv.
Ja det är ”arbetardagen” här med och helgdag om det inte infaller på en helg som nu. Här verkar det firas med att man sitta på uteserveringar i år, när man nu får det. Härligt att se tycker jag!
Och ja, Roxy är supersöt och rolig men som sagt jobbig i vissa situationer!
De inger hopp, bilderna. 🥳
Ja, folk har bórjat hoppas! Eller tróttna. Eller både och!
Låter lite trist med Roxys beteende, är han okastrerad?
Annars ser det underbart ut! Och äntligen får ni börja leva mer 💪🏽
Ja, det är lite besvärligt. Vi måste få bättre pli på honom!