Hundsemester

Det var ingen som undrade var vi gjorde av hunden när vi var i Serra da Estrela. Jag har skrivit hela sju stycken inlägg om vår tripp till de portugisiska fjällen och i inget av dessa inlägg figurerar vår fyrbente familjemedlem och det var ingen av er läsare som saknade honom. Vi har ju haft med honom på allting sedan han blev en av oss, men just på den här resan var det inte helt självklart. Det kändes som en tillräckligt stor utmaning med husbil, väglag, minusgrader och snö utan att ha ansvar för en hunds bekvämlighet också. Att jag dessutom fick jag syn på en klausul i husbilsuthyrningens regler om hundförbud i deras fordon hjälpte inte precis.

Betyder det att han inte fick följa med? Han är ju gammal gatuhund så ett par dagar på gatan utan oss skulle han väl klara? Eller kanske vi måste fixa hundvakt? Icke. Aldrig. Klart Tuxa skulle åka till portugisiska fjällen! tänkte vi och packade in honom, hans koppel, hundskål och lite hundkäk och åkte och hämtade husbilen.

Hundar får inte vara i husbilen! var nog det första killen på husbilsuthyrningen sa till oss när han fick syn på den femte oanmälde familjemedlemmen, men jag var förberedd och hade svar på tal som tur var. ” Vem? Jaså den dääär?! Han ska ju inte följa med på resan. Vi ska lämna av honom hos en hundvakt på vägen!” ljög jag husbilsuthyraren helt obehindrat och skamlöst rakt i ansiktet. Jag vet inte om han trodde mig men han valde i alla fall att inte göra någon grej av det, så när vi rullade i väg var den otillåtna familjemedlemmen med och det var han förstås hela resan.

I de tidigare inläggen från resan har jag med flit undanhållit bilder som han är med på för att kunna göra ett eget litet inlägg av dem. Här är nu detta inlägg, om Tuxas resa till Serra da Estrela.

Han gjorde sig hemma på campingen.

Lite tokigt var det att han sprang ut i skogen och tappade halsbandet redan första kvällen och att jag råkade tappa hans koppel någonstans i snön andra dagen, så resten av tiden fick han ha en halsduk istället. I och för sig ganska snyggt.

 

 

 

 

 

 

Det gick faktiskt alldeles utmärkt att ha med honom i skidbacken också. Först turades vi om med åkningen och sedan la han sig och sov i det solvarma framsätet i bilen och vi tittade till honom mellan varje åk.

 

 

Hans favorit var nog ändå dalen. Där sprang han sig trött.

 

Han sov faktiskt nästan hela vägen tillbaka till Lissabon.

Även om han blev väldigt glad när vi efter detta äventyr backade in på vår infart och var hemma igen tror jag att han uppskattade resan. Om inte annat hade han lite att berätta för de andra hundarna i byn! Han är nog den enda av dem som varit med om något så spännande.

 

 

Just nu verkar det som om vår halvt planerade återvändo till Serra da Estrela kommer att frysa inne på grund av värme. Precis när vi tänkt åka dit kommer hettan brakande och även om det finns svalkande vattendrag i dalgångarna känns det onödigt att sätta sig i bilen och köra inåt landet den enda dagen den här sommaren som det blir riktigt stekhett. Jag tror framförallt inte att hunden skulle uppskatta det.

 

 

 

När det är så varmt ska man ligga lågt och inte vara ute och anstränga sig i onödan tycker jag. Men det kommer fler och svalare tillfällen och det går fler tåg! (Apropå tåg så åker Frida och jag till Frankrike snart! Utan hund! )