Hur ska det gå för barnen?

Att jag och Sverker skulle trivas i Portugal var vi helt säkra på. Och om vi inte skulle trivas fick vi skylla oss själva. Men hur skulle det gå för barnen? Var det rätt att rycka upp dem från allt de kände igen och visste om? De trivdes ju alldeles utmärkt där de var! De hade kompisar som de känt hela sitt liv,  nära relationer till morföräldrar och farmor som de kunde träffa ofta. Frida älskade sin skola. Jonna gick sin sista termin på dagis och skulle börja förskoleklass på samma skola som Frida. Skolan låg på pulkavstånd från vårt hus. Det var de som skulle tvingas tillbringa dagarna på en helt ny skola med helt nya kamrater som talade ett främmande språk som de skulle vara tvungna att lära sej. Hur var den skolan egentligen? Vad visste vi om det? Vad skulle vi göra om de inte klarade det? Om de vantrivdes?

Jag låg vaken många nätter och oroade mej över hur de skulle klara omställningen. Den sista våren i Sverige värkte det lite i mej när jag såg hur de glatt skuttade till skolan/förskolan, hur självklart de och deras skolkamrater lekte, skrattade och kramades. Jag grät en skvätt på Fridas skolavslutning och sörjde att Jonna inte skulle få börja på Backeboskolan. De skulle inte få vara med i augusti vid skolstarten, när ettorna anländer med båt in i viken där skolan låg, och de andra klasserna står på bryggan och sjunger och hälsar dem välkomna. Och tårtkalaset, när alla har med sig tårta och det dukas upp till kalas på skolgården med utsikt över viken. Svårslaget. Sverige när det är som vackrast.

Vackraste skolavslutningen och terminsstarten

Frida kunde skriva och läsa någorlunda på svenska, men Jonna hade inte hunnit lära sej det när vi flyttade. Det har hon fortfarande inte. Kommer hon nånsin att lära sig det? Kommer hon att fixa att lära sig att skriva och läsa på två språk? Det vet jag inte. Frida har i alla fall knäckt koden på båda språken nu efter förskoleklassåret i Sverige och lite fortsatt träning, samt hårt arbete det första skolåret i portugisisk skola.

Innan vi flyttade ner hade vi varit i Carcavelos och kollat in den svenska skolan där, och tjejerna hade fått leka lite med barnen där en förmiddag när de hade öppet hus. Det kändes skönt att den låg där inom rimligt avstånd,  om det skulle visa sig att den portugisiska skolan inte var något bra alternativ. Anledningen till att vi ändå valde att sätta barnen i portugisisk skola här i byn var framförallt för att vi ju ville att de skulle lära sig portugisiska och få kamrater här där vi bor. Vi hade också varit på besök i vår portugisiska byskola och blivit vänligt bemötta. Ändå var det inget självklart val.

Studiebesök på svenska skolan

Studiebesök på byskolan

Vi fick höra att det kanske inte var något bra val vi gjort. I den portugisiska skolan är de väldigt stränga sades det. Jag försökte tänka att det kanske inte bara är av ondo. Jag har ju mångårig erfarenhet av att undervisa på svensk högstadieskola och tycker nog att det behövs mer disciplin, respekt och konsekvenser om skolan ska fungera. Men mina små tjejer..! Hela den första sommaren här, som i övrigt var som en enda lång dröm, ett fantasktiskt äventyr, låg det ett litet mörkt orosmoln inom mej. Hur skulle det gå för barnen i skolan?

Jag kommer att skriva en hel del om våra erfarenheter av den portugisiska skolan. Jag är glad över att vi valde att sätta tjejerna i skolan i byn, för nu har de kamrater i byn och pratar portugisiska! Om det även fortsättningsvis kommer att gå bra återstår att se. Jonna börjar ju första klass nu i september, och har under det första året i ”pre”, förskoleklass,  inte utsatts för så höga krav som Frida gjorde. Där finns ett litet orosmoln kvar.

Men den oro och ångest jag hade den sista våren i Sverige över att vi när vi ryckte upp tjejerna från deras barndomsidyll kanske tog ifrån dem något som de alltid skulle sakna har ersatts av andra känslor. Lättnad och Stolthet, över att de anpassat sej så bra till sitt nya liv. Glädje över att de har nya kamrater och skuttar till skolan, skrattar och kramas på skolgården. Förundran över att de lyckats erövra språket så fort. Jag kommer inte i närheten av deras portugisiska uttal. De brukar rätta mej! Jag har också insett att vi inte tagit ifrån dem deras barndomsidyll. Den har de kvar inom sej. Och nu har de också Bortugal.

Barndomsidyll

Bortugalbarn