Inbjudna att delta i ”bygemenskapen”…

Som om inte det vore nog med integration nu när jag är med i föräldraföreningen (och representant för utbildningsansvariga, men det verkar som sagt lugnt än så länge) dök en pappa på mej i minglet efter föräldraföreningens möte och tyckte att det vore en bra idé nu när vi bott här så pass länge att vi gick med i ”A Sociedade”, byns fritidsförening.

Där är det tydligen dans för barnen på lördagseftermiddagar, och de kan även få lära sej spela instrument och spela i en orkester. Där ordnas också andra aktiviteter som till exempel fotbollskvällar, gympa och thaiboxningsträning (!) i lokalerna. Ibland fixas det också fester för hela familjen, med musik och bar, som till exempel när man firar Santos (helgon) Populares, som São Antonio och São João i juni. Det är också As Sociedades som ordnar karnevalen. (Karnevalerna!)

Vilken jättefin inbjudan, tyckte jag! Så omtänksamt och trevligt att inkludera nykomlingar på det viset och inte alls tänka att varför ska de där konstiga svenskarna vara med i vår bygemenskap eller något sådant ogint och främlingsfientligt. Jag känner mej lite hedrad över inbjudan faktiskt, och frågar hur man gör om man vill bli medlem. Och det är nu det blir lite konstigt.

Det finns två Sociedade att välja på, för vår by är egentligen flera gamla byar som växt ihop, och mellan två av dem finns det en rivalitet. Jag har hört talas om den här rivaliteten förut, men inte tänkt så mycket på det. Det var min fröken Fátima på språkkursen som berättade om den här rivaliteten och hon bor halvvägs in till Lissabon, så det måste vara ett vida känt fenomen.

Ena delen av byn..

Och en bit av den andra byn, med en glad gatuarbetare i förgrunden

Det är den ena byn som har skolan och affärsgatan och i den byn låg tidigare också den enda kyrkan. Skolor kunde man inte ha två, och affärsgata bär det sej inte heller att ha två av, men den andra byn såg minsann till att bygga en egen stor fin modern kyrka, som fick den första byns lilla kapell att se lite ynkligt ut.

Den ursprungliga gemensamma kyrkan/ kapellet

Ny egen modern stor kyrka

När det ordnas karneval är det två karnevaler, och varje år ska förstås den ena byns karnevalståg bräcka den andras. Och byarna har varsitt Sociedade, och husen där de håller till ligger i princip på varsin sida av samma väg. Skolans julfest hålls varannat år i det ena ”klubbhuset” och varannat i det andra, så det blir rättvist.

Hälften av tjejernas kompisar är med i den ena byns karneval ..

Och hälften i den andra ..

Nu menar den här pappan, och de andra som samlats runt oss och argumenterar för att vi ska gå med, att vi borde gå med i deras Sociedade, eftersom våra barn är så väldigt goda vänner med deras barn. Men kan man välja vilket man är med i, frågar jag, spelar det någon roll vilken man väljer? Absolut säger de, allvarligt. Det spelar verkligen roll! Antingen är man med i det ena eller i det andra!

Den ena byns klubbhus

Sverker spanar in det andra klubbhuset, precis på andra sidan gatan

Vår del av byn, som alltså är flera byar som växt ihop men som jag ser som en och samma, ligger egentligen inte i någon av de rivaliserande byarna utan är en egen del, utan eget Sociedade.

Nu ser jag i ögonvrån Carla, som bor på vår gata, och som jag, när jag tänker efter, vet är med i den andra byns Sociedade och som har en dotter i Fridas klass. Jag vet vilken Sociedade hon är med i för jag vet vilket karnevalståg hon och dottern gick i. Hon var den första mamman jag pratade med i byn, den kvällen då det brann så nära oss. Hon hjälpte mej på första föräldramötet och jag frågar henne ibland när jag undrar över något, och våra döttrar leker med varandra ibland även på fritiden. Jag kanske inbillar mej, men ser hon inte lite ogillande ut?

De andra föräldrarna som förespråkar vårt inträde i deras Sociedade, skriver ned lite datum och ger mej sina telefonnummer och presenterar mej för mamman som är ”den som bestämmer” i deras Sociedade. De är översvallande trevliga.

Efter mötet cyklar jag hem genom gränderna till vår del av byn med väldigt blandade känslor. En av känslorna handlar om Carla, och om att vi egentligen rent geografiskt bor närmare hennes Sociedade, och att det känns som att man tvingas välja sida. Varför kan de inte bara ha en och samma Sociedade?

Varför inte samsas i samma Socieded Familiar Recreativa? Det skulle underlätta för oss!

En annan känsla handlar om att det blir svårare att hinna med utflykter till Lagunen och Tjuvarnas Marknad till exempel om vi har en tid att passa varje lördag eftermiddag. Jag är glad över att man vill få oss att känna oss välkomna,  över att man accepterar oss här och vill inkludera oss i sin gemenskap. Men jag känner mej liksom kluven. Som byn!