Det där med inskolning

..fungerar ju olika på olika skolor och dagis. Jag tror vi kanske hade ovanligt mycket inskolning på det dagis där vi hade våra barn. Två veckor om jag inte minns fel. Första dagen var barn+förälder bara där en timme, och sedan successivt lite längre ”dagar” och sedan en bit in på andra veckan fick de vara utan mamma/pappa men man var kvar på dagiset i ett annat rum. En till- eller avvänjningsprocess.

Sedan var det ändå lika smärtsamt både med Frida och Jonna när man skulle lämna dem på riktigt och åka ända till jobbet och de skulle vara där själva hela dagen. Jag grät halva vägen till jobbet efter de knubbiga små armarna som klamrat sej fast vid mej tills de skrikande slets ifrån mej. Jonna skrek så hon tappade andan och kräktes vi de tre första lämningarna. Jag var väl ovan att lämna dem ifrån mej och de var ovana vid att jag lämnade dem. Och de var ju ändå bara ett och ett halvt – två år gamla!

När Frida skulle börja förskoleklassen blev jag förvånad över att inskolningen såg ungefär likadan ut den dagiset hade tillämpat. Första dagen, samling med föräldrarna, man stannar en timme och sedan går man hem. Mot slutet av veckan åt barnen lunch på skolan för första gången och en bit in på andra veckan fick föräldrarna lov att gå hem men vara på standby så det inte skulle uppstå några jobbiga situationer. Det hade visat sig vara bra för klimatet i klassen och det gjorde att eleverna kände sig tryggare med varandra. Okej.

Inskolning i Vikingshill

Till och med på högstadieskolan där jag jobbat var ju första dagen någon form av mjukstart, en halvdag med lekar och fika med klassen eller så. Man delade ut scheman och andra papper och sedan fick de gå hem.

Detta var alltså svensk inskolning. Jag tänkte mej att det kanske skulle bli någon form av inskolning även här i Portugal. Kanske i alla fall ett första möte där föräldrarna var med. För säkerhets skull hade jag med mej Frida på första föräldramötet , men nej, de andra klasskamraterna var inte där. Där satt bara mammorna, och några pappor. Barngruppen skulle tydligen inte träffas och inte få träffa sin fröken förrän det var skarpt läge. På första skoldagen.

Efter föräldramötet, som var späckat med information jag bara delvis förstod, tog jag mod till mej och presenterade mej och Frida för hennes nya fröken. Jag förklarade att Frida bara kunde några enstaka ord på portugisiska och undrade om jag kanske kunde få vara med henne de första dagarna på terminen, eller om hon kanske kunde få mjukstarta lite och gå halvdag.

Till svar fick jag en lång harang som jag väldigt tydligt i alla fall begrep var ett blankt nej. Helt otänkbart. Men det är bra om du lär henne hur man ber att få gå på toaletten, frågar efter toalettpapper och så. Det är också bra om hon kan säga att hon har ont i huvudet eller ont i magen för det är det många som har de första dagarna! Övriga frågor? Ja, jag hade ju några andra frågetecken också..men valde att ta det med en mamma som verkade snällare.

Frida hade i alla fall fått hälsa på sin lärare men det kändes inte särskilt betryggande.

Frida och hennes fröken, några år senare. 

Samma sak på föräldramötet för förskoleklassen. Blankt nej till mjukstart eller föräldranärvaro ens första dagen, men de bägge fröknarna där verkade inte lika kyliga och strikta utan tvärtom kramade de och pussade de på stackars Jonna som inte alls var med på det utan stod där helt stel. Hon gillade inte alls pussar!

Ingen inskolning alltså. In med dem klockan nio och sedan stängs grindarna för resten av dagen. Hämta klockan tre! Jag var jättenervös men försökte inte visa det för tjejerna. Tänk om de grät och skrek och klamrade sej fast vi mej? Det skulle jag förstå! De kände ingen i sina nya klasser, alla andra kände antagligen varandra, de hade ingen aning om vad som skulle hända och framförallt kunde de inte språket.

Inte så stöddig

Hur skulle detta gå?