Karnevalsbryderier

Våra tjejer har ganska mycket karnevalsvana för att komma från icke-katolska Sverige. De var med på Ormingekarnevalen med sitt dagis flera år i rad och tyckte det var hur kul som helst. Jag tror faktiskt att det är mer karneval i Orminge än på de flesta håll i Portugal för trots att Portugal är ett katolskt land så är det här med karneval ingen större grej här. Inte som i Brasilien, inte som i Spanien, inte som i Österrike och en massa andra katolska länder.

Frida och Jonna redo för Orminge karneval 2012 som eld och vatten

På ett fåtal ställen i Portugal ordnas det karneval. I Ovar, Torres Vedras, Loulé och kanske någon mer stans. Inte i Sintra, inte i Faro, inte i Porto, inte i Cascais, inte i Lissabon, men i en liten liten by inte långt från Lissabon har man inte bara en karneval utan TVÅ! Den byn flyttade vi till! Byn är som jag skrivit om tidigare, flera mindre byar som sitter ihop, och mellan två av dem finns en viss rivalitet. Vilken av dessa som var först med att ordna karneval kan jag bara gissa, men den andra ville förstås inte vara sämre, så nu finns det två karnevaler i byn.

Eller tre, faktiskt! Skolan ordnar ett litet karnevalståg också. Barnen går från skolan ned genom byn till ålderdomshemmet och visar upp sig för de gamla och sedan tillbaka. Det är ingen direkt trängsel längs gatorna då det är en vanlig dag då de flesta är på jobb. Det är mest mor-och farföräldrar ute och tittar, och så vi och några fria själar till.

Nationalgardet bereder väg, tätt följda av en bil med högtalare i bakluckan. Brassemusik på högsta volym så alla byns gamlingar vaknar till och kommer ut och tittar!

När den riktiga karnevalen drar igång däremot, är hela byn på benen antingen som deltagare eller åskådare.

Redan innan vi flyttade hit hade vi sett youtube-klipp från karnevalsfirande i byn, och förväntan var stor i fjol inför karnevalståget (karnevalstågen! men det hade vi inte riktigt fattat än då) förra året i februari. Lite roligt också när vi tittar på den nu igen, att vi känner igen var och varannan människa i klippet!

Skolan stänger måndag till onsdag karnevalsveckan och gatorna i byn stängs av för trafik både söndag och tisdag, som är de dagar som själva tågen går. På söndagen går tågen på varsitt håll och på tisdagen möts de, det ena tåget i ena vägfilen och det andra i motsatt riktning. Bägge tågen har karnevalsmusik på hög volym i högtalare, och när tågen möts snarare höjer än sänker man volymen. Tågen har förstås nya och helt olika teman varje år, och förra året var det sagotema och djurtema som möttes, i någon sorts halvkaos.

Det allra roligaste tyckte tjejerna var att vinka till sina kamrater som var med i karnevalstågen, några i det ena och några i det andra. Ända sedan dess har frågan kommit upp då och då, om de inte också kan få gå med nästa gång det är karneval. Jag har nog svarat ”njae..” på den frågan, men hoppats att det skulle gå att snacka bort, men direkt efter jullovet gick förberedelserna inför karnevalerna igång i de bägge sociedaderna och på tjejerna skola är det förstås ett hett samtalsämne.

Jag skrev ju i det förra inlägget att inte var jättesugen på att ge mig in i det här med karnevalerna, men jag har ju som sagt ingen bra ursäkt. Jag vet precis vem jag ska prata med och jag har redan fått frågan från olika håll om de inte ska vara med. Från olika håll, som sagt. Men vilken av karnevalerna ska de vara med i? Jonna vill gå med sina bästa kompisar som ska gå i den ena karnevalen och Fridas bästa kompisar, från pyjamaspartyt och allt, hör till 90 procent till det anda lägret, naturligtvis.

Där befinner vi oss nu. Med en dotter halvvägs inne i det ena karnevalståget och den andra med löfte om att få gå med i den andra. Det är mindre än fyra veckor till karnevalen.