Karnevalsförberedelser och resplaner

”Det är lika fascinerande varje år”, säger jag och doppar penseln i brun akrylfärg och målar ännu en plös chokladbrun. ”Varje år börjar det med en idé som är helt orealistisk och varje år tänker jag att det inte kommer att gå, att ni är spritt språngande malucas, men på något sätt lyckas det alltid. Nu börjar det kännas som att det kommer att gå bra i år också!”, säger jag och ställer nöjt ned ännu ett par chokladbruna skor för att torka. De andra skrattar och säger att ja, de kanske är spritt språngande malucas, men de har ju hållit på med det här sedan de själva var 16-17 år gamla, och nu är deras döttrar i den åldern. Vi har erfarenhet, säger de och skrattar.

Vi är kanske 15 mammor och noll pappor som samlats i någons cave – en blandning av garage och gillestuga i det här fallet – för att måla pingpongbollar i körsbärsrött och conversekopior i chokladbrunt. I år är temat nämligen mat, och våra tjejer har bestämt att de inte ska vara spagetti och köttfärssås, som också var en rolig idé, utan crêpes ska de vara. Alltså crêpes som i pannkakor med vispgrädde och färska bär och chokladsås, tydligen. En helt galen idé som nu förverkligas i ett garage av cirka 15 mammor. Och av några sömmerskor, ska tilläggas, för säkerhets skull, för annars hade det nog inte gått.

Målbilden.

Denna prototyp röstades ned. Inte tillräckligt tydligt att det skulle föreställa en skivad jordgubbe.

En är nästan klar.

Nu målar vi pingpongkörsbär och chokladskor. Sedan ska vi göra chokladsås och jordgubbar.

Lite tidigare samma dag hade jag varit på möte med Jonnas karnevalsgrupp, och där var jag från början ännu mer skeptisk. Temat på deras karneval är leksaker, och Jonnas grupp skulle vara Toy Story. Toy Story som i filmen med en salig blandning olika leksaker i olika form och fason. För att krångla till det extra mycket skulle de inte vara samma leksak, utan typ tio olika karaktärer från filmen.

Det är ju bara att välja! Här tänkte jag förstås att de var spritt språngande malucas.

Senaste toystorymötet jag var på försökte mammorna övertyga döttrarna om att de inte skulle ha dräkter med hela huvuden, utan bara smink och peruk, men se det gick inte hem. Mammorna kom med det ena argumentet efter det andra, som att det knappt går att andas och dansa med sitt eget huvud inne i ett annat av skumgummi, och detta i flera timmars karnevalståg. Att det skulle bli omöjligt att få till huvudena i rätt form och fason, plus att mer än hälften av tjejerna har glasögon som skulle imma igen där inne i huvudet. Att ingen skulle känna igen dem, att det skulle bli obekvämt.

Jonna provar ett huvud från en annan grupp som minsann dansade runt med dessa huvuden –  var det 2020?

Mammorna hade säkert rätt i allt, men döttrarna fick sin vilja igenom och två veckor senare är hälften av huvudena klara och ser jättebra ut. Säkert blir resten också bra. Ingenting är omöjligt verkar det som, om man bara vill. Sverker ska sy Jonnas dräkt imorgon är det tänkt, men huvudet ska hon göra själv.

Det blir säkert jättebra!!

Nu är det ju i och för sig inte sant att det är samma sak varje år. 2020 var det vi senast dansade runt på gatorna och kindpussades, helt ovetandes om vad som skulle drabba oss. 2021 var det sträng lockdown den här tiden på året, och veckans höjdpunkt var utflykten till Lidl. I fjol var det en dystopisk karnevalsmånad och inga karnevalsdräkter. Höjdpunkten på den senaste karnevalen var att återse byborna utan munskydd minns jag, fast det inte ens var tillåtet egentligen.

Här kan ni läsa mer om karnevalerna.

Nu är det i alla fall igång igen och det är underbart. Byn sjuder av kreativitet och gemenskap, så som det var förr och så som det ska vara i februari och det kommer att bli en fantastisk karneval! Här känner jag att jag behöver lägga till ett ödmjukt oxalá (om Gud vill, från arabiskans inshallah), för man vet aldrig med framtiden. Det har vi lärt oss.

Jag minns ju att i januari 2020 var jag och Jonna på vår första lilla resa, till Coimbra och den lilla byn och jag tänkte att jag måste verkligen se till att vi kommer ut på äventyr oftare, att vi kommer iväg lite mer även om jag är en hemmagris. Det är ju så värt det, tänkte jag, och sedan kom ju ni vet vad och det blev varken karneval eller resor på ett tag, så vi har lite att ta igen!

Jag är glad att vi kom iväg till både Spanien, Marocko och England 2022, och efter karnevalen ska vi ju ut och resa igen! Vi ska åka ganska långt österut den här gången. Flyg är bokat, hotell är bokat, spa är bokat och jag har också bokat bord på ett berömt café. Resten får vi se.

I år kommer vi också för första gången på 10 år besöka Sverige. Varför vi inte åkt tillbaka tidigare? Varför vi ska göra det i år? Jo, för att det är 10 år sedan vi flyttade hit, och för att jag lovat barnen att när det gått 10 år, om inte förr, ska vi ta en sväng till fäderneslandet. Det blir spännande! Frågan är bara när man ska åka? Jonna vill åka skridskor. Frida vill äta blåbär och jag tycker Sverige är vackrast i höstfärger, eller kanske i juni. Kanske blir det någon mer resa också, någon helt annanstans. Vem vet?

På tal om både resor och att sikta högt (som med karnevalsdräkterna) så är min målsättning att jag ska hinna skriva både om englandsresan och den blå staden i Marocko innan nästa resa, och lyckas jag med det kommer ju Bortugal nästan att bli en reseblogg i februari. Om jag inte lyckas är det för att jag är här, där jag egentligen allra helst vill vara, där jag hör hemma, och är upptagen med att skapa jordgubbar och antenner, med mera. Vare sig jag hinner skriva så mycket eller ej, och trots allt elände man kan vara ledsen och orolig över är det roligt att jorden snurrar igen.

Jag är också glad över att jag för första gången på ett år är nästan smärtfri. Long story som inte får plats här, men nu känns det så pass bra i kroppen att jag funderar på en ny runstreak.

Här sprang jag idag.

Det var galet vackert!

Om jag vågade skulle jag avsluta med “Det kommer att bli ett bra år!”, men det törs jag inte. Jag är bara väldigt försiktigt och ödmjukt glad och hoppfull. Jag tror jag ska baka en mjuk pepparkaka till galna garagegänget imorgon. Det blir bra. Det blir roligt! Oxalá!