Kottfest!?

Frida kom hem från skolan i fredags och sa att hon skulle dansa på Festa da Pinha på lördagskvällen. Festa da vaddå? frågade jag dumt. Festa da PINHA, svarade min lilla nioåring då med irriterad tonårsaktig ton och det blev jag ju inte ett dugg klokare av. Hur stavas det och vad betyder det? frågade jag, för jag hoppades kanske att det liksom skulle klarna om det inte betydde kottfesten, men kottfesten betydde det! Men vad var det för något?

Skickade ett sms till Fridas kompis mamma på förhoppningvis korrekt portugisiska och frågade om det stämde att de skulle dansa på kottfesten och i så fall vilken tid (por favor inte vid halvtolvtiden på natten igen!?) och avslutade med Bjs/ Åsa som jag lärt mig att man gör fast jag tycker det är konstigt. Bjs står för Beijinhos som betyder små kyssar, alltså kindpussar. Det känns inte riktigt som jag men jag avslutar ändå snällt med ”Bjs/ Åsa”

Om man ringer någon är själva avslutningen ännu värre. Då ska man säga obrigada (tack), beijinhos flera gånger in rad tills det nästan känns som att man tävlar i vem som säger det flest gånger. När jag börjar känna mig fånig efter ett par varv och tar luren från örat för att lägga på hör jag alltid personen i andra änden fortsätta: Beijiiiinhos, obrigaaada, beijiiinhos, obrigaaada..! Jag måste verkligen bli uthålligare på det där!

Jag tror de ska dansa vid halv tolv ungefär! Beijinhos! blev svaret. Okej. Bara att ta fram karnevalsdräkten igen och köra ett varv till på Fridas sociedade då! Frida blev jättenöjd för hon tyckte det var så synd att det var slut nu med dräkten och dansen som hon tyckte så mycket om. Jonna bröt förstås ihop och tyckte det var orättvist, så jag slängde i väg ett meddelande till Jonnas kompis mamma och frågade om de skulle dansa på Festa da Pinha på den sociedaden också? (Bjs / Åsa) och får svaret att jovisst, men det är inte förrän NÄSTA lördag, vilket betyder att vi ska på sociedadefest nästa helg också. Jonna nöjd. Puh.

Vad kottfesten var för något visste ju inte ens Frida men vi tog med oss banantuggummidräkten och gick dit vid halvelvatiden för att vara på den säkra sidan. Vid halvelva var det inte speciellt mycket folk där men livebandet spelade och några äldre par snurrade runt på dansgolvet och barnen, våra också, sprang runt och jagade varandra och jag blev lite nervös att de skulle springa omkull någon gamling men det gick bra och sakta men säkert började det strömma in mer folk. Det var samma liveband som de två andra kvällarna vi varit där, så nu börjar vi kunna låtarna. Jag vet inte så mycket om portugisisk musik förutom fado, men den här musiken låter som rysk dansbandsmusik med lite latinorytmer i mina öron. Lite melankolisk, lite…ja, rysk, och så lite sambaaktig samtidigt eller nåt. Struttig men sorgsen…? Vad tycker ni?

Samtidigt som vi börjar vänja oss lite känns det lite underligt och surrealistiskt (där kom det där ordet igen!) att befinna sig här.

Där är själva kotten. Men Varför?!

Vi fick en ganska halvdan förklaring till varför det heter kottfesten, men av någon outgrundlig anledning hänger man upp en stor kotte med band på i taket. Banden var tydligen någon sorts lotter, så vi betalade för två band, ett i Fridas namn och ett i Jonnas. Namnen skrevs noggrant upp på en lista. Senare på kvällen , efter uppvisningen, sänktes kotten plötsligt ned från taket och sedan lästes namnen på de som köpt band upp och en efter en gick folk fram och drog så många band som de betalat för. Vi satt uppe på läktaren och var inte riktigt beredda på det här, i alla fall inte på att Frida och Jonna inte riktigt skulle nå upp, så någon annan fick lov att lyfta upp dem så de kunde rycka varsitt band. De fick varsin liten krukväxt i vinst.

Frida och Jonna fick hjälo med att  dra band från jättekotten och sedan fick de hämta varsin vinst

Varför en kotte full av band? Jag fick ingen förklaring till varför, mer än att det var tradition att avsluta karnevalen på det viset. Med att hänga upp en kotte med band på i taket och sedan hissa ned den och dra av banden som som lotter..

Världen är nog full av sådana seder och traditioner som hålls vid liv utan att man kommer ihåg varför man gör just på det viset. Jag satt och undrade över om kottfesten skulle firas att kommande generationer också, eller om den skulle dö ut om någon generation eller så. De gamla som var där och dansade kanske minns kottfester i sin ungdom när dansgolvet var fullt, som på karnevalskvällarna, vad vet jag. Karnevalen kommer säkert att leva kvar och kanske till och med växa, men kottfesten verkade inte dra så jättemycket folk. Det var i och för sig mycket barn där och de verkade ju ha roligast av alla fast det var mitt i natten!

Jag vet inte om det var kottfesten som inspirerade men på söndagen ville tjejerna ut i skogen och leka indian och plocka kottar.

Ibland får de faktiskt bestämma!

Det finns ju inga medronho eller svamp i skogen nu men fina torra kottar att tända brasan med, och något som likar gula fyrverkerier blommar så hela bergen ser gyllene ut, så det var extra vackert i skogen!

Gyllene berg!

Fyrverkeribuskar

Jag vet förstås inte vad det är, men det doftar väldigt gott också!

Vi  såg också söta lamm!

Och plockade kallor!

Tre kassar fulla borde räcka resten av bras-säsongen!

Nästa helg blir det kottfest igen och nu vet vi hur man gör!