Det är kolsvart ute när väckarklockan ringer och jag har ingen som helst lust att lämna värmen i sängen, särskilt som det nog inte är mer än 12-13 grader varmt i sovrummet så här dags innan solen hunnit nå in med sina värmande strålar. Ungefär en halvtimme senare är jag ändå klar för avfärd, iklädd bikini, men jag har en undertröja, en tunn fleecetröja och en vindjacka på mig också, och ett par halvlånga tajts.
När jag cyklar genom byn är gatlyktorna fortfarande tända och när jag susar nerför den sju minuter långa nedförsbacken önskar jag att jag hade vantar och benvärmare. Från havet blåser en isande råkall vind, tänker jag, fast det bara är lite kylig morgonluft i kombination med fartvind. Det är inte här det stora vemodet rullar in. Det är här jag har rullat hela vägen ned till havet och när jag börjar trampa är jag snart varm igen. Varm och upptagen av trampandet och av solens trevande uppgång över det hedliknande landskapet i öster och den pastellfärgade morgonhimlen över havet till väster om mig. Här måste jag stanna och ta några bilder.
Ibland behöver de skotta här med, men då är det sand som blåst in över vägen som man skottar.
Jag är inte helt ensam. Jag möter alltid en joggare eller tre och blir oftast omcyklad av någon cyklist. Ute på klipporna står det så gott som varje morgon någon och fiskar.
Än har inte solen orkat över horisonten, men den speglar sig i molnen på sin väg upp så de nästan ser ut att glöda.
Nu är jag snart framme i staden, en dryg halvtimme sedan jag rullade iväg hemifrån men jag ska en bra bit till. Jag har bara kommit halvvägs, men nu måste jag trampa på om jag ska hinna fram i tid och hinna ta ett morgondopp innan det ringer in.
Trippelwow! Bra träning! Vacker väg! Morgondopp i november!
Eller hur, A-mamman, och ändå är jag bara halvvägs!/Åsa
Fina bilder
Fina motiv, Aake!
Alltså. Det är vackert. Så vackert.
Det är sjukt vackert, Dryden! /Åsa
Såg förresten att texten var aningens annorlunda på mailen jämfört med bloggsidan 😀
Man kan väl ändra sig, Susanna!
Åh, den låten är så fin! När vemodet rullar in 🙂 Men du menar väl inte att du cyklar till Lissabon?? Eller ligger det så pass nära. Har du ett jobb på ett annat ställe? Trodde båda var inne i storstaden. Ser härligt ut att cykla så tidigt iallafall 🙂
Nej inte ända till Lissabon, Susanna men halvvägs, till det ena jobbet.
Att cykla längs havet för att komma till jobbet – vilken dröm.
Jag sitter med raggsockar inne och tänker, att vad modigt att bada så här års. Men inser att alla inte är badkrukor, som jag.
Blir lite stressad av bilderna, kan inte låta bli att tänka att du måste skynda dig så du inte kommer försent 🙂 Men fina är de!
Jag har hittills alltid hunnit, trots badande och fotograferande, Casa Annika, men du har rätt, man får inte vara någon badkruka. Fast i och för sig, det är inte så mycket kallare i havet nu än på sommaren…/Åsa
Att du bara klarar av att ta ett morgondopp i havet så här sent på året! Det är så att man blir ”importerad”! Fast, det är klart. Du är ju norrlänning. Jag har inte klarat av att bada i havet över huvudtaget då det har varit för kallt för mig. Alltså inte ens på sommaren. Jag behöver bekväma 25° för att doppa min frusna lekamen. Men så har jag ju blivit bortskämd efter mina 8 år i Brasilien. Där var det minst 25° hela året.
Ja det är ju lite kallt i den här ändan av Atlanten, Urmas. Man måste gilla kallvatten! /Åsa
Oj! En timme, det är inte illa det! Jag vet att du skrivit om morgondopp tidigare, men är det i havet fortfarande? Är det inte väldigt kallt? Tror det är 16 här hos oss nu.
Vackra bilder, känner igen färgerna.
Det är nog ungefär 16 här med, Emma och ja det är i havet. Kommer bildbevis i ett inlägg framöver! /Åsa
Ett härligt sätt att vakna till på! Kanske inte de där 12 – 13 graderna i sovrummet, utan mer cykelvägen utmed havet till solens första strålar.
Ja det är verkligen härligt, Marina!