En lägesrapport om viss ljusning efter veckor av eländes elände varvat med hemmahosbilder eftersom jag nu ganska länge varit och fortfarande är förvisad till vistelse inomhus.
Två inomhusträd som var likadana när vi köpte dem. Nu är det ena på väg att växa genom taket fast vi har högt i tak.
Ostruken duk och våra sista citroner
Nu har det gått tre och en halv vecka sedan jag påbörjade homeopatibehandlingen och slutade sova. Nästan en hel månad som ägnats mest åt kliande och jämrande. Nästan en hel månad som livet stått på paus, och all energi gått ut åt att härda ut. Nästan en hel månad då jag endast med mycket möda och stort besvär lämnat hemmet för att åka till apoteket eller hälsokostaffären för att fylla på lagret av salvor. De utslag jag sökte för har möjligen avtagit , eller i alla fall kommit i skymundan för de effekter som de homeopatiska pillren och dropparna orsakat. Svullna öron och ögon, fötter och händer, blåsor under fotsulorna och i handflatorna, men framförallt en klåda som skulle kunna fått självaste Dalai Lama ur balans. Om man sedan lägger till att jag inte fått vila på nätterna utan inte en enda natt fått somna innan granngårdens tupp gal vid sextiden blir de tre och en halv veckornas tortyr ännu längre. Oftast har jag somnat i badkaret, vaknat efter någon timme, och om jag har tur har jag sedan somnat någon timme i soffan under förmiddagen. Jag har inte kunnat ha kläder på mig utan har hasat runt insvept i ett lakan. Allt detta hade jag kunnat uthärda om det gjort mig frisk som det gjorde förra gången jag provade homeopati mot samma besvär för 16 år sedan, även om det denna gång drog ut på tiden till nästan det dubbla, men när jag ömsat allt skinn utom det under fotsulorna och knäna, som fortfarande är under ömsning, bara för att upptäcka att den nyfödda huden OCKSÅ får utslag på samma ställen som innan behandlingen bryter jag ihop. Ger upp. Vi lämnar barnen hos kompisar och åker till sjukhuset, jag i en burkaliknande utstyrsel bestående av en tunn löst sittande klänning, ett strandskynke och en stor sjal, därunder min stackars trötta ilsket blossande kliande flagande kropp. Med Sverker som stöd och sällskap tillbringar jag en halv dag i väntrum och sedan får jag träffa en läkare som förutom en mycket menande blick när jag säger att jag genomgått en homeopatibehandling som gick snett genast ger mig två stora feta sprutor med antihistamin och kortison, samt recept på piller av bägge sorter och sömntabletter och en akut remiss till en dermatolog. Den natten fick jag sova en efterlängtad hel natts sömn med drömmar och allt och vaknade utvilad och utan klåda.
Under den här tiden då mitt liv stått på paus och jag varit ett kliande nervöst vrak i ett lakan har mina föräldrar hunnit vara här och skött ruljansen kring barnen och köket under en tid, och sedan åkt hem. Sverker har varit i Sverige och kommit tillbaka och tagit över marktjänsten och ansvaret för barnen. De har nog haft ganska härliga dagar, vilket är en tröst i eländet. Ofta har Sverker tagit med sig barnen till stranden för att surfa på förmiddagen, kommit hem och gjort lunch, och sedan dragit ned på eftermiddagen då termiken går igång och vindsurfat, kommit hem på kvällen och gjort middag. De dagar jag varit lite piggare har barnen fått ta hem kompisar på eftermiddagen på villkor att de städar först, vilket har funkat bra. Jag är så tacksam över att vi bor så att det är enkelt att fixa med lekdejter. Jag skickar ett sms till några av de närmaste boende lekkamraternas mammor och när jag får napp kan barnen själva springa över och hämta dem. De leker på studsmattan, badar i poolen, leker med monster high, leker skola, spelar spel, fixar mellis själva och det enda jag behöver göra är att se till dem när de är i poolen. Sedan följer barnen dem hem i tid till middagen eller så blir de hämtade. Perfekt!
Den försvunna diamanten!
Glada dagar i poolen
Min plats i skuggan
Städlistan, som påminner mig om att jag länge tänkt skriva ett inläg om hemspråkundervisning..
Fortfarande kommer livet att stå på paus ett par veckor som jag ser det, fast det förstås är att leva att vara inomhus och lyssna på sommarpratare och läsa också. Det känns bara så begränsat och instängt att vara avstängd från allt det härliga därute. Det känns också lite bisarrt att höra signaturmelodin till sommarpratarna där jag sitter (eller ligger för det mesta) med vy över Atlanten, vårt nisperosträd och jättekaktusarna på granntomten. Den är så starkt förknippad med den svenska sommaren, med smultron, hallon och blåbär, syrenbersåer, bryggor och metspön och hängmattor under björkar (och mygg!) Den svenska sommaren så som den verkar vara i år hade onekligen varit lämpligare att vistas i för mig just nu. Jag hade kunnat gå långa svala skogspromenader till exempel eller plockat blåbär i skogen. Det kommer att dröja ett tag tills jag kan vistas utomhus i den starka portugisiska solen som envisas med att skina vareviga dag. Stränderna som jag nästan kan se från min husarrest, där folk nu trängs för att få en solbränna och svalka sig i havet är lika mycket utom räckhåll för mig som för er i svala och regntunga Sverige under ett par veckor framöver skulle jag tro. Ska vi kanske byta väder ett tag så jag kan vara utomhus och ni kan värma er i solen och bada i havet?
Guincho på andra sidan kullarna sett från barnens rum
Från terrassen utanför vårt sovrum
Entrén till vårt hus, sedd från insidan. Jag vill ut!
Fast nu när det inte kliar och jag får sova är det faktiskt inte synd om mig längre. Det är skönt.
Stackare! Låter verkligen hemskt.. Har precis hittat hit från Bellas blogg. Älskar att läsa om utlandssvenskar så hit kommer jag tillbaks!
Vad fint ni har det förresten. Krya på dig!
Tack Expatlisa och välkommen till Bortugal!
Det låter vedervärdigt, olidligt. Ren tortyr. Sån tur att Sverker kom tillbaka, och att dina föräldrar kunde komma. Var det planerat, eller för att ta hand om barnen och dig?
Och så bra att ni åkte till sjukhuset! Tror du att du kommer att bli bra nu? Sa läkaren något vettigt?
Jag älskar din plats i skuggan.
Jag gillar också platsen i skuggan, Casa Annika! Det var planerat att föräldrarna skulle komma för att hjälpa till när Sverker var borta och då visste jag redan att jag var dålig så både och på den frågan, fast jag trodde inte jag skulle bli riktigt så dålig så länge av homeopatikuren faktiskt, fast ja gmindes att den varit hemsk. Jag är också väldigt glad att vi åkte till sjukhuset och fick hjälp där. Läkaren skrev ut en akut remiss till dermatiolog, men jag har inte blivit kallad ännu. Medicinerna hon också skrev ut har ju hjälpt men jag har faktiskt fortfarande klåda och sömnbesvär trots att jag snart ar klar med antihistamin- och kortisonkur på tio dagar och tar sömntabletter, så jag ser verkligen fram emot att träffa dermatologen.
Usch, jag kan inte ens tänka mig hur jävla jobbigt du måste haft/har det 🙁 Det jag kommer att tänka på, så här spontant, är en kvinna från Finland som bloggar och ibland har skrivit lite om sina hudproblem och vad som lindrar. Kanske kan du få nån idé därifrån. Fast nu har du ju iofs redan varit hos en läkare och fått hjälp, så det kanske inte spelar så stor roll ändå. Men Kakkakaffe.com är adressen i alla fall. Och du, vad underbart att det börjar kännas bättre!
Jag ska kolla in Kakkakaffe, Joanna! Jag mår redan mycket bättre tack och lov, men allt är av intresse! Hoppas allt är bra med dej!
Fy vad jobbigt, som ett livets vakum. Att ta ett djupt andetag, hålla andan och hoppas på att det är över när luften tar slut. Skönt att det verkar ha vänt och du får andas friskt syre igen. Mitt i eländet får du trösta dig med att dina tjejer rustas med styrka inför livet. De ser att allt går.
Ja här är det en sval sommar, fast mig gör det inget. Jag tillhör de där som nästan aldrig minns vad det var för väder förra veckan. Idag börjar Affes sem så vi ger oss iväg om ett par timmar. Utan kidz, de har viktigare saker för sig. Vart vi åker har vi ingen aning om, dålig planering eller bara lättja, men iväg ska vi. Kram
Affe hälsar till er båda
Tack, Cinna! Jag mår redan mycket bättre! En sådan lättnad att få sova och att slippa klådan! Bara en sådan sak! Ha en underbar semester!!
Åh, din stackare! Sådant där kan verkligen tära mer psykiskt på sig än man tror! Jag hoppas du återfår lite gnista och välmående snart! Kram
Ja det var en riktig pärs, Marie, men gnistan är tillbaka nu. Ser ljuset i slutet av tunneln!
Åh fy vad jobbigt det låter!!! Skönt att höra att det äntligen är lite bättre! Hoppas att det ger med sig nu! Kram
Jag är på god bättringsväg nu, Freedomtravel-Helena!
men Gud, stackare! Låter förfärligt! Fick mig att tänka på dokumentären ”fat, sick and nearly dead” om att dricka gröna juicer – han har nån typ av hudallergieksem som blir bättre av att dricka grönsaker. Finns nog på youtube!
Håller tummarna att du är på bättringsväg!
Jo nu är jag på bättringsvägen, Backstageimammalivet! Det kan verkligen vara något att fundera över det där med kosten. Du är den andra som tipsar om gröna juicer så det måste jag ju kolla upp! Om någon månad kan jag ju plocka kaktusfikon och göra kaktusfikonsmoothies också! Det är grönt!
Så fint ni har det och så skönt att du börjar bli bättre! Allt det härliga därute finns kvar, förhoppningsvis blir det en varm och härlig sensommar och höst! Ska bli spännande att läsa om dina funderingar kring hemspråksundervisning!
Ja det är ju skönt att sommaren är så lång här att det inte gör något om jag går miste om halva maj, juni och antagligen hela juli, Linda!
Hej! Det låter alldeles förfärligt och jag kan förstå vad du går igenom av egna erfarenheter. Nu vet jag inte alls vad dina utslag/eksem beror på och du har säkert redan fått många råd, men har du provat att dagligen dricka gröna smoothies med kokosolja? (Googla green smoothies och Victoria Boutenko)
Helt fantastiskt! Och nyttigt! Hjälpte verkligen tillsammans med att skippa mjölk- och äggprodukter!
Hej ScandiSpain! Jag vet inte själv vad det kommer sig av, vad som utläser det, men det verkar vara något jag har latent i generna som dykr upp när något är i olag. Jag tror uttorkning är en del av boven nu,( all sol och all träning, slarvig med att fylla på med vätska) och och kanske kosten… Jaså ska jag skippa äggprodukter också? Ägg har jag ätit jättemycket på senare tid, (omelett till lunch var och varannan dag) så det kanske ligger något i det!! Mjölkprodukter har jag redan känt på mig att jag ska passa mig för..och kanske undvika bröd. Green smoothies med kokosolja ska jag definitivt testa! Tacksam för alla tips!/ Åsa
Stackars, stackars dig! Vilket h-vete du haft. Hoppas verkligen att den moderna läkarkonsten hjälper dig helt och hållet nu. Dessutom är det så att krämen jag skröt om utgått från sortimentet av någonunderlig anledning så jag hoppas verkligen att du blir hjälpt på annat sätt.
Ja nu verkar det ge med sig, Den Andra Åsa! Jag ser i stort sett normal ut, fast lite blek och fnasig. Jag skulle kunna gå ut utan burka om det inte vore så att jag måste passa mig noga för solen. Framförallt får jag sova och det kliar inte längre. Det känns underbart bara det! Snart är jag på banan igen!